Behöver hjälp! hantera ilska och utbrott - 15-åring

Även gener spelar en mycket stor roll för personligheten. Föräldrar med välartade barn är ofta snabba att själva ta åt sig äran för hur barnens personligheter utvecklas, och samtidigt döma föräldrar med stökiga barn. Att allt bara handlar om barnuppfostran är något många på allvar tycks tro. Det är klart att uppfostran spelar roll, och hur man behandlar barnet, men genetiskt arv har också en mycket viktig roll. Ett stökigt barn behöver inte alls ha slapphänta föräldrar som inte sätter några gränser. Det faktum att barn i samma syskonskara kan utveckla så olika personligheter borde få folk att förstå genernas betydelse. Har du lugna och snälla barn? Grattis, men du kan inte ta så mycket cred för det som du tror.

Nej precis. Jag har flera barn och de beternsig helt olika trots att jag rimligtvis borde ha uppfostrat dem relativt likt. Har bland annat tvillingar. En är lugn, en är busig. 

Jag vet inget mer om ts och dottern än det som ts skrivit här. Och det är det jag utgår ifrån när jag svarar på inlägget till den personen som inte tycker att man ska bli arg och höja rösten åt ett 15-årigt barn. Ts har säker gjort fel i uppfostran (precis som jag själv säkert gjort massor av gånger, inte lätt att vara förälder). Men då är felen snarare att de varit för snälla. Tex låter henne ha modebil.

Att de höjer rösten och skäller på henne när hon med flit förstört saker hemma tycker jag dock inte faller under epitetet "dålig förälder" som vissa här tycker.

Precis som om jag själv skulle ha betett mig riktigt svinigt dåligt mot någon skulle även jag få finna mig i att ta emot en ritkigt rejäl utskällning. 

Sen som någon skrev ovan. Ibland spelar det ingen roll hur man är som förälder. Jag tror inte ett dugg på att alla som har snälla barn har varit goda uppfostrare. Nä, de har vara haft tur. Och de som har stökiga barn är nödvändigtvis inte slapphänta föräldrar. Deras barn är stökiga alldeles oavsett helt enkelt. Som tvillingföälder har jag själv erfarit detta. 

Har vi sen då barn som dessutom kanske har adhd, autism osv. Ja då kanske man är ännu mera maktlös som förälder. Man måste helt enkelt ha helt annan hjälp i form av tex medicin. Det hjälper då kanske inte hur man än är som förälder. 

Antagligen så är dina barn helt enkelt så som personer alldeles utan din inblandning. 

Nej man beter sig inte illa som förälder om man skäller ut en 15 åring som med flit förstört saker hemma. Det är bara dottern som betett sig illa i det scenariet. 

Det jag reagerade på var att du gjorde en tämligen svartvit uppställning.
Vad det gäller skrikande, så är det konstigt. Ganska få vuxna skulle tolerera att bli skriken på, en barn ska tydligen bara gilla läget där.Sedan vad man kallar det är ju rätt ointressant.

I det scenariot som ts målar upp: Dottern kommer hem och förstör med flit. Mamman reagerar med att blir arg. Dottern blir "arg tillbaka", låser in sigoch spelar hög musik för att jävlas.

Där svara en person här i tråden att mamman beter sig lika illa som blir arg.  Jag håller inte med. Jag tycker inte mamman har betett sig ett dugg illa i detta scenario med de detaljer som jag känner känner till. Med de fakta jag känner till tycker jag inte att det är en svartvit uppställning. Jag förstår precis varför mamman blir fly förbannad och höjer rösten. 

Beter man sig ritkgit svinigt så får man nog tolerera en utskällning. Även med förhöjd röst. Gäller både vuxna och 15-åringar. Om jag med flit förstört någons saker och den skäller ut mig efter noter. Ska jag bli putt då och inte tolerera att bli utskälld? Lol.

Så om du med flit förstörde någpns saker. Sedan spelade hög musik till sent på natten för att jävlas med dem du bodde. Då skulle du inte "tolerera" att någon blev förbannad och skrek på dig? Haha snälla. Som om du skulle ha något över huvudtaget att komma med och sätta emot efter ett sådant beteende. Har du betett dig så tror jag inte du kommer så långt med att påpeka att du inte vill bli skriken på. 

En av mina söner var väldig jobb Under tonåren. 

Ibland  när han satt vid datorn för länge sa jag till honom 

10 minuter till sen skruvar Jag ut proppen. I början trodde han inte mig men efter flera gånger så insåg han att jag gjorde det. 

du lever i en mardröm. Hon borde skickas bort till en anstalt. Tyvärr går inte det. Men det skulle finnas. 

finns ingen ursäkt att bete sig så. Jag tror inte på ADHD. 
Hon är bara sådan dom person. Hon behöver tuktas och inse att hon är destruktiv. Hon har ett dåligt opassande beteende..en översittare med hormoner  som arbetar övertid  

ut på landet med henne.  studier på dagarna och hårt arbete på kvällarna. 6 månader så är hon en ny tjej  

 

"Uppfostringsanstalter" fanns i min barndom på 60-talet, jag vet flera som skickades iväg; de flesta kom hem i mycket värre skick. Var de busiga, det vill säga halvt kriminella när de for, så var de etter värre när det umgåtts med andra ungdomar av samma skrot och korn.                                                                                             Jag har inga egna barn, men umgåtts mycket med barnfamiljer. Nu ska man inte jämföra normalfungerande ungdomar med dem som diagnostiseras med någon störning för där behövs  extra stöd, men det jag upplevt är att gränssättning väldigt tidigt fungerar bäst. Det ger barnen en trygghet när de vet vad som gäller, att börja med det i tonåren är för sent. Vem gagnar curling? Inte barnen i alla fall, de kommer ofta att stöta på problem i vuxenlivet när de tillåtits vara utagerande som barn!                                                                                                                                Jag tror det blir svårt för TS att på egen hand vrida klockan tillbaka till någon sorts normalläge, här behövs professionell hjälp, BUP, kurator eller psykolog. 

Då utgår du ju ifrån att det inte fanns något som hände innan. Därav svartvita resonemang gör sig en smula illa.

TS, har du funderat på att vända dig till BUP? Du pratar om elevhälsan, men skolan gör inga psykiatriska utredningar. Så om du vill att din dotter ska utredas för ADHD, så är det BUP du ska vända dig till. ADHD är en trolig diagnos, i kombination med trotssyndrom.

Många tar upp vad som borde göras och inte göras. Men är det ingen som har tänkt på hur andra barn i familjen mår av detta?

TS skriver att dottern har förstört inredning, haft sönder sin systers spegel och spelat hög musik långt in på natten så ingen kunde sova.

Nu vet vi inte hur systern är, men TS och barnens pappa har ansvar även för de andra barnens trygghet och välmående. 15-åringen behöver uppenbarligen hjälp, men också gränser. Som det är nu håller hon hela familjen som gisslan. Det kan förstöra både syskonens uppväxt samt syskonrelationen om det fortsätter. Folk har i vuxen ålder brutit med sina syskon för mindre.

Många syskon bråkar, många tonåringar är jobbiga. Det är normalt. Men i TS fall verkar alltför många gränser ha passerats. Detta handlar inte bara om 15-åringens välmående, utan även om resten av familjen.

Jag hoppas att det inte behövs, jag hoppas att problemen går att lösa på andra sätt. Men måste 15-åringen skickas bort för att skydda övriga barn och ge dem en någorlunda normal uppväxt, får det kanske bli så.

Jag utgår från det ts skrev i sin text. Att dottern fått utbrott i flera år. Och med tanke på vad ts skriver så utgår jag från att de utbrotten skett på lika lösa grunder som exemplet i texten. 

Självklart kan allt vara ts och hennes mans fel. De kanske är psykopater som totalt förstört sin dotter. Men jag utgår ändå från att hon är en ganska "normal" mamma som gör så gott hon kan som nu har blivit deperat. Säkert en del fel och brister som hos oss flesta föräldrar. Men är det så stora brister att det motiverar dotterns hemska beteende? Nja det tror jag ändå inte. Jag tror det här ligger hos dottern och hennes personlighet eller ev diagnos. 

Finns inget i ts text som får mig att tänka att hon är en hjärtlös mamma som förstört sin dotter. Däremot hör jag en desperat mamma som har en dotter som förstör för hela familjen. 

Annars skulle alla lugna barn ha perfekta föräldrar och alla "jobbiga" barn ha hemska föräldrar. Och så är det ju inte. 

Och OM ts har gjort nåt fel så låter det snarare som att de är för snälla i och med att dottern har en massa privilegier som hon inte borde ha i form av mopedbil och lås på innerdörren. 

Men att dottern skulle ha fått ett dåligt beteende för att hon får en rejäl utskällning när hon beter sig svinigt? Det är ju dessutom helt felvänt för det dåliga beteende måste ju rimligtvis ha kommit innan utskällningen. 

 

Jag utgår från samma text som du. Bara det att jag inte läser den med samma glasögon, där jag ser något självklart.
Men jag kan lika gärna läsa in en eller två föräldrar som inte reflekterat över sitt föräldraskap, som motsatsen.
Och om det inte uppenbart är en diagnos barnet fötts med, så finns det i regel en anledning. Igen rök utan eld liksom.

www.friskareliv.com/friskvardssidan/barncitat.htm

Varför jag inte föreslog bup är för att det brukar vara enormt långa köer till utrednngar, vi snackar om år, om hon alls får en plats.

Däremot hade man kunnat lägga in henne akut kanske när hon agerar som värst, om hon inte slutar när ambulansen kommer.

Eller som jag sa, betala en privat aktör för utredning. De är ofta väldigt bra då de enbart jobbar med adhd/autism. Jga gjorde detta för min son, men det är klart att det ju kostar en del.

Min son spelade inte hög musik, men han skrek och bråkade, grät, sa att han ville dö, slog sönder saker och väggar. Han hade ADD och autism. 

När jag försökte vara sträng så eskalerade bara problemen och vi stod och skrek på varandra och istället för att han blev bättre så bröt han bara ihop varje gång och allt blev sämre tills han flyttade hemifrån. Då försökte han ta sitt liv. Därför tror jag inte på att sätta hårt mot hårt innan man vet att allt inte beror på diagnoser och brist på stöd/överstimulering/mobbing.