Man som har problem att uttrycka sig känslomässigt

Om nu det verbala inte är hans kärleksspråk och han börjar fatta vid det här laget att det är ditt, kan han inte då vilja möta dig halvvägs och ge dig ett "Jag älskar dig" etc? Utan han ska bara hålla på sitt? Det tycker jag blir halvdött.

Man måste se sina egna behov, men man måste också se till ens partners. Som jag och min, till exempel: Han visar sin kärlek mer genom fysisk ömhet, och att han gör saker för mig. Jag märker att han tänker på mig. Jag är mer verbal än han är, jag kan lättare ge komplimanger, säga jag älskar dig, det kommer mer sällan från hans mun.

Man kan säga det är från uppfostran, eller hur  man bara föredrar att vara, strunt samma vad det är, det är ändå ett val man tar som vuxen att det här är mitt kärleksspråk i en relation. Inget som är ristat i sten. 

Jag får skylla mig själv om vad jag väljer att inte bidra med i relationen, om jag skulle visa mindre fysisk ömhet, göra mindre saker för honom, för det är inte mitt kärleksspråk (men hans), och bara använda ord (som är mest mitt kärleksspråk): Om hans känslor för mig dör ut, om han börjar snegla på någon annan, om han en dag beslutar sig för att lämna mig... 

Är man så självisk  att man tycker ens eget kärleksspråk räcker mer än väl åt den andre (som har ett eller lutar  mer åt ett annat kärleksspråk), ja, då ska man inte vara tillsammans, för man talar olika språk, då kommer man inte få den där styrkan man vill ha som par, det bandet. Den andres kärleksspråk kommer vara nedvärderat eller än värre fel för den andre, och hur roligt är det då på en skala att ge det till den andre? Det är ju bara sårande? Man känner att något viktigt för en själv saknas i relationen, från den andre? Man känner sig inte hel i relationen. 

Så mitt svar är att hans sätt att säga att det är så här han bara är och det här har han svårt med - det duger inte. Det är förklaringar, ursäkter, ja, men så vad då då? Han måste fatta detta själv, vilja själv förändra på det, för att ni två ska få den kontakten, det bandet, den styrkan. 

De som inte fattar detta, de får ett halvdött, halvdant förhållande, för man pratar inte samma språk, man försöker inte, man vill inte ens prata samma språk, man anstränger sig inte i sitt språk för att den andre ska förstå att man älskar den. Man uppskattar inte den kärleksgåva/or man får från den andre. Då är det inget vi till slut, inte ett vi man vill ha för att må bra i relationen. 

Jag tycker inte det är jobbigt för mig att visa mer fysisk ömhet, det är inte jobbigt att göra saker för honom, likaså märker jag att det är inte jobbigt för honom att använda ord, bara ovant från början och något han måste påminna sig själv om innan det blev mer naturligt, samma för mig, med det fysiska språket, och att göra saker. Är det så jobbigt, och känns så fel, att visa kärlek genom ord och handlingar (som på intet sätt är nedvärderande eller fel), då undrar jag vad man gör i en relation? relation - relatera - man måste kunna relatera till varandra. Är ingen enmansjobb, den andre kan inte göra den andres jobb åt den. 

Han måste bryta den här  genom att prata mer, säga han älskar dig, tycker inte det är du som ska godta att vara helt utan det och "må bra"/vara nöjd i det. 

Jag hade inte orkat ha en sådan relation.

Ord kostar ingenting. En man som inte ens kan vara generös med ord när man har gjort saker för honom, klätt upp sig, sexat till sig osv osv är inget för mig.
Det är bara snålt, fattigt, dumt, fantasilöst.

En riktigt bra komplimang däremot...den får en att sväva.

Jag kan inte lära dig flyga om du sliter av mig kärlekens vingar fjäder för fjäder.

Jag är mer som din man och min man är mer som dig.

Jag är den som har svårare med orden (verbalt) medan jag i gengäld är bra på att säga sånt i text. Men annars visar jag min kärlek genom handling som visar att jag faktiskt finns där för honom. Men i vårt fall så ser och förstår han min kärlek genom mina handlingar (vi har varit ihop i 20 år nu).

Du kan oftast inte få andra att ändra beteende bara så där. Det kommer vara en rätt lång resa för någon som inte är van att uttrycka sig med ord. Men du kan i gengäld lättare ändra dig själv och istället se på vilka andra sätt han visar att han uppskattar dig och tänker på dig. Eller sätter dig först när det handlar om prioriteringar i ert liv. Eller uttänkta presenter. Eller om han märker att du behöver hjälp med något (skjutsa, bära eller annat som han är bra på). Finns han där då eller smiter han helst undan?

Gissningsvis behöver det arbete hos er båda om du ska bli nöjd. Men som någon sa, ord är bara ord innan handlingar faktiskt visar att personen verkligen menar det.

Otäck att du vill att din man ska ändra sig för ditt dåliga självförtroendes skull. 
Jag tycker att du ska uppskatta din man som han är, njuta av hans fina sidor istället för att känna dig sårad alternativt kränk för att han inte är precis som du vill och behöver för att bli egoboostad! 

......

Du verkar vara narcissist, eller helt enkelt otacksam....