Anonym (Suck!) skrev 2024-06-18 09:25:19 följande:
Tack för att du delar med dig! Det är ingenting för mig det där. Det blir tack och hej om han inte gör en helomvändning omgående.
Nej, det är inget kul, precis.
En helomvändning omgående tror jag kan bli mycket svårt för honom, din potentiella kille. Vi fick, som sagt, till slut ta till terapi (mer än en terapi-sväng). Han var ledande i detta (gick från att vara emot det till att det måste lösas, det som var fel mellan oss, tänkte inte ge upp).
Innan dess tog han alltid till försvar. Han var inget vidare i konflikter, del av självständigheten, försvar, kommunikationen fastnar på vägen. Jag kom inte vidare med honom. Han har gjort en helomvändning där också i sitt sätt att kommunicera på. I början var det svårt för honom, lätt för honom att falla tillbaka. Vid det laget var jag väldigt lätt-triggad och sa att han kunde inte förändra sig, det var ju tydligt, men till slut förstod han, ändrade han på sig. Nu är han bättre på det än vad jag är :)
Var det inte en för full tjej så var hon galen, det var de flesta två alternativen, det tredje var att tjejen var "en bitch" (hans val av ord). Det var hans förklaringar till de här kvinnornas uppförande. De som limmade sig fast vid honom.
Han säger själv han aldrig anspelat på detta, vet inte vad han gjort för att få dem så. Blivit arg/tagit till försvar mot mig när jag ställt frågan att det måste vara någonting i dig, hos dig, som gör att det här händer gång på gång, vad är det? Hur kan det vara att jag sätter stopp för sådant här när det kommer till mig långt innan du gör det? Varför får du problem, eller vi problem med detta och inte jag? Han har aldrig haft problem med detta när det kommer till mig. Det säger han också att han aldrig haft. Han har inte kunnat känna igen sig i mig. Han kunde inte förstå hur det här kunde ha med oss att göra. Han tyckte inte det var något.
En "bitch" höll på så länge, i ungefär två års tid var det, de sågs nästan dagligen via hans arbete. Det var som att hon ansåg sig vara hans fru på jobbet.
Jag såg att hon var intresserad av honom på det sättet. Hon var säker på sig själv, ville provocera mig genom att stå för nära honom, bland annat, utan att han reagerade. Senare sa han att han tyckte också hon stod för nära, men skyllde på att han trodde det var för något annat.
Jag märkte inget annat i hans uppförande under de ungefärliga två års tid det här varade som sa att han var mindre intresserad av mig eller vårt familjeliv. Men det är just ovissheten, tiden.
Jag kunde se sedan i hans mobil att hon gjort försök att få till en privat relation med honom, men att han inte varit likadan.
Hans attityd har varit att så länge han inte är intresserad tillbaka gör och säger han ingenting och tror att då ska den andre kvinnan fatta med tiden.
Han har retat mig och sagt att med mig fick han leta efter halmstrå för att se om jag var intresserad, och att han höll ut, för han tyckte mycket om mig. Jag var speciell för han. Därför behandlade han mig som om jag var speciell. Det är ju det killar gör när de tycker någon är speciell, speciellt i början. Är de nonchalanta i början är de inget att ha.
Jag var mer reserverad för jag såg ju redan då, på den tiden, tjejerna som omgav honom, hela det livet. Jag var lite osäker på hur jag skulle platsa in där. Vad för slags tjej han letade efter egentligen. Jag trodde nog inte jag skulle vara den tjejen för honom.
Problemet som jag då såg det som var att vi hade en stark kemi, vi hade samma humor, det var verkligen känslan att jag hade hittat min bästa vän. Jag tror inte jag var beredd på det där. Inte alla har min humor. Det var inga låtsas skratt från honom, utan han lös upp direkt, vi hade precis samma knäppa humor.
Med ett ex till mig fick jag alltid hålla tillbaka min humor då jag tror han kände sig dum för han kom inte på något han skulle svara tillbaka, skoja tillbaka på, den chargonen, det var som att han till och med tryckte ner mig för jag hade den humorn jag hade. Den här killen jag kom att gifta mig med - han lös som sagt upp, det var som att det var vi mot världen, plötsligt, som att "Där du!".
Det var bara ett sådant litet, men ändå magiskt ögonblick.
Jag visste inte än vilket fack jag skulle placera honom i, som vän, eller annat, om han var intresserad så, men han visade det, som sagt, på väldigt många sätt, också mjuka sätt. Han ville inte jag skulle bli skrämd, har han sagt. Han tog det i min takt, samtidigt som han kunde säga, bjuda in, om jag ville sova över. Han kunde säga saker som att när jag än ville, så skulle jag veta, att han var min. Han var den som ställde upp, alltså. Han kunde skoja så, men han kunde också bli allvarlig när det kom till det, om hans känslor för mig. Det var inte bara skoj. Hade han bara skojat hade jag kunnat tro han inte menade allvar med mig. Då hade jag backat. Då hade inget blivit av. Det förstod han också.
Bad boysen är attraktiva för en del andra kvinnor som själv har det svårt med gränser och respekt, och tror allt och alla är deras lekplats, bara att ta för sig. Inga regler gäller. Tvärtom är det som vara gift är bara ett plus för dem. Jag tror han var van vid det här innan vi träffades. Han skötte det så som han skött det innan. Han tänkte inte på mig, att detta var något som skulle påverka mig, i mitt led, nu när vi var ett par. Han sa han har inte sett när kvinnorna (de jag sett dvs) gjort något "ful-leende" som jag kallar det för, när de vet om att du, jag har din man som i en ask och det är ingenting du kan göra åt det, titta, han säger, gör inget, jag är bättre än du, vem är du att ha honom? Han ska ha en sådan som mig.
Det är med flit en sådan kvinna tittar så, gör sitt ful-leende mot mig, när han tittat bort eller ner, inte sett det. Då har hon inte varit lite mallig inte. Jag har bara stått där, paff, sårad, liten, inte kunnat säga något, göra något, röra mig. Bara tänkt, varför säger, gör han inget? Vad händer här? Vad har redan hänt? Har något innan det här hänt? Varför är hon annars så säker nu?
Panik-känsla.
Jag har inte kunnat avläsa honom så bra i de situationerna och det tror jag ingen annan varit bra på, därför också kvinnorna fortsatt.
Sedan går han från att ingen kan läsa av honom till att han blir riktigt arg riktigt fort, har humör, säger åt kvinnan att lägga av, rycker bort hennes hand eller vad hon nu gör, från hans kropp.
Han säger att han också känt sig
åtlöjligad att hon tror han är sådan. Singel eller inte singel hade han inte velat ha henne, har han sagt.
Sin sak att vara en bad boy har sin attraktionskraft, men det har också baksidan att bli sedd som att han är billig.
För honom har jag förstått att hans gräns går vid när en annan kvinna rör vid honom, på ett speciellt sätt som han anser är för intimt, gester han skulle välkomna om det var från mig. Inte om hon står för nära eller på andra sätt.
Skulle något sådant hända igen har vi fått rådet att jag måste rycka ur mig ur det där "lilla" tillståndet, gå bort till honom, säga något, göra något (vi har en "hemlig", kodad mening) så vet han att jag sett, upptäckt något hos en kvinna, att hon gör någon signal mot honom, mot mig, som jag inte uppskattar.
Typiskt nog har inget sådant hänt än.
Du måste få känna dig trygg och respekterad och förstådd i din relation med honom. Det finns många rötägg där ute.
Vet en gång jag öppnade mig och berättade om vad jag trodde var mina dåliga sidor, de sidor som mitt ex klagat på mig för, och att om jag var så igen att min man då kunde klaga på mig. Jag bad om ursäkt för det i förväg. Han satt som ett frågetecken, så sa han att precis de sidorna tyckte han om hos mig (t ex min humor) och att jag fick honom att känna sig tvärtom.
Sedan sa han att han trodde att exet bara sagt sådana saker till mig, fått mig att tro det var något fel på mig, något jag måste skymfa om, för att exet var osäker, för att exet ville trycka ner mig.
Han ställde följdfrågor om det var så att exet inte velat ha mig tillbaka, och jo, det hade han. Då menade han på att det måste ha varit så att han bara velat trycka ner dig.
Ibland kan det hjälpa om man pratar med en annan kille om just en annan kille för de har bättre förståelse för sin egen sort än vad vi har, ser igenom saker, ibland har jag känt det så, att jag går i ett mörker, men när jag väl har frågat en kille om något så är det så självklart för honom den andre killens beteende.
Jag tror ibland att misstag görs när bara kvinnor pratar med varandra om killar och tvärtom. Nu hade förvisso min man något att vinna på att säga så till mig, men jag tror inte han hade fel, för det.
Så har du någon annan kille i närheten du kan prata om hans beteende med så vill jag bara tipsa dig om att chansa och göra det, för han vet kanske mer än vad jag vet :)
