Vem äger kläderna?

Det är nog dina föräldrar som bestämmer där. Eftersom det är dom som köpt kläderna. Min mamma har gjort likadant. R jag var liten fanns lådvis med kläder kvar. Sen jag vart bebis tills att jag fick barn har det kommit 2 kusiner, 6 kusinbarn och 2 syskonbarn. Alla har fått ta det dom vill. Till mig har det bara funnits plagg kvar som ingen viljat ha jättetråkigt. Inte något jag viljat använda heller men vet att det funnits sådant jag hade använt om det funnits kvar 

Som förälder så ser man ju kläderna som förbrukningsvara. Man uppfyller barnets behov av kläder, mat, säng, annat. Barnet kan ju se det mer som nostalgi och ha en känslomässig koppling till sakerna. Men de flesta har ju inte utrymme eller ens lust att spara varenda strumpa och tröja i en massa år för att vuxna barn eventuellt känner nostalgi inför kläderna. Utan man tänker att de där kläderna kommer bäst till användning av ett annat barn, så snart som möjligt, och man måste frigöra utrymme för det som används nu 

Hade du kunna plocka ur lådorna sånt som du ville spara innan de andra fick plocka?

Jag tycker att folk är lite slarviga i svaren i tråden, för vanligtvis brukar de flesta spara litegrann nostalgi till alla sina barn och faktiskt ha en dialog om att lämna vidare till barnen som vuxna.

Likaså brukar man anse att det är rimligt att förutom den juridiska aspekten av saker OCKSÅ ta hänsyn till känslomässiga skäl om frågan gäller ens egna barn.

Mitt råd är att prata med din bror om att vissa av kläderna faktiskt har  nostalgi för dig, och att du gärna vill ha dem. För det är ju inte ett dugg säkert att dessa tagits emot av tacksamhet och kommer användas... Utan tyvärr är det i princip lika troligt att de slängs, utifrån att att de inte upplevs passa barnet.

Likaså tycker jag det är rimligt att påbörja en dialog med dina föräldrar om att du faktiskt är intresserad av vissa saker ur ditt barndomshem, och att de gärna får säga till. För vill du bevara lite saker av nostalgiska skäl kan det vara rimligt att faktiskt berätta detta, utifrån att det finns trender om att rensa, dödstäda och vara lite minimalistisk gällande prylar.

Sen vet jag inte varför dina föräldrar säger att saker man fått innan 18 tillhör dem. För så är det verkligen inte, utan gåvor till barn, blir ju barnets när föräldrarna accepterat gåvan.

Kläder är ju dock oftast förbrukningsartiklar som väntas slitas ut, och som vanligtvis har ett ringa värde. Där är föräldrar fria att ge vidare, utifrån att de får lov att göra saker för sitt barns räkning och att barn faktiskt inte själva kan förvalta egendom. 

Jag håller tummarna för att mitt svar kompletterar övriga svar i tråden och att du får tillbaka något av din bror.

Plats har funnits att förvara på. hon sparade mycket kläder i många år. Allt kan man såklart inte spara men det hon sparat efter mig önskade jag att jag fick välja det jag ville ha. Nej jag fick ingen chans att ta tillvara på något av det hon gett bort tyvärr. 

Jag själv kommer spara kläder efter mina barn men max 1-2 banan kartonger. Men kläderna i större storlekar kommer inte vara något att spara tror jag. Har 4 barn och de ärver av varandra. Handlar så lite som möjligt. Men av det jag kommer spara kommer barnen få dela på, alternativt låna och de får lämna tillbaka ifall fler barnbarn kommer sen. 

Leksaker kommer vi nog också spara lite av, och ha hemma. Den dag man själv får barnbarn om man får det kan det vara roligt att plocka fram gamla favoriter. 

Vi handlar inte så mycket saker heller så. De får ärva så mycket det går och leka med det som finns :) Så tveksamt att vi kommer kunna spara så mycket så vissa saker går sönder 

Ja, du har ju möjlighet att göra som du önskar med dina barnkläder och dina barn. Och möjligen kommer även dina barn att ha synpunkter på saker du gjort eller inte gjort under deras uppväxt eller senare. 

Om det var dina kläder så skulle du ha tagit dem med dig

Jag förstår jag inte varför mamma sparat kläder så många år utan att jag fick en chans att spara något. För flera av barnen som fått mina gamla kläder är inte så många år idag.

En sak som jag gör med mina barn som inte min mamma gjorde var att mina barn är med och bestämmer vad som ska sparas och inte sparas. Jag plockar inte bort saker utan att komma överens med dom. Nu tycker mina barn det inte är något konstigt att spara sakerna till mindre syskon. Så det är inte bara jag som bestämmer. 

Min mamma rensade alltid ut saker utan att jag fick komma med en åsikt vilket jag inte gillade alls. Även fast jag betalat saker så ska barnen vara med och bestämma eftersom dom fått grejerna. Kläder i större storlekar blir svårt att spara då det nöts då 4 barn använder samma kläder. Men de större barnen tycker det är roligt att syskonen får ha samma kläder. 

Så eftersom barnen har all möjlighet att påverka redan nu, har jag svårt att tro att de kommer komma till mig med åsikter sen.

Har du pratat med din mamma om att du ville ha kläderna?

Och vem bestämmer med en 2-åring om vilka kläder som ska sparas? Möjligen med ett äldre barn, men småbarnskläder som man har i dussin? Och som slits eller blir fläckiga, bara är förbrukning?

Vems är kläderna om alla barnen har ärvt dem och använt dem? 

Det är mycket troligt att dina barn kommer att ha åsikter om saker du gjort eller inte gjort. Kanske inte om just kläder, men annat. 

Jag fick aldrig chansen att få kläder. Eftersom det fanns kläder kvar när jag var vuxen så trodde jag att det fanns kvar när jag skulle få barn men nej det hade hon gett bort. 

Spar bara det som är helt. Varje barn har inte jättemycket kläder heller då vi tvättar. Så förmodligen är inte mycket kläder hela eter storlekar över 80. Just nu gör vi inte av med några kläder alls förutom trasiga kläder. Kommer spara allt tills vi är helt säkra på att vi inte ska ha fler barn. 

De kläderna vi sparar är alla barns eftersom alla barnen använder dom. Antingen delas de upp sedan när de blir äldre eller så får de låna barnkläderna för att lämna tillbaka när deras egna barn växer ur. Är inte riktigt där än. 

Ja förmodligen kommer barnen ha åsikter om andra saker. Men som sagt barnen är med när.det rensas ur för det är deras saker och då ska dom ha en chans att fatta beslut om vad som ska sparas eller inte. 

Det verkar vara en väldig tagg i dig, det här med kläderna från din barndom. Och hur du tänker med kläderna för dina barn. Är du säker på att det är just kläderna detta handlar om, och inte mer känslan av hur du blir och blivit behandlad av dina föräldrar?

Nu var det just kläderna som inlägget handlade om :) Så svarade kring det. Det är inget jag dagligen går och grubblar på och mår dåligt över utan det är som det är och går inte ändra på. Men jag låter mina barn vara med och bestämma över sina saker. För mig känns det som en självklarhet. 

Tyckte mig se inledningen "jag är en vuxen kvinna".. där har du både svaret och lösningen på ditt stora och långa problem. Finns barn som inte har kläder som ett litet perspektiv kanske

Dina föräldrar äger kläderna men tycker det är väldigt oempatiskt att de ska ge bort kläderna du hade som barn till din brors barn.

Är barnet väldigt litet så kommer kläderna inte gå sönder utan barnet kommer att växa ur dem snabbt. Det är när barnet är 2-3 år och äldre som det blir mer slitage. Speciellt på byxor.

Du kan ju fråga om du får kläderna efter barnet vuxit ur dem. Så de inte bara gör sig av med dem.