Skicka "astronauter" till andra sidan.

Jag menar inte att astronauten ska dö. Tänkte mer om det skulle kunna finnas något sätt att förlänga nära döden upplevelsen och att astronauten har en tydlig och medveten agenda under resan för att besvara frågor och göra observationer.

Jag förstår. Vissa saker kanske man inte kan förklara logiskt. Det är ett fascinerande ämne i alla fall.

Jag brinner i 180 i detta ämne.
Det skrämmer och fascinerar på samma gång.

En sak jag har lärt mig är att inte utmana det. Då blir det jobbigt.

Jo, det förstår jag, men det som skrämmer en brukar också fascinera en. Nej, man ska nog inte utmana någonting.

Aldrig anden i glaset eller ouijabord. Det är farligt.
På riktigt.

Sen får folk skratta åt mig om de vill. 

Det har man hört historier om. Jag är som sagt skeptisk, men jag har största respekt för det och skulle aldrig förlöjliga någon för det. 

Det tror jag inte att du skulle, du verkar inte vara den typen som gör så.

Jag vet inte vad du vill eller inte, men om du vill bli övertygad så hoppas jag att du en dag blir det.
Vill du inte så hoppas jag att du slipper det.

Du är en god person, det är jag helt övertygad om. Du har lite uppförsbackar här och där, men du kravlar dig alltid upp. Du är bra. Var den du är så ska du se att en dag får du det du önskar.

Alla är inte födda i en fyrkant, alla är inte fyrkantiga. Det finns utrymmer för utveckling, så länge ditt "bås" är rörligt.
Jag hoppas att du förstår hur jag menar.

Tack, det var gulliga ord, . Jag hoppas faktiskt inte på att jag blir övertygad av den anledningen att jag skulle nog inte klara av det. Inte för att jag är motståndare till det. Du verkar vara en vettig person så jag tycker att du ska fortsätta hålla på med det du gör om det ger dig mening. 

Mitt råd till dig är då att inte tänka på sånt. Tankar är ibland en öppning för det okända. 
Den kanske du är totalstängd, och det ska du is¨åfall vara tacksam för om du inte vill ha mer insikt.

Min partner var mycket skeptisk när vi träffades, numera kan han också ana närvaro. Han känner inte som jag men han kan ana.
Hans förvåning i början av vår relation när min son ringde i stort sett varje gång varje gång jag fick "besök". För att vi oftast är synkade i detta.
Numera vet han också. Även om han inte ser, som jag gör.

Jag har förresten också sett... men det väljer jag att inte gå in på för rädslan att det ska börja dra igång aktivitet här. Jag känner det til och med som en rysning längs ryggraden när jag skriver detta... borde jag kanske inte gjort. Men nu är det ju gjort, även om jag skulle radera. 

Du är också en vettig person. En av få här på FL, i sällskap av en handfull andra. Vi har en gemensam "vän" här. Ösnkar att jag kunde skriva mer.

Den här dialgoen har gjort att jag kan andas djupt igen idag, har inte ens tänkt på att jag inte gjort det idag. Men nu när jag drog detta djupa andetag, då trillade poletten ner.

Önskar dig allt gott och önskar att jag kunde skriva med ordinarie nick. Även om du kanske inte känner till det.

Kram på dig! 

Det har du nog rätt i och jag dömer ingen. Du kan skriva privat om du vill. Jag lovar att hålla ditt nick hemligt. Tack för de orden. De värmer verkligen. 

Jag skriver sen, måste ut en sväng och andas först.
Tack själv!

Jag ser fram emot det. 

Vad som händer efter döden är väl ändå den ultimata frågan. Ingen vet och det påverkar hur vi ser på hela vår existens. 

Jag tror det är en sak som kanske kommer vara möjlig men jag tycker inte att man borde göra det. Vem vet vad man släpper lös pä världen då? Har ingen sett vare sig skräckfilm eller science fiction?

Kanske då om det sköts i nån hemlig bunker som kan stängas in bakom 15 portar av järn med 500 beväpnade vakter på utsidan och 500 vakter på insidan som går loss och skjuter hejvilt vid minsta tecken på att man väckt upp något farligt. Inte på nån forskningsanläggning med typ 2 securitas vakter med batong i en byggnad av glas och betong.

Men den där nära-döden-upplevelsen behöver ju inte visa något om vad som händer om man verkligen är död. Eftersom man just inte är död än när man har en nära-döden-upplevelse. Jag tror att det inte går att förlänga den. Då händer just det här som jag nämde - cellerna dör, även i hjärnan och då finns det ingen återvändo. 

Tro är ju just tro. Man vet, fast man har inga bevis. 

Jag tror på ett liv både före och efter döden och tycker mig ha fått indikationer på att det kan vara sant. 

Min tanke är dock att: vore det viktigt för oss att veta detta med säkerhet så skulle vi redan göra det. Vi behöver inte den vetskapen i våra dagliga liv. Vi är här och nu för att vi ska vara här och nu. 

Någon har sett för mycket på filmer. Nej det går så klart inte. Varför skulle det ens vara möjligt?

Men tröskeln är ju inte samma sak som att faktiskt dö....