Blir galen på en unge på förskolan

Jag har också en tvåårig dotter,  jag hade inte lämnat henne mer på en sådan förskola.  Inte en dag till.
När jag var liten,  tre år,  blev jag utsatt av en två år äldre våldsam pojke på förskolan.  Ingen personal fanns där för att hjälpa mig.  Det är mitt första och starkaste minne från den åldern.   

Alltså dessa föräldrar. Blir så trött!
På min praktikplats hade vi en liknande situation, där föräldrarna till barnet vägrade att inse att barnet hade diagnoser. Nejdå, inget var fel, han var bara väääääldigt sen i sin kommunikation påstod dom. 
Det enda det skadar är barnen, istället för att få hjälp och stöd tidigt så vägrade föräldrarna. För det skulle innebära att något var fel på deras barn. 
Suck. 

I din situation hade jag gått loss på rektorn. Alltså på en onormal nivå. Blir mitt barn av med HÅÅÅR, ska nån ansvarig också bli det. 
Ring varje dag. Dyk upp varje dag. Jag menar det. Det är så man får saker gjort. 

Du ska inte låta någon misshandla ditt barn. 
Det är inte barnets fel, pojken förstår inte. Men de ansvariga förstår. På dom!

Det verkar som lagarna är för det ja och det blir orättvist, men jag tror det helt enkelt handlar om ekonomi. Det blir mindre kostsamt att ignorera problemet. Så länge mobbaren inte skadar mobboffret riktigt allvarligt kommer mobboffret ändå växa upp och bli en produktiv skattebetalande människa. traumatiserad men inte mindre lönsam för det. Att ingripa blir dyrt, dels för att försöka åtgärda mobbaren, vilket ofta inte funkar ändå, men även för att man då behöver erkänna att det finns ett offer och hjälpa detta. Det blir att kasta bort pengar, eftersom offret ändå hade vart produktiv trots trauma.

 Kontakta rektorn, påtala problemet och behovet av resurs.

Personalen behöver också skriva tillbudsrapport på varenda grej som händer. Och punktmarkera barnet.

Givetvis får man stoppa en treåring fysiskt genom att sätta stopp med händer eller lyfta bort.

Anmäl till kommunen och gå högre upp om det behövs.

Det är inte varken barnets mamma eller barnet själv som är ansvarigt, barnets mamma måste också kunna jobba och bidra till sin försörjning och vara trygg i att hennes barn inte misshandlar andra barn på förskolan. 

Ditt barn har rätt att vara trygg och fredad. 

Ts- kräv ett möte med personal och förskolerektor idag. Begär att få se tillbudsrapporter och åtgärdsplan. Meddela att det är fullständigt orimligt att ditt barn ska utsättas för misshandel på förskolan regelbundet. De måste avsätta en person till att punktmarkera pojken direkt.

Förskolan kan meddela föräldrarna att de sätter in en resurs, och om föräldrarna motsätter sig det är det rimligt att förskolan  känner oro för barnet utveckling och kontaktar soc, vilket de givetvis kan nämna för föräldrarna.

Det är iju nte bra för barnet att få lov att härja fritt och terrorisera sina förskolekamrater då barnet gör sig omöjligt i gruppen. 

Fast barnen vet vad deras kompisar heter. De berättar naturligtvis hemma vad som händer. Många har även äldre syskon som ser saker. 

Barnet får säga vad den vill, det var därför jag frågade om det var dotter eller personalen som berättar. personalen får absolut inte säga då det går mot tystnadsplikten.

Be att bytta avdelning snarast. Det är inte pojkens fel utan att personal (förskollärare) ska kunna hitta på och inte låta detta ske.

Tänk på att detta är hans sätt att bete sig men inte har förmåga att förstå att det är fel. Tänk på att en annan tjej som ser ut som din dotter slå honom eller vad som helst. Drar han i håret betyder att en annan gör detta mot honom? 

Jag tycker du ska prata med rektorn och inte ge dig förrän de lyssnar.
Varken föräldrarna eller habiliteringen kan motsätta sig att barnet behöver en resurs.
Detta tar ju dessutom uppmärksamheten från andra barn. Det är ju en fara.
På många ställen finns ju också förskolor för barn med diagnoser.
Det vore kanske bättre för det här barnet.
Det fungerar uppenbarligen inte att låta det gå i en vanlig förskola.

Jag har under många, många år haft lite kontakt med DS-personer, om än sporadiskt, på grund av en bror med en annan diagnos. Dessa har alla varit snälla och godmodiga, om än naiva och godtrogna, så de är förstås i starkt behov av stöd och hjälp. Dock ska man inte göra misstaget att tro att de är ointelligenta; det varierar, precis som bland oss övriga, tänk bara på glada Hudik! Jag är inte påläst inom NPF, har inga teoretiska kunskaper utan bygger mina iakttagelser på personliga möten. När jag besöker boendet kommer de alltid fram och vill hålla min hand.                                                                                                                                                          Två stora problem här som måste tacklas. Flickan måste skyddas till varje pris, antingen genom flytt till annan förskola eller genom att DS-killen får en resurs. Sedan är ju den här grabben i behov av hjälp, han verkar ha fastnat i ett aggressivt förhållningssätt. Diagnos eller ej, han måste omedelbart få vägledning och hjälp, anpassad till förmågan. Det var just detta som förundrade mig, att han har så mycket i inneboende ilska. Den blockerar honom och hindrar honom från att utvecklas.

                    

Personer med DS har nästan alltid en IF. 

Många har IF (intellektuell funktionsnesättning) i olika grad. Men det innebär inte att de är helt ointelligent för det, bara att de kan ha svårt att förstå, lärar sig saker och att bli självständiga. 

Så är det nog