Mitt barn gör ingenting på dagar a

Jag kommer inte att anklaga TS för bristande föräldraskap, för det vet jag inget om.

Men jag vill ändå påpeka att generellt ser man hur föräldrar verkligen förstör förutsättningarna för sina barn genom lättja. Man måste börja disciplinera och konsekvent uppfostra i bra tid, det blir inte folk av våra barn utan att vi gör grovjobbet och tar den långa vägen. Låter vi våra barn komma hem efter förskola/skola och sitta framför tv:n eller telefonen utan krav på motprestation kommer de inte bli självgående individer sen.

Det är verkligen sjukt när man ser i sin omgivning, hur barn inte ens behöver plocka undan sin mat eller bädda sin säng, eller vara ute! Sen är det för sent, om vi tar minsta motståndets väg i yngre ålder. 

Och nej, du behöver inte vara en ond jävel som agar sina barn, man kommer långt på att vara konsekvent med kärlek. Säger jag ?gör du inte si eller så blir det skärmförbud i en vecka? och står vid mitt ord trots att det blir sjukt jobbigt, ser jag belöningen på det snabbt! 

Ursäkta om det vart ett trådkap, men många behöver vakna upp inför att uppfostring är jävligt svårt emellanåt, och man måste ta det i tid, sen är det för sent.

Jag skulle inte ge henne en enda krona till att börja med, samt ändra lösenordet på wifi och liknande för att hon inte ska kunna komma åt internet hemma. Glöm det. Det blir ingenting om man inte gör något. Så är det bara. 

Inga resor, inga restaurangbesök, inga kläder. Egentligen ingen mat, och jag skulle tjafsa och bråka om det dagligen. Det ska inte finnas någon rast eller ro för den som väljer att leva som en latmask. 

Nästa steg är att säga att till jul måste hon vara ute ur hemmet. Det enda sättet hon kan stanna är att ta ett jobb och börja bidra till familjekassan alternativt börja studera. Att göra ingenting kan aldrig vara ett alternativ. 

Nog för att det är din dotter men jag skulle ställa krav. Skaffa ett jobb eller annan sysselsättning eller flytta ut. Vidare studier är också ett alternativ så klart (det bästa egentligen).

Hur ska hon betala telefon, transport och annat när pengarna är slut?

Jag skulle tro att hon är helt jävla vettskrämd över vuxenlivet, så det har hon satt på paus, tror hon. Se till att få henne iväg till en kurator och kanske till en SYV men börja med kurator och se vad det landar. Jag var själv så som tonåring. Jag visste inte vad jag ville. Jag såg jättestora möjligheter kring allt jag ville bli, men alla dessa vägar kändes ouppnåeliga. Jag hade gått ett yrkesförberedande program på gymnasiet men när jag hade sökt några jobb och svaren uteblev så kände jag att allt blev hopplöst. Samtidigt hade jag ingen stress och det var precis som att jag då trodde att "det kommer väl ett jobb." När bråken blev för stora hemma efter ett halvår kring att jag "inte gjorde någonting" så anmälde jag mig till en universitetsutbildning eftersom jag kände att det var vad som förväntades av mig. Jag flyttade hemifrån och allt gick åt helvete. Jag lyckades inte fixa ett arbete på två år och det höll på att ta knäcken över mig. Varje bakslag gjorde att jag trodde allt mindre på mig själv. Till slut trodde jag att jag skulle dö innan jag var 25 (idag vet jag inte hur jag kunde tro så då - men trots att jag bara var arbetslös under två års tid, så känns det så här i efterhand som om det var en halv livstid som jag hade det så, trots att det är 20 år sedan dess. Det var verkligen hemskt.)

När det gäller skoltrötta ungdomar så visar det sig att de som suttit hemma i två veckor eller mer får allt svårare att komma tillbaka till skolan. Samma sak är det med vuxna som blir uppsagda från jobbet.

Det är inte kört för din dotter på långa vägar, men du måste få iväg henne på något. Man blir lätt förslappad och ännu mer livrädd om man inte känner att man har ett mål med livet.

Innan hon slutade gymnasiet, vad hade hon då för planer inför framtiden? Om hon inte hade några planer så är det läge att kontakta en kurator nu genast och sedan övergå till en SYV eller båda samtidigt. Min största press då, var att okej, jag får inget jobb, så då måste jag plugga - och hoppade på utbildningar som jag inte ville ha. Tänk om någon istället hade kollat igenom mina jobbansökningar och sagt: Hörru, jag hjälper dig att skriva om de där, för på det där viset får du inget jobb.

Det där med att gå fysiskt till arbetsplatser och presentera sig var länge sen man gjorde. Redan när jag sökte jobb för 15 år sen blev folk irriterade och bad mig söka via hemsidan. Där jag jobbar idag åker sådana CVn direkt i papperskorgen vi öppnar dem inte ens, man har inte tid att ta emot en massa arbetssökande. 

Vi hade väl en liknande sits för ca 12 år sen, då vår yngsta son la tiden i sängen, framför datorn och framför allt inte tog något ansvar på någon front, verkade leva i tron att han hade all inclusive och bodde på Hotel. Jag kände - antingen flyttar han eller jag. Jag tog kontakt med socialen, blev ett möte där sonen oxå var med, med deras hjälp ordnades det en liten lägenhet, blev oxå ett åtgärdsprogram med ett fysiskt arbete så han somnade ovaggad.... Ca ett år senare fixade jag så han fick arbete på samma företag..... Han är idag plikttrogen, skötsam, ansvarsfull med gott rykte, god ekonomi, (sparar massor), större lägenhet mm.
Kämpa på men ta kontakt med alla som du tror kan hjälpa er i rätt rikting, att dom (hon) får ett eget liv med egna beslut är nog så viktigt, att känna på konsekvenserna utav dom val jag gör bra eller dåligt..... Lycka till

Jag tänker att det kanske inte blir så intressant för henne till slut att gå hemma och göra ingenting sen när alla pengar är slut, om du heller inte bidrar med något. Jag förstår om man i det läget inte plötsligt bara kan/vill kasta ut sitt barn. Men helt ok att vara hård med att det enda vi erbjuder hemma är tak över huvudet och mat. Punkt. Kanske också ha en deadline för hur länge det kan pågå. Vill hon ha annat tex pengar till mobilen eller kläder får hon bidra genom att söka jobb, studier eller kanske jobba hemma med något du behöver hjälp med mot ersättning från dig då. 

Allt detta under förutsättning att du inte misstänker att hon är deprimerad eller har någon typ av funktionsnedsättning som gör att det inte fungerar. Isåfall försök hjälpa henne att söka vård då.