Någon mer avundsjuk på de som får döttrar

Jag har en av varje. Och oj, vad många det finns som är avis på det. Man kan liksom inte få allt man vill i livet-men till skillnad från er som grinar och är missnöjda så var det barn vi väntade. Inte flickor eller pojkar. 

Störtlöjligt. 

Jag har en av varje. Och oj, vad många det finns som är avis på det. Man kan liksom inte få allt man vill i livet-men till skillnad från er som grinar och är missnöjda så var det barn vi väntade. Inte flickor eller pojkar. 

Störtlöjligt. 

Va haha? Grinar jag och är missnöjd? Läste du vad jag skrev? Jag är absolut inte missnöjd , vad tänker du att jag skulle vara missnöjd med? Eftersom jag också har båda könen som du säger att alla är avundsjuka på att du har. 

Eller menar du att jag skulle vara missnöjd med att jag har flera döttrar och bara en son?  Du får jättegärna förklara för jag hänger absolut inte med.

Jag är förresten tacksam att jag har barn alls , även om jag har många barn så har det varit långt ifrån självklart på grund av komplikationer som skulle kunnat leda till att jag föder för tidigt eller får sent missfall (men alla barnen föddes fullgångna). Så jag är tacksam att jag har fyra friska barn. Jag tycker det är kul att ha både och men jag hade varit glad om det inte hade blivit så också. Och min son (nummer tre) är väldigt väldigt vild så det var nog lite skönt att fyran blev en tjej ändå även om det inte spelade så stor roll  :) 

Vet att det skrivs så mkt om att man inte kan rå för sina känslor.... Men jag kan ändå inte bli klok på hur man ens kan tänka på avundsjuka/besvikelse etc. Jag tror att dessa tankar kan slå tillbaka i form av skuldkänslor till den fantastiska son man faktiskt har. Man ska vara tacksam för det barn man får, verkligen inte alla förunnat. Mina första två barn var pojkar och jag var helt inställd att tredje skulle bli pojke och var tacksam för det. Men mitt tredje och fjärde barn blev flickor och ja, det var annorlunda - men helt ärligt för att jag kunde köpa lite klänningar och fläta hår. Det finns liksom ingen annan skillnad på barnen vad gäller tacksamhet och kärlek. Lite variation på kläder och kanske leksaker, men ingenting annat.

Håller helt med om att man ska vara tacksam för de barn man får och att det ena inte är bättre än det andra. Men enligt min erfarenhet var det ganska stor skillnad när jag fick en pojke efter två flickor. Han är mycket vildare än de var när de var i hans ålder , det är faktiskt väldigt stor skillnad. Har iförsej bara en son så har inget att jämföra med ,kanske är så att han är ovanligt vild. Han gillar typiska ?kill-grejer? som bilar och sånt också. 

Har en liten nyfödd tjej också som har samma pappa som sonen, återstår att se hur hon kommer vara. Att köpa kläder till tjejer tycker jag kanske är lite roligare men det finns ju faktiskt massa gulligt till pojkar också.

Vet att det skrivs så mkt om att man inte kan rå för sina känslor.... Men jag kan ändå inte bli klok på hur man ens kan tänka på avundsjuka/besvikelse etc. Jag tror att dessa tankar kan slå tillbaka i form av skuldkänslor till den fantastiska son man faktiskt har. Man ska vara tacksam för det barn man får, verkligen inte alla förunnat. Mina första två barn var pojkar och jag var helt inställd att tredje skulle bli pojke och var tacksam för det. Men mitt tredje och fjärde barn blev flickor och ja, det var annorlunda - men helt ärligt för att jag kunde köpa lite klänningar och fläta hår. Det finns liksom ingen annan skillnad på barnen vad gäller tacksamhet och kärlek. Lite variation på kläder och kanske leksaker, men ingenting annat.

Ja det är sant, alla pojkar är ju inte så vilda. Hans pappa var likadan tydligen, jättevild. Något som är annorlunda mot tjejerna är att han slåss mycket mer också (han är bara 3). Men det kan ju också vara personlighet. Och han är inte alltid vild eller våldsam, han kan vara världens finaste och mysigaste och snällaste oclså. Säger att han älskar mig varje gång jag hämtar på förkolan och säger det ofta till systrarna också. 

Tycker verkligen inte det ena är bättre än det andra som sagt, kan erkänna att jag hoppades lite på en son efter två flickor men hade blivit jätteglad för en till tjej också (som jag fick sen).