Hur ofta har ni barnvakt/ensamtid som vuxna?

Jag har aldrig haft vare sig mor- eller farföräldrar så jag har noll erfarenhet av sånt som barn. 
Sov aldrig borta, mer än hos kompisar någon gång. Fast vi sov oftast hos mig då jag var ensam med min mamma och jag hade inga syskon som störde.

Min pappa dog när jag var liten.

Varför skriver farmor och farfar på barnspråk? 

Då kanske det inte föll dig lika naturligt.

Min mamma brukade sova hos sin farbror och faster som var äldre och blev som farmor och farfar för henne. Hon sov ibland även hos sin mormor.

Min mormor berättar i sin tur hur underbart det var när hon och ena systern om somrarna fick ta tåg och bo en vecka hos sin farmor. Det var på 20-talet och kom att ha betydelse för henne hela livet. 

Jag hade en faster som var äldre, men där dög jag bara när hennes barnbarn inte var där. Jag var kompis med dessa barnbarn dock och hängde mycket där då de var på besök. Hela somrarna bodde de hos sin mormor  och då rök min relation med fastern. 

Vi har 3 barn. 4 år och 1.5 år. Storebror sover hos sin morfar 1 natt i månaden ungefär. tvillingarna har aldrig sovit borta än så länge. tror stora grabben var 3 år när han ville sova borta första gången, twinsen har ännu ej uttryckt att de vill sova borta :) däremot har vi i sommar haft barnvakt 2 ggr till alla barnen. Ena gången var vi på teater och andra gången på Johan Glans + middag innan. I höst ska vi ha barnvakt till alla så vi kan käka middag och gå på bio. De gångerna storebror är borta över en dag/natt brukar vi passa på att renovera (lättare med bara 2 barn!). umgås gör vi med varandra annars när de sover (utöver att vi umgås dagtid också då såklart när vi inte jobbar!). Vi spelar spel, kollar film eller har egentid på varsitt håll :) 

väldigt sällan. Vi har nästan hela min släkt i samma stad, men varför ska man lämna bort sina barn? Vår dotter är snart fyra. Vi umgås mycket med släkten tillsammans istället , på daglig basis (med hennes mormor)och under semester och helger med resten av släkten. 

Min mor är den enda som har passat dottern ett par timmar / gång när det krisat. 
egentid med partner får man ju varje kväll när barnet somnat.

Jag tänker att barnvakt är väldigt skönt, men också något som kan vara väldigt olika svårt att få beroende på förutsättningarna runt omkring.

Mitt första barn hade tid hos mormor nån gång i veckan, och sommarveckor hos farmor runt 4-10årsåldern. 

Mitt yngsta barn har ingen mormor och farmor jobbar heltid och orkar inte passa. Så där handlar det om några timmar, nån enstaka gång i halvåret, några timmar, planerat i god tid.

Jag tänker att man definitivt ska passa på att använda barnvakt till att göra roliga saker om man har möjligheten, men att det faktiskt inte är säkert att man kan få barnvakt. Men fråga tycker jag gott man kan unna sig!

Varannan månad ungefär då barnen sover hos mormor. Då brukar det bli dejtkväll, ev med en hotellnatt men iaf gärna middag ute och sen umgås eller kolla film i soffan. Det har också hänt att vi båda varit för trötta dock. Ibland passar vi på att utnyttja tiden till gemensamma ärenden. Nu nästa gång ska hon dock ha dem för att jag ska bort och det behövdes i rent praktiskt syfte. 

Sen hämtar hon barnen en gång de flesta veckor också. Ibland är vi kvar hemma eller tar egentid men försöker äta middag ihop.

De är 5 och 7 nu, vi blir bättre med tiden på att prioritera partid och att bw om barnvakt. Hon ställer gärna upp och ofta på eget initiativ, men det är den enda barnvakt vi har.

Aldrig.
De gånger vi har barnvakt är det för att jag jobbar kväll och ena barnet har aktivitet där det andra inte kan följa med.

Jag är barnfri varannan.Så jag får egentid,för att kunna göra det jag vill och passar på att njuta .

Jag och min sambo åker iväg en helg varje halvår. Då sover vi på hotell, går på spa eller evenemang och umgås både med varandra och med vänner. Så viktigt att vårda sin relation också. Jag har två väldigt engagerade föräldrar som båda varit måna om att få en egen relation med barnbarnen vilket vi uppskattar enormt. Jag har också en helt fantastisk relation själv med mina föräldrar och umgås gärna med dem regelbundet. Vi har helt enkelt kul ihop. Så vi äter middag tillsammans varje söndag, oftast hos oss. Däremot min sambos föräldrar har vi en mycket annorlunda relation till. De har inget eget intresse av barnbarnen och kommer pliktskyldigt på födelsedagar. De ringer bara om de behöver praktisk hjälp av sambon. Trist men deras val. Visst att barnen är ens eget ansvar men det är viktigt för barn med många olika relationer och det är ändå ganska Svenskt att vara så isolerade som vi är i våra små familjer. I flera andra länder inräknas många fler i den närmaste familjen.