EpicF skrev 2025-02-04 18:05:28 följande:
Ja, du kan också stoppa huvudet i sanden och låtsas som att det regnar tills den dagen du sitter där med fyra faderlösa barn.
Du kan redan förbereda dig på hur du ska berätta för dina barn att deras far tog liver av sig pga psykisk ohälsa.
Eller så ringer du 112 och meddelar att din sambo hotar med självmord och att ni behöver hjälp omgående.
Ja, att leva som vanligt, jobba och planera sommaren/framtiden är inte alls ovanligt trots att man planerar självmord. Skulle tro att det är rätt normalt att uppträda som vanligt för att anhöriga inte ska fatta misstankar och hindra en från att göra det de har planerat.
Du anar inte hur ofta folk har varit helt normala i ena stunden för att sedan ta livet av sig i andra stunden.
Bra skrivet.
Jag har(hade) en väldigt nära anhörig som valde att avsluta sitt liv och det må låta cliché och som något alla säger men för oss var det verkligen out of the blue. Utan några som helst signaler eller tecken innan. Och då har vi verkligen rannsaka oss själva och analyserat allt i en oändlighet för att någonstans hitta något som indikerade att allt inte stod rätt till. Men nej, vi kan än idag inte riktigt förstå vad som hände och att det ens hänt då vi trodde att personen aldrig skulle kunna göra något sådant här.
Men det hände och som någon som varit med om detta enorma trauma med att förlora någon man älskar så djupt som jag gjorde (och fortfarande gör) så är det bättre att faktiskt ta varanda liten och stor signal på största allvar. För hade jag kunnat så hade jag slagit på stora trumman och gjort allt i min makt för att slippa leva detta liv utan personen jag förlorat. För det är en evig sorg och saknad, ett tomrum som aldrig kommer kunna fyllas och en längtan som aldrig kommer slockna.
Så mitt tips till Ts: Slå i stora trumman. Var inte rädd för att ta steget för alternativet, att han skulle göra slag i sak, är en miljon gånger värre. Det är verkligen en av de värsta sakerna som hänt mig. Jag kommer aldrig bli riktigt hel igen.
