Blir man lite deppig när man är några år över 40?

Anonym (gammal?)

Thu 24 Aug 2023 20:41
58 svar

Visa endast Anmäl

Blir man lite deppig när man är några år över 40?
Börjar märka att jag oftare känner mig lite nedstämd. Ser hur föräldrarna blir skruttiga och livet känns liksom inte så lättsamt längre.
Barnen behöver en inte heller lika mycket som förr, dagarna när de var små var fulla av aktiviteter och hämtningar och lämningar som tog all tid.

Jag trivs med jobb och familj, har vänner och barnen trots att de är större vill umgås med en.

Men ändå känns det som att det är så stora förändraingar framöver. Snart har alla tre barnen flyttat ut, föräldrarna kanske inte kommer finnas kvar, man blir skrynkligare och snart kommer krämporna.
Jag tycker också jag känner mig mer trött. Förr kunde jag sitta uppe på natten eller vara ute, gå på sen bio. Nu om jag sovit dålig tar det cirka 2 dygn för mig att återhämta mig.

Är det så här, eller är det hormoner/ förklimakteriet som gör att man är lite negaiv i tankarna?

Någon som känner igen sig och har tips och råd på hur man kan ändra på detta själv så man inte blir deppigare?
- «
- ‹
- Sida 5 av 5
- 1
- 2
- 3
- 4
- 5
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Blir man lite deppig när man är några år över 40?
Anonym (xxx)

Fri 1 Sep 2023 21:27
#41

Visa endast Anmäl

Mitt liv började ta slut för 10 år sedan så 46 är ingen skillnad, mer än att jag är närmare döden.
Hela jävla livet har varit ett stort lidande o vid 36 tyckte min kropp att jag skulle få cancer med mitt i allt helvetet. O på det hjärtsvikt.
Så här sitter jag fullständigt ensam o isolerad, orkar ingenting, har inte lämnat min lägenhet sen nyårsaftonen, har inte lämnat min gata sen i mitten av december förra året.
Jag har inga vänner o den enda familjen jag har, är en vuxen son som kommer hem några timmar i veckan för att lämna handling.
Jag har inte pratat med en vuxen på månader o då var det sjukvårdspersonal.
Jag lever inte, jag bara existerar.
Jag läser vad andra i min ålder hittar på, deras resor, familjesammankomster, jobbyten, giftemål osv o jag gråter tills jag spyr.
Jag tog bort nix bara för att iaf ha försäljare att prata med, men de lägger på ganska med en gång när jag pratar om vädret eller frågar hur de mår.
Jag har alltid tänkt...kämpa så kommer det bli bättre....men istället sitter jag här, orkeslös, o märker hur jag blir sämre dag för dag, livet rinner mig ur händerna o jag kan inget göra.
Jag har inte ens någon att prata med.
Fullständigt ensam o skulle inte upptäckas på en vecka om något händer.....
Anonym (Life)

Fri 1 Sep 2023 21:55
#42

Visa endast Anmäl

Anonym (xxx) skrev 2023-09-01 21:27:53 följande:
Mitt liv började ta slut för 10 år sedan så 46 är ingen skillnad, mer än att jag är närmare döden.
Hela jävla livet har varit ett stort lidande o vid 36 tyckte min kropp att jag skulle få cancer med mitt i allt helvetet. O på det hjärtsvikt.
Så här sitter jag fullständigt ensam o isolerad, orkar ingenting, har inte lämnat min lägenhet sen nyårsaftonen, har inte lämnat min gata sen i mitten av december förra året.
Jag har inga vänner o den enda familjen jag har, är en vuxen son som kommer hem några timmar i veckan för att lämna handling.
Jag har inte pratat med en vuxen på månader o då var det sjukvårdspersonal.
Jag lever inte, jag bara existerar.
Jag läser vad andra i min ålder hittar på, deras resor, familjesammankomster, jobbyten, giftemål osv o jag gråter tills jag spyr.
Jag tog bort nix bara för att iaf ha försäljare att prata med, men de lägger på ganska med en gång när jag pratar om vädret eller frågar hur de mår.
Jag har alltid tänkt...kämpa så kommer det bli bättre....men istället sitter jag här, orkeslös, o märker hur jag blir sämre dag för dag, livet rinner mig ur händerna o jag kan inget göra.
Jag har inte ens någon att prata med.
Fullständigt ensam o skulle inte upptäckas på en vecka om något händer.....

Sluta att bedöma dig utifrån hur många som ringer dig och i jämförelse med gamla bekanta. Försök leva i frid.
Anonym (Samma känsla)

Fri 1 Sep 2023 22:26
#43

Visa endast Anmäl

Känner precis samma sak. 40 år. Har ett syskon som är lyckligt gift och bor på andra sidan jordklotet.
Är separerad med vuxet barn som bor med sin pappa men hälsar regelbundet på mig . En förälder vid liv och ingen kontakt med släkt.

Vill utomlands men vågar jag? Känner mig vilsen och ensam.
Anonym (xxx)

Fri 1 Sep 2023 22:57
#44

Visa endast Anmäl

Anonym (Life) skrev 2023-09-01 21:55:23 följande:
Sluta att bedöma dig utifrån hur många som ringer dig och i jämförelse med gamla bekanta. Försök leva i frid.
Anonym (Life) skrev 2023-09-01 21:55:23 följande:
Sluta att bedöma dig utifrån hur många som ringer dig och i jämförelse med gamla bekanta. Försök leva i frid.

Försöka leva i frid?
Det är ingen som ringer mig o jag har ingen att ringa.
Vilka gamla bekanta?
Testa själv o leva totalt isolerad utan någon mänsklig kontakt, förutom ett par timmar i veckan, o inte orka ta dig ut.
Anonym (LL)

Fri 1 Sep 2023 23:52
#45

Visa endast Anmäl

Anonym (xxx) skrev 2023-09-01 22:57:23 följande:
Anonym (Life) skrev 2023-09-01 21:55:23 följande:
Sluta att bedöma dig utifrån hur många som ringer dig och i jämförelse med gamla bekanta. Försök leva i frid.

Försöka leva i frid?
Det är ingen som ringer mig o jag har ingen att ringa.
Vilka gamla bekanta?
Testa själv o leva totalt isolerad utan någon mänsklig kontakt, förutom ett par timmar i veckan, o inte orka ta dig ut.
Men om du är så sjuk så du inte klarar av att ta dig ut så borde du ha rätt till hjälp med det. Försök få kontakt med en kurator via vårdcentralen eller vänd dig till socialtjänsten kanske. Någon av de borde kunna reda ut vad du kan få för hjälp.
Anonym (Life)

Sat 2 Sep 2023 08:42
#46

Visa endast Anmäl

Anonym (xxx) skrev 2023-09-01 22:57:23 följande:
Anonym (Life) skrev 2023-09-01 21:55:23 följande:
Sluta att bedöma dig utifrån hur många som ringer dig och i jämförelse med gamla bekanta. Försök leva i frid.

Försöka leva i frid?
Det är ingen som ringer mig o jag har ingen att ringa.
Vilka gamla bekanta?
Testa själv o leva totalt isolerad utan någon mänsklig kontakt, förutom ett par timmar i veckan, o inte orka ta dig ut.
Du har mänsklig kontakt här och nu och väljer att gnälla bort den tiden...

Det är din inställning till livet som är problemet. Du ska vara tacksam att du lever över huvud taget.
Anonym (xxx)

Sat 2 Sep 2023 13:10
#47

Visa endast Anmäl

Anonym (Life) skrev 2023-09-02 08:42:59 följande:
Du har mänsklig kontakt här och nu och väljer att gnälla bort den tiden...

Det är din inställning till livet som är problemet. Du ska vara tacksam att du lever över huvud taget.
Så det är mänsklig kontakt att sitta vid datorn o råka på rötägg som dig?
Pffft.
Varför öppnar käften om sånt du inte har en aning om?
Återkom när du fått ut silverskeden ur röven.
Anonym (xxx)

Sat 2 Sep 2023 13:32
#48

Visa endast Anmäl

Anonym (LL) skrev 2023-09-01 23:52:35 följande:
Men om du är så sjuk så du inte klarar av att ta dig ut så borde du ha rätt till hjälp med det. Försök få kontakt med en kurator via vårdcentralen eller vänd dig till socialtjänsten kanske. Någon av de borde kunna reda ut vad du kan få för hjälp.
Jag har fått rätt till ledsagare o en kontaktperson, men ledsagare är bara till o från vårdkontakter vilket jag inte har haft....förutom via telefonen....på över 1 år.
Kontaktpersonerna jag har fått, har inte funkat.
Den ena ställde in hela tiden, den andra var inte villig att göra de utflykterna jag ville göra o vägrade åka med i färdtjänstbilen eller köra sin bil efter...hon vägrade låta mig åka i hennes bil...o det trots att hon fick bensinpengar.
Den 3:e tog med sina barn o tyckte jag skulle sitta o titta på medan hon lekte med dem i sandlådan eller på gungorna.
Den 4:e funkade ett par veckor men sen ville hon ha mer pengar o valde då hon inte vara kvar som stödperson.
Den 5:e satt o lekte med sin telefon o somnade i min fåtölj.
Nr 6 kunde knappt svenska o pratade knappt utan sa bara ja eller nej.
Nr 7 fick jag vänta på o det visade sig vara en vidrig person jag känt från skoltiden som då tyckte det var kul att sitta på mig o dra jympapåsen över mitt huvud o dra åt tills jag tuppade av. Då som först hämtade någon en lärare.
Nr 8 var en man som tyckte vi skulle *underhålla* varandra.
Nr 9 jobbade på sockontoret o skulle komma på en lunchrast varje vecka, hon ställde hela tiden in pga jobbet eller så glömde hon.
Någon nr 10 har det inte blivit än då den som har hand om detta hade semester o sen blev sjukskriven i början av året.
Jag får bara höra att de jobbar på det, så jag har gett upp.
Anonym (Life)

Sat 2 Sep 2023 16:15
#49

Visa endast Anmäl

Anonym (xxx) skrev 2023-09-02 13:10:04 följande:
Så det är mänsklig kontakt att sitta vid datorn o råka på rötägg som dig?
Pffft.
Varför öppnar käften om sånt du inte har en aning om?
Återkom när du fått ut silverskeden ur röven.
Du kallar folk för rötägg utan att blinka och undrar sen varför du är ensam.

Du har en lång väg att vandra. Och jag lämnar dig i det arbetet själv då du inte kan bete dig.
Agda90

Mon 4 Sep 2023 10:12
#50

Visa endast Anmäl

Anonym (Life) skrev 2023-09-01 21:02:29 följande:
För det är alla andra som kommer att behöva försörja och ta hand om personen när den inte klarar av att göra det själv.

Dessutom bidrar den till att dra ner hela samhället i form av att vara ett bedrövligt föredöme för andra.
HA HA HA!! Tack för det goda skrattet.
Så en smal person som vräker i sig big mac eller pizza är ett bättre föredöme än en som har några kilo för mycket som äter 10 bitars sushi?

Eller en smal person som spenderar 10 timmar i en gamingstol spelandes tv spel är bättre föredöme än en rund och go som är ute och vandrar i skogen ett par timmar?
Agda90

Mon 4 Sep 2023 10:15
#51

Visa endast Anmäl

Anonym (xxx) skrev 2023-09-01 21:27:53 följande:
Mitt liv började ta slut för 10 år sedan så 46 är ingen skillnad, mer än att jag är närmare döden.
Hela jävla livet har varit ett stort lidande o vid 36 tyckte min kropp att jag skulle få cancer med mitt i allt helvetet. O på det hjärtsvikt.
Så här sitter jag fullständigt ensam o isolerad, orkar ingenting, har inte lämnat min lägenhet sen nyårsaftonen, har inte lämnat min gata sen i mitten av december förra året.
Jag har inga vänner o den enda familjen jag har, är en vuxen son som kommer hem några timmar i veckan för att lämna handling.
Jag har inte pratat med en vuxen på månader o då var det sjukvårdspersonal.
Jag lever inte, jag bara existerar.
Jag läser vad andra i min ålder hittar på, deras resor, familjesammankomster, jobbyten, giftemål osv o jag gråter tills jag spyr.
Jag tog bort nix bara för att iaf ha försäljare att prata med, men de lägger på ganska med en gång när jag pratar om vädret eller frågar hur de mår.
Jag har alltid tänkt...kämpa så kommer det bli bättre....men istället sitter jag här, orkeslös, o märker hur jag blir sämre dag för dag, livet rinner mig ur händerna o jag kan inget göra.
Jag har inte ens någon att prata med.
Fullständigt ensam o skulle inte upptäckas på en vecka om något händer.....

Hur hårt det här än låter: ta tag i ditt liv!
Så länge du sitter instängd i din lägenhet så kommer inget att hända. Men om du gör något åt det så har du en chans att ändra på det!

Du kan ta kontakt med kyrkan och börja där. Det finns fantastisk personal som man kan prata med som kan hjälpa dig att komma ut i samhället igen. Man behöver varken vara troende eller medlem i svenska kyrkan för att få den hjälpen.

Gör NÅGOT!
Anonym (xxx)

Mon 4 Sep 2023 12:43
#52

Visa endast Anmäl

Agda90 skrev 2023-09-04 10:15:20 följande:
Hur hårt det här än låter: ta tag i ditt liv!
Så länge du sitter instängd i din lägenhet så kommer inget att hända. Men om du gör något åt det så har du en chans att ändra på det!

Du kan ta kontakt med kyrkan och börja där. Det finns fantastisk personal som man kan prata med som kan hjälpa dig att komma ut i samhället igen. Man behöver varken vara troende eller medlem i svenska kyrkan för att få den hjälpen.

Gör NÅGOT!
Lät för dig att säga som bevisligen inte vet hur det är att leva med svår hjärtsvikt.
Anonym (xxx)

Mon 4 Sep 2023 12:46
#53

Visa endast Anmäl

Anonym (Life) skrev 2023-09-02 16:15:35 följande:
Du kallar folk för rötägg utan att blinka och undrar sen varför du är ensam.

Du har en lång väg att vandra. Och jag lämnar dig i det arbetet själv då du inte kan bete dig.
Du har verkligen problem o dem kan eller vill jag inte hjälpa dig med.
Såna rötägg som dig klarar jag mig utan.
Agda90

Mon 4 Sep 2023 12:50
#54

Visa endast Anmäl

Anonym (xxx) skrev 2023-09-04 12:43:57 följande:
Lät för dig att säga som bevisligen inte vet hur det är att leva med svår hjärtsvikt.
Du orkar skriva här, då kan du maila svenska kyrkan. Lika jobbigt.
Anonym (Life)

Mon 4 Sep 2023 18:02
#55

Visa endast Anmäl

Anonym (xxx) skrev 2023-09-04 12:46:21 följande:
Du har verkligen problem o dem kan eller vill jag inte hjälpa dig med.
Såna rötägg som dig klarar jag mig utan.
Så jag är personen med problem? Snyggt försök till vändning men du lurar ingen annan än möjligtvis dig själv. Ta tag i livet mannen!

Hjärtsvikt, cancer eller vad man än har. Man kan vara glad för det. Alla kommer vi dö förr eller senare.

Jag har en vän som har fått till sig av sin läkare att han har 6 månader kvar att leva då han har aggressiv cancer i hjärnan. Han är ändå glad och sprider positiv energi omkring sig.
Okänd

Mon 4 Sep 2023 18:37
#56

Meddelande borttaget
Okänd

Mon 4 Sep 2023 18:39
#57

Meddelande borttaget
Agda90

Tue 5 Sep 2023 08:26
#58

Visa endast Anmäl

Anonym (xxx) skrev 2023-09-04 18:37:27 följande:
Ta dina problem någon annanstans.
Mina problem???
Du är ju inte riktigt frisk - psykiskt!
Du skriver här om hur ensam du är och får tips från bland annat mig men då hoppar du på mig?

Inte konstigt att du är ensam och inte har någon att prata med. Du har ju skapat situationen själv!

«
‹
Sida 5 av 5
1
2
3
4
5
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Blir man lite deppig när man är några år över 40?

Blir man lite deppig när man är några år över 40?

INNEHÅLL