Vad göra åt skrämmande grannen?

Ni som likställer ts barn med grannen måste ju vara helt verklighetsfrånvända. Självklart är det mer skrämmande med en vuxen man som skriker och härjar (kan utgöra ett fysiskt hot på riktigt) med en femåring som får utbrott (fysisk fara förekommer knappast). 
En vuxen har även ett ansvar för sitt beteende som vi normalt sett inte avkräver från ett barn. 
Men visst: ni skulle säkert bli precis lika rädda för en femåring som för en vuxen man.... jag tror er.

TS: prata med styrelsen, förklara läget och fråga om råd hur ni ska hantera situationen. 

Ni som likställer ts barn med grannen måste ju vara helt verklighetsfrånvända. Självklart är det mer skrämmande med en vuxen man som skriker och härjar (kan utgöra ett fysiskt hot på riktigt) med en femåring som får utbrott (fysisk fara förekommer knappast). 
En vuxen har även ett ansvar för sitt beteende som vi normalt sett inte avkräver från ett barn. 
Men visst: ni skulle säkert bli precis lika rädda för en femåring som för en vuxen man.... jag tror er.

TS: prata med styrelsen, förklara läget och fråga om råd hur ni ska hantera situationen. 

Jag har bott granne med ett barn som får utbrott ja. Och klart det stör. Men det berättigar inte en vuxen människa att få likadana utbrott och bete sig hotfullt. Inte i den verkliga världen i alla fall. 

Jo styrelsen kan absolut agera om en av medlemmarna är en fara för andra eller stör orimligt mycket. Man kan förverka sin rätt till bostaden även i en bostadsrätt. Att styrelsen i din förening inte har kunskap eller ork att bry sig är inte generellt för alla.

Men här tänker jag främst att styrelsen bör uppmärksammas på problemet och eventuellt hjälpa ts med förslag på hur hon kan ljuddämpa sin lägenhet. 

Ni som likställer ts barn med grannen måste ju vara helt verklighetsfrånvända. Självklart är det mer skrämmande med en vuxen man som skriker och härjar (kan utgöra ett fysiskt hot på riktigt) med en femåring som får utbrott (fysisk fara förekommer knappast). 
En vuxen har även ett ansvar för sitt beteende som vi normalt sett inte avkräver från ett barn. 
Men visst: ni skulle säkert bli precis lika rädda för en femåring som för en vuxen man.... jag tror er.

TS: prata med styrelsen, förklara läget och fråga om råd hur ni ska hantera situationen. 

Numera tycker jag att var och varannat barn tycks ha problem med sitt beteende. 

Är det inte olika ?diagnoser? så är det utbrott och noll impulskontroll. 

Något måste ju vara fel i samhället och/eller på föräldraskapet  Varför beter sig barn och ungdomar så här. 

Ibland när man ser föräldrarna agerar bla i butiker och på restauranger häpnar man över den totala brist på auktoritet och föräldraskap som vissa föräldrar visar upp. 

Barner skriker vrålar och springer omkring och stör andra kunder och gäster. Föräldrarna agerar inte. De är helt passiva. 

Att barn i bland kan låta i lägenheten är jag fullt förstående för. Även jag har haft barn och haft grannar med barn. 

Men som med allt finns det gränser. Det finns även olika toleranser bland grannar. 

Jag hade inga problem med mina barn när de var i 5-årsåldern. Bodde visserligen då i eget hus. Men de höll inte på att väsnas dagligen. 

Hur svårt kan det vara att få barnen att uppföra sig? 

Det är inte acceptabelt att barn stör dagligen. Någon gång under en kort period är något man får acceptera som granne. 

men absolut inte dagliga störningar. 

Numera tycker jag att var och varannat barn tycks ha problem med sitt beteende. 

Är det inte olika ?diagnoser? så är det utbrott och noll impulskontroll. 

Något måste ju vara fel i samhället och/eller på föräldraskapet  Varför beter sig barn och ungdomar så här. 

Ibland när man ser föräldrarna agerar bla i butiker och på restauranger häpnar man över den totala brist på auktoritet och föräldraskap som vissa föräldrar visar upp. 

Barner skriker vrålar och springer omkring och stör andra kunder och gäster. Föräldrarna agerar inte. De är helt passiva. 

Att barn i bland kan låta i lägenheten är jag fullt förstående för. Även jag har haft barn och haft grannar med barn. 

Men som med allt finns det gränser. Det finns även olika toleranser bland grannar. 

Jag hade inga problem med mina barn när de var i 5-årsåldern. Bodde visserligen då i eget hus. Men de höll inte på att väsnas dagligen. 

Hur svårt kan det vara att få barnen att uppföra sig? 

Det är inte acceptabelt att barn stör dagligen. Någon gång under en kort period är något man får acceptera som granne. 

men absolut inte dagliga störningar. 

Vi bor i en bostadsrätt och har tyvärr inte möjlighet att flytta i dagsläget, annars hade ju det varit allra bäst såklart. 

Under oss bor en man som är psykiskt sjuk, kriminell (har bl a suttit inne för misshandel) och hotfull. 

Jag har barn på 1,5 år och en 5-åring med IF och autism. Äldsta barnet får ofta utbrott, går inte att resonera med som med vanliga 5-åringar och är ganska svår att ha att göra med överhuvudtaget. Det är mycket skrik från barnet. 

Yngsta barnet är bara 1,5 år som sagt och springer och är ganska klumpig, tappar ofta saker i golvet, dunsar när han går och springer snarare än går. Vi har mattor för att dämpa, men det låter såklart ändå. 

Grannen under blir VANSINNIG varje gång flickan som är 5 skriker. Då låter det som att han demolerar sin lägenhet, han vrålar en massa fula ord och skrämmer upp oss alla. Detta är triggande för dottern som då blir ännu värre eftersom hon är rädd. Jag är ett nervvrak varje dag pga stressen det skapar hos mig att dottern får utbrott och grannen blir hotfull. 

Vågar inte klaga på honom pga att han som sagt är kriminell och jag tror på allvar att han är en sån människa som skulle kunna ringa på och skada oss. Finns det nåt jag kan göra? Förutom att flytta då, vilket inte är möjligt just nu