Loket levde i ensamhet

Så ensamhet för män handlar om avsaknad av fru och barn, vänner kan inte bota en ensamhet. Det är mest synd om män i det här fallet. Det påstår du dig veta. 

Jag uppfattar dina åsikter som absurda och stötande. Du flyttar indirekt ansvarsfrågan för mäns "ensamhet" över på kvinnorna som inte vill vara partner till den stackars "ensamma" mannen

Jag stör mig enormt på folk som påstår att en partner (kvinna tydligen) och barn är enda lösningen på ensamhet, det går tydligen inte ens att ha vänner för att man då skulle bli så avis. 

Ångra sig att inte skaffa barn är något helt annat än att Lasse ansåg att Loket dog i ensamhet.

Håller med. 

Var väl bra att Leif "Loket" levde ensam... Han hade ju en förkärlek till riktigt unga pojkar...

Så Leif var bra att han levde själv och inte levde ut. Jag gillade Loket, utmärkt på hans arbete o person.

Detta är känt inom kretsar så inget jag skriver är nytt.

Folk säger så mycket dumt. Oavsett om Leif var ensam så säger man inte det i media, man gör istället något åt det och bjuder hem vederbärande vid något tillfälle om man upplever detta.

Jag kan förstå det om man är ute efter att synliggöra ensamhet i samhället och försöka göra något åt det, men att bara konstatera detta i media verkar mer vara ett sätt att säga att han var ensam, det är inte jag.

Det verkar vara Lasses egna värdering, att Loket var ensam och att han ansåg det var för jäkligt. Vi vet inte hur mycket Lasse engagerat sig i sin vän Loket, men det känns som att den sk vännen Lasse pekar finger på andra.

Du skriver rena dumheter! Jag flyttar inget ansvar och säger inte att min upplevelse gäller alla. Om du läst trådar här har du sett att det även finns de som klagar på att de inte har några vänner. Vi är alla olika och söker olika saker. 

Ja, för vissa män krävs fru och barn för att bota ensamheten. Vad är konstigt med det? Det gäller förstås vissa kvinnor också. Men det är var och ens eget ansvar att lösa det, sånt går inte att leja bort eller köpa. Och bästa sättet att hitta någon är att gå ut och att umgås med andra, även om det inte är det roligaste man vet.

Varför känner du skuld och tar åt dig för att vissa män känner sig ensamma?

Jag baserat det på det du skriver tidigare


Du sätter likhetstecken mellan ensamhet och avsaknad av kärleksrelation. Du antar dessutom att jag är en kvinna och med det så menar du att bara män förstår att ensamhet är samma sak som avsaknad av kärleksrelation. Du skriver (antagligen för att du är sur) att jag tar åt mig då du fått för dig att jag är kvinna. Du tycker Lasse hade rätt att Loket dog i ensamhet, trots att han tydligen hade en hel del vänner (Inkluderat Lasse) men det gills inte (hur Loket själv kände vet vi inte) Det är bättre att ta på sig offerkoftan i stället för att skapa relationer (och bota ensamhet) med andra människor.

Du drar likhetstecken med kvinnor som har barnlängtan. Ditt resonemang är barnsligt, absurt och stötande. Du känner dig kränkt över att andra föreslår vänskap som en lösning på ensamhet. Du placerar (män) i en offerroll i och med detta då resonemanget riktas åt hållet att kvinnor är dumma som låter män vara singlar. 

Håll isär saker
Ensamhet = avsaknad av relationer (självvald eller inte)

avsaknad av kärleksrelation = avsaknad av kärleksrelation. (Självvald eller inte)

Känsla av ensamhet = kan vara avsaknad av relationer, eller en självvalt scenario som bygger på offermentaliteten. T ex att man väljer bort vänskapsrelationer för att de inte duger, då är man inget offer längre. Här behöver ansvarstagandet för en själv ta över.

Sen har vi depression, offermentalitet, projicerande. Det är helt andra saker. Jag tror att Lasse projicerade sina egna missuppfattningar om vad ensamhet egentligen är. Troligen för att lindra sitt eget dåliga samvete över vänskapen med Loket. Helt plötsligt så blev det "för jäkligt" men vem är det han riktar skulden på? Vem är ansvarig? Tycker det är ganska uppenbart att det är de förmodade kvinnorna som inte fanns vid Lokets sida. 

Du citerar alla mina inlägg utan att kunna  visa ett enda ord där jag skriver att män är offer och att kvinnor är skulden till mäns ensamhet! Det är en förställning som bara finns i din förvirrade hjärna.
Du sätter likhetstecken mellan att träffa vänner eller leva i en relation, och en avsaknad av ensamhet. Du vill inte förstå att man kan känna sig ensam fast man är med andra, trots att både jag och andra i tråden skrivit det.

Vänskap kan vara lösningen för en viss form av ensamhet, inte för andra. För vissa finns ett likhetstecken mellan ensamhet och avsaknad av en kärleksrelation, men inte för andra. Människor är olika, har du tänkt så långt?

Jag har flera gånger skrivit att vi inte vet om Loken var ensam eller ej, men det är större sannolikhet att Lasse som kände honom har bättre koll än vi. Dessutom sägs det att Loket gillade killar, då kan inte ens du låtsas att någon skyller kvinnor för hans ensamhet.

Jag är inte kränkt utan jag skriver om verkligheten och där är inte vänner en automatisk lösning på ensamhet. Det vet jag av egen erfarenhet och jag inbillar mig inte att jag är unik.

Det finns ju rykten om Lokets sexualitet som säger att Loket var inte intresserad av kvinnor på det sättet alls, och när han blev gammal minskade hans könsdrift och han kom fram till att hans dragning till män enbart var sexuell, inte romantisk eller sällskaplig.

Tror du att det är nödvändigt att du skriver det ordagrant? Du kan känna dig ensam om du umgås med andra vänner som befinner sig i en relation, men känslan är då avundsjuka på andras kärleksrelationer. Icke att förväxla med ensamhet. Det betyder då att du själv har makt och kontroll över den avundsjuka känslan som infinner sig. Men i stället är din reaktion (som du då applicerar på män) att undvika kontakt med andra. Det blir då förvandlat till en offermentalitet vilket är ett psykiskt tillstånd i sig självt.

Ja det kvittar vad man skriver till dig, du bryr dig inte utan går på det du vill tro, inget annat. Ungefär som Trump.

Beviset, jag skrev så här: "Alldeles riktigt, om man vill hitta någon är isolering inget alternativ. Man måste bortse från att man är avundsjuk på de som har någon att älska och söka sig ut bland andra. Så gjorde jag och till slut lyckades det."

Alltså undvek jag inte kontakt, det är inte så man hanterar känslan av ensamhet. Men det vill inte du begripa så jag lägger ned nu.

Har du relationer med andra så är du inte ensam. Blanda inte ihop kärleksrelationer i det hela, eller avundsjuka på andras kärleksrelationer, eller en avundsjuk orättviskänsla. Det är verkligen inte samma sak. Skulle gissa att det är ett tillstånd som landar inom spektrumet offermentalitet.