Vem tar hand om den anhörige?

Fast det ligger något i det.

TS (och du verkar det som) tar på er mer än ni verkar mäkta med och blir utslitna. Då får man ställas inför valet att orka med själv eller lägga all sin energi på andras behov. Och om det då känns oempatiskt att bry sig om sig själv och sitt eget liv, då får man nog fundera över det också. Varför är man oempatisk om man inte sliter ut sig själv helt och hållet för andra? Är det en egen förväntan, en förväntan från samhället, något man lärt sig redan som barn? Och det verkar oftast vara kvinnor som hamnar i detta. Har kvinnor mer empati, eller har de i större utsträckning lärt sig att deras liv är till för andras behov?

Och om man nu frivilligt (för det är ju inget faktiskt tvång att ta hand om sina gamla anhöriga) tar på sig det jobbet, och så att säga frivilligt sliter ut sig. Ska man då gnälla på den situationen som man själv tagit på sig? Ja, kanske, men man har kanske ändå nåt slags eget ansvar för att se till att man inte tar på sig mer än man mäktar med. 

Och sen när man får lite synpunkter på sina inlägg i ett diskussionsforum så blir man så agiterad att man skriver en sån mening som du gör på slutet. 

Hur gör man med mamma+storasyster (hon bor forfarande hemma) som inte är så värst åldersstigna 58/36 men väldigt oansvariga? Struntar i att betala räkningar, shoppar på avbetalning, köper alkohol+piller, tar sms-lån, "investerar" i idiotpojkväns "affärs" idiotideer och åker på resor osv. Vägrar sluta röka.... Och så med jämna mellanrum är i desperat behov av pengar? (Typ stänger av elen, hjälper du inte mig blir jag och din syster hemlösa! Kronofogden gör utmätning! Har inte råd att hämta ut medicinerna! Inget frikort! Vi har ingen mat hemma och det är 3 veckor kvar tills vi får pengar!)  

Nu har jag dodgat det här i snart ett år (annat än att handla mat, och med fullmakt hämta ut medicin... basvaror, för ger jag pengar till mat...ja det funkar inte. Min man lämnar av det hos dem för jag orkar inte bli tjatad på...) och liksom problemen växer på hög :(

Hemtjänsten gör inte detta. Anledningen till att jag gör det är att hemtjänsten inte gör det. Om man inte har anhöriga ligger man illa till. Många gamla bor i misär och dör i förtid pga bristande vård, de körs till akuten om det blir kris , men inte mycket mer.
Hemtjänsten sköter inte bostaden, om man har en bostadsrätt och inte har någon hyresvärd. 

Jag kommer ihåg under pandemin, då sa en hög chef på socialstyrelsen på en presskonferens att det var anhörigas ansvar att kämpa för att deras gamla fick vård.
Det är helt enkelt så  att när man blir gammal och sjuk och inte har anhöriga som engagerar sig i ens omsorg och vård då får man ingen omsorg och vård, mer än akutvård. Det finns ingen som engagerar sig  i att ta hand om gamla utan anhöriga. Om man inte kommer in på ett SäBO, men i min kommun är det inga trevliga ställen. De gamla tas hand om av personal som knappt talar svenska och verkar avsky sina jobb, maten är knapp och duscha får man vara glad om man får en gång per vecka, 

Att duscha en gång per vecka är normalt, både på SÄBO och i hemtjänsten. Mer behövs inte då man inte svettas lika mycket som ung. 

Och nej, de anhöriga har inget ansvar över sina gamla äldre. Det vet högsta chefen för Socialstyrelsens väldigt väl. Att de försöker lasta över mycket på anhöriga är för att se själva inte alltid har ressurser. Eller snarare felprioritetar resurserna som finns
 

Du förstår inte . Vad som händer är att äldre utan anhöriga nedprioriteras.

Man gör precis som du gör, försöker backa och vägrar vara "lösningen" i vardagen, utifrån att man faktiskt inte hjälper till genom att "hjälpa".

Det finns situationer i livet då man i första hand behöver fokusera på sig själv och faktiskt bli lite krass. 

Man gör ingenting. De får klara sig själva då de inte är ditt ansvar överhuvudtaget. 

Om elen nmir avstängd och de riskerar att bli hemlösa får vända sig till Socialen för hjälp. 

Nej, men hemtjänsten bistår med att få tag i folk som kan hjälpa, ex rörligare etc. Och den äldre får betala. 

Att mång äldre lever i misär är för att de vägrar ta emot hjälp. Det har inget att göra med om de har anhöriga eller inte. 

Min mammas hemtjänst bistår inte med sådan hjälp. Jag har medvetet försökt att göra så lite som möjligt i perioder och då har hemtjänsten inte reagerat alls. Personalen skiter fullständigt i min gamla mamma. 
Det var betydligt bättre för fem år sen men nu har personalen blivit riktigt dålig. Och det beror inte på brist på tid. Jag har kämpat för ett riktigt bra biståndsbeslut och hon har tid för många och långa besök. 

 

Grejen är mycket att hon...eller egentligen bägge vet vilka grejer de skall säga/göra för att jag skall må kasst och få dåligt samvete...eller så är jag bara paranoid. Jag vet inte. Blir som att om jag ger pengar så slipper jag det ett tag.

Det är saker som stämmer med..och sanningen gör ont. Sånt som enda anledningen att jag har pengar är för att min man har pengar och jag är egentligen en loser. Ja, det är ju så men det är ändå tungt att få det skrikit till sig av sin mamma.

Funderar på att klippa kontakten helt igen för det är ändå till 95% "Du måste hjälpa mig/oss med pengar".

Jag tycker du ska överväga det ordentligt, utifrån vad du upplever.

Det finns sätt att bry sig om sin ursprungliga familj utan att helt köra slut på sig själv och ibland undrar jag över om familjeliv bara består av människor som helt saknar förmågan att sätta gränser mot sina anhöriga. 

För det finns ingen som kommer plocka upp en när man inte orkar. 

Jag tycker du ska överväga det ordentligt, utifrån vad du upplever.

Det finns sätt att bry sig om sin ursprungliga familj utan att helt köra slut på sig själv och ibland undrar jag över om familjeliv bara består av människor som helt saknar förmågan att sätta gränser mot sina anhöriga. 

För det finns ingen som kommer plocka upp en när man inte orkar. 

Min man plockar upp mig när jag inte orkar. Han gör redan mycket av det där, jag har inget körkort så han blir ju involverad så... och vi har gemensam ekonomi men jag känner att det ändå är hans pengar jag hjälper till med. Det är som mamma säger jag är en loser och det är han som som pengar, jag har bara fått dem.

men jag fattar vad du menar och jag gör så. Tack!

I de flesta samhällen världen över så tar man hand om sina äldre anhöriga. Många gånger i betydligt större omsträckning än i Sverige. Det handlar snarare om hur människan är som art och våra nedärvda beteenden. Även i Sverige finns ju många som ställer upp en hel del för sina föräldrar även om de t ex har hemtjänst.

Problemet uppstår när ett eller flera syskon inte alls vill hjälpa till. Istället för att alla drar sitt strå till stacken så tvingas då kvarvarande syskon välja mellan att göra betydligt mer för sina föräldrar eller strunta i dem. Har man empatisk förmåga så är alternativ 2 inget riktigt alternativ.

Däremot kan man naturligtvis inte köra helt slut på sig bara för att man råkar ha egocentriska syskon. Man får försöka gå en medelväg och göra det man kan. Det är dock inte alltid lätt att balansera det.

det är säkert det naturliga på många sätt, att vårda sina barn och sen sina anhöriga. Men nu ser inte vårt samhället ut så, och de flesta vuxna måste jobba för sin försörjning. Och har då varken tid eller ork att vårda sina äldre anhöriga.  Sina barn har man skyldighet att ta hand om, om man har barn. Men inte de äldre. 

sen gör du en massa antaganden om vilka anhöriga som finns. Det finns inte alltid flera syskon som kan dela på bördan. Alla äldre har inte ens egna barn som kan ta hand om dem. och vuxna med äldre anhöriga kan ha egna problem med hälsa, ekonomi osv s gör det svårt att vårda någon äldre anhörig. 

dina sista meningar är egentligen de enda relevanta i sammanhanget. Och vad gäller TS bror så kan det ju vara så att han har goda skäl att inte hjälpa till med mammans behov. Det kan vara skäl som inte ens TS vet om. 

 

Hur gör man med mamma+storasyster (hon bor forfarande hemma) som inte är så värst åldersstigna 58/36 men väldigt oansvariga? Struntar i att betala räkningar, shoppar på avbetalning, köper alkohol+piller, tar sms-lån, "investerar" i idiotpojkväns "affärs" idiotideer och åker på resor osv. Vägrar sluta röka.... Och så med jämna mellanrum är i desperat behov av pengar? (Typ stänger av elen, hjälper du inte mig blir jag och din syster hemlösa! Kronofogden gör utmätning! Har inte råd att hämta ut medicinerna! Inget frikort! Vi har ingen mat hemma och det är 3 veckor kvar tills vi får pengar!)  

Nu har jag dodgat det här i snart ett år (annat än att handla mat, och med fullmakt hämta ut medicin... basvaror, för ger jag pengar till mat...ja det funkar inte. Min man lämnar av det hos dem för jag orkar inte bli tjatad på...) och liksom problemen växer på hög :(

Fast så ser det ut i alla samhällen. Tror du att folk i Asien, Afrika, Sydamerika, Sydeuropa eller USA (för att ta ett fåtal exempel) inte behöver jobba varje dag för sin inkomst? Det är inget som hindrar att man kan lägga vissa resurser på sina anhöriga. Handlar bara om prioriteringar.

Vet inte vad du pratar om för antaganden. TS trådstart behandlar en bror som inte hjälper till, då är det fullt on topic att diskutera syskon som inte vill göra något. Och har man goda skäl kan man säkert vid något tillfälle inflika varför man inte kan hjälpa till. Känns mest som att du är intresserad av att hitta svepskäl och bortförklaringar till varför någon inte skulle göra något.