Män som är hopplösa med kvinnor,..

Garanterat. Det värsta jag vet är folk som ger mig det dom tror att jag vill ha, det är inte genuint och är lätt att se igenom. Manipulation över huvudtaget går bort.

Att vara bekväm i sitt eget skinn och med sin personlighet är nyckeln till ett bra liv överhuvudtaget skulle jag säga. Vad gäller partners är det lättaste steget att träffa någon, att sen ha en bra relation är den verkliga utmaningen. Dom som har en mask på sig förlorar den efter en tid ändå så att låtsas vara något man inte är ger en dissonans, det är en klar röd flagga. Varför döljer man sitt verkliga jag liksom, inte av bra skäl.

Jag kan nog tycka motsatsen här faktiskt. Tycker att man vinner på att se människor för vad dom visar upp, deras handlingar säger vem dom är. Får man en känsla av att dom inte passar med en själv så tycker jag man ska lyssna på den. Menar inte att det är dåliga människor på något sätt, mer att ens intuition säger att dom inte är en bra kombination med en själv. Finns gott om människor som accepterar alldeles för mycket från andra, både i vänskaper och förhållanden.

Förlåt OT, men 15-20 år är väl ingen ålder för en möbel? Köper folk såna skitmöbler att de är slut efter 15 år? Inte konstigt att vi sitter med en överuppvärmd planet! :( 

Så om du känner för honom, vad gör du för att hjälpa honom?

Känner ingen

Ja det har du iofs rätt i. Men jag gav en chans till en vän som jag inte trodde jag skulle passa ihop med. Det ledde till att jag fick en positiv överraskning, hon var inte så som min första intryck sade mig. Jag hade förväntat mig en snobbig, arrogant person, men hon var bara lite mer ärlig än många andra jag känner. Efler jag lärt känna henne ännu mer har jag helt omvärderat mitt första intryck. Hon är numera en av mina mer lojala vänner.

Ibland kan man bli överraskad.

Ett annat exempel var en kille jag tyckte verkade vara en riktig f-boy, Han hade en sexighet som fick tjejer att bli knäsvaga. Denna kille studerade samma ämne som mig,och vi hamnade i samma studiegrupp. Från början tog jag så mycket avstånd jag kunde, för att jag ogillar kaxiga, självsäkra typer. Efter ett tag upptäckte jag att han inte alls var så självsäker som jag trott. Han var en rött mjuk kille. Det slutade med att jag själv blev en i mängden som föll för honom.

Efter det har jag försökt att inte lita allt för mycket på mitt första intryck, och försökt se om mitt intryck kan omvärderas.

Mitt ex är hopplös när det gäller tjejer. Han lyckas aldrig behålla dem och sen påstår han att han inte får någon pga hur han ser ut. Dvs att han numer är väldigt tunnhårig.
Egentligen handlar det om hur han är som person. När han väl får någon intresserad utav honom så skrämmer han sedan bort dem med att vara för på direkt.
Flera som sagt till honom att ta det lugnt men ändå lyssnar han inte på det örat. Man måste ju känna av hur andra är. 
Sist det blev något med en tjej höll det bara i 4 månader. Han hade planerat redan flera månader fram vad de skulle hitta på och göra och bokat hotell mm. 

Till mig har han gång på gång sagt att det kommer aldrig hålla om jag träffar någon för att jag bara är arg och sur jämt utan anledning. Och det kan ju inte bero på honom? 

Nu står jag här sedan 1 år tillbaka med en kille som jag trivs så bra ihop med och har roligt ihop med. Och själv står han kvar på samma ställe. 

 

Jag tror att den första nyckeln är att fokusera på relationer i allmänhet framför att finna en partner. 

Vara en god vän och trevlig arbetskamrat  till både män och kvinnor, om du kan Hantera de relationerna så är det liksom inte så stor skillnad mot hur man beter sig som en bra partner. 

Du tänker på första intrycket ja. Jag har ju levt så många år nu när jag närmar mig 50 så förkastar inte folk första gången jag träffar dom ungefär, jag vet hur vissa situationer kan påverka andra. Det som ser ut som arrogans kan vara blygsel etc. Tänker mer på att folk visar vilka dom är efter ett litet tag, där bedömer jag och vet vad jag tycker är bra och vad som passar mig mindre bra. Att då välja att lägga energi på rätt människor för mig är vettigt, blir gladare av det.

Känner en del och det är varierande orsaker till att de är ensamma. En del har utseendet emot sig, en del saknar de sociala koderna, en del får bara inte till det, en del känner inga kvinnor, en del är skötsamma och trevliga men kommer inte till skott, en del är nog homo fast de har inte vågat komma ut osv osv. Många kvinnor och män idag verkar också må dåligt och har allehanda problem som gör att de aldrig heller får till en relation.

Håller fullständigt med. Tror också att man bidrar till en bättre värld genom att uppskatta saker som är positiva. Avskyr tänket att andra förväntas ge avkall på egna känslor i någon form av godhetstänk. Blir så ojämlikt och falskt. Sen så är det skillnad på allmänt hyfs och artighet, vilket alla kan kosta på sig.

Ja, det blir mer sant så när man följer vad man faktiskt tycker och känner. Vi finns inte till för andra i den meningen. Sen tycker jag att man definitivt visar hyfs och artighet ja men ser ingen mening i att sätta andra före mig själv beroende på vad det gäller. Ens barn t ex, där sträcker man sig hur långt som helst ungefär. Men inte när den där kollegan som inte var så värst respektfull förra mötet gör samma sak igen.

Ja, håller med. jag tror den psykiska ohälsan har ökat enormt. 

Ja precis. Jag har svårt att förstå varför. Vi är ju ändå bland världens bästa länder att leva i.  

Jag har mina saker att hantera. Även om jag tycker om honom tycker jag inte det ligger på mig att hjälpa honom.

Jag kan ge ett exempel. Har en manlig vän som ser ganska bra ut. Han har inte lyckats attrahera någon så länge jag känt honom. Varför? Jo han försöker för mycket. Inte "ragga" men han drar på charmen och försöker vara rolig konstant på helt fel sätt. Jag tycker om honom som van men han är också rätt jobbig att umgås med då hans humor är så omogen (typ peka finger istället för att hälsa om man möts i bil) han är över 40. 
Attraktionsmässigt förstör han för sig själv. 
Sen är det ju ganska viktigt att en kille klär sig hyfsat. Behöver inte vara märkeskläder eller dyra grejer men denna man har noll intresse i vad han klär sig i. Jag misstänker att det kan göra sitt till. 

Han är lätt att bli god vän med men 0 attraktion. Har aldrig ens tänkt på honom som nått annat än vän. Och det är fler med mig som känner samma. 

Okej. Tyvärr tänker nog många som du.

Tråden är intressant, den visar att det svåra egentligen inte är att träffa någon. Det är nästa steg som är problemet, att väcka rätt sorts intresse. Förmågan att interagera socialt, att varken vara för på eller för försiktig. Förmåga till självkännedom och att kunna lyssna, vad har jag att erbjuda, vad söker hon?

En anledning kan vara att folk har för mycket tid att fokusera på negativa saker. i vissa andra länder har de inte tiden att tänka, utan har fullt upp för att överleva
En annan att man inte vet hur bra man har det,förrän man får uppleva något annat. 

Men en nackdel med Sverige och andra I-länder är att kraven på högre utbildningar ökar och ökar, medan en del har svårt att klara av de kraven.  Det har nog ökat på den psykiska ohälsan. 

Det finns nog några fler anledningar, men jag håller med om att Sverige verkligen är ett av de bästa länder man kan leva i. Det vet jag eftersom jag befinner mig i ett annat land och saknar Sverige ofta =)

Ja. 

Det är en människa, en person. 

Vad trodde du?