• Anonym (Skärm)

    Skärmberoende 10 åring

    Sonen på 10 år älskar spela på datorn. Som många andra. Dock handlar precis allt om skärm för honom. Han har aldrig med någon kompis från skolan längre. Följer aldrig med nån hem heller. 
    Han blir totalt vansinnig om man ber han stänga av. Ber jag han stänga av datorn startar han tv' sen byter han bara från skärm till skärm. 
    Det är ett problem nu å jag tycker han drar sig undan. Samtidigt har han en kompis han brukar spela med. Jag har kommit fram till att jag måste göra nåt åt detta. Men tycker det är svårt. Han kommer ju hem vid typ 13 vissa dagar å då är det ju skärm direkt. Sen kommer jag hem efter 16. Redan där är det 3 timmars tid han suttit. Ska han inte få nån tid alls då. Jag vill ju komma åt att man kan leka med någon istället för sätta sig med en skärm ensam. Göra nåt annat iallafall. Annars är det att från det jag kommer hem är det ingen skärm alls. 
    Behöver verkligen lite tips å råd hur jag ska göra. 

  • Svar på tråden Skärmberoende 10 åring
  • Just Precis
    Anonym (Skärm) skrev 2025-02-06 21:11:42 följande:

    Ska se min router går att stänga av när jag inte är hemma..typ från min telefon. Men problemet bli då att då tar han ju bara mobilen istället å glor på den. 
    Jag vill ju bryta detta problemet å jag förstår mycket väl att det är jag som är föräldern i detta. Å jag har ju gjort fel å varit för snäll. Så är det. 
    Samtidigt vill jag ju att han ska få spela med sin kompis med. Vill ju inte ta bort det men måstw kanske det för att bryta detta som är nu.


    Det känns inte som att du vill begränsa skärmtiden? Det är ju jättelätt att ställa in surfbegränsningar på en telefon, finns i telefonen och div appar.

    Har ha en timme om dagen kan han spela med sin kompis en timme om dagen. Enkelt.

    Det blir ju tyvärr ett beroende så du kommer inte kunna resonera med honom. Men det går över förvånansvärt fort, alltså att de lär sig komma på andra grejer. Passa på medan du fortfarande kan, snart är han för stor för att du ska kunna påverka, då är det för sent.
  • Anonym (qwerty)

    3 timmar är ju för mycket.
    DU är FÖRÄLDERN, bara säg stopp. Stäng av internet och ta sladden ur TVn.
    En regel på att han får 1 timme på vardagar och 2 på helger. Förstör inte ditt barn för att du är för vek för att ta ansvar.

  • Anonym (Kille)

    Min pappa drog proppen i proppskåpet om han ansåg vi satt för länge vid en skärm. Bara o gilla läget. 
    Sen är det erat egna fel som gav han skärmberoendet. Då får ni också hitta lösning att få bort han därifrån 

  • Anonym (Bea)
    Anonym (Skärm) skrev 2025-02-06 20:00:33 följande:
    Skärmberoende 10 åring

    Sonen på 10 år älskar spela på datorn. Som många andra. Dock handlar precis allt om skärm för honom. Han har aldrig med någon kompis från skolan längre. Följer aldrig med nån hem heller. 
    Han blir totalt vansinnig om man ber han stänga av. Ber jag han stänga av datorn startar han tv' sen byter han bara från skärm till skärm. 
    Det är ett problem nu å jag tycker han drar sig undan. Samtidigt har han en kompis han brukar spela med. Jag har kommit fram till att jag måste göra nåt åt detta. Men tycker det är svårt. Han kommer ju hem vid typ 13 vissa dagar å då är det ju skärm direkt. Sen kommer jag hem efter 16. Redan där är det 3 timmars tid han suttit. Ska han inte få nån tid alls då. Jag vill ju komma åt att man kan leka med någon istället för sätta sig med en skärm ensam. Göra nåt annat iallafall. Annars är det att från det jag kommer hem är det ingen skärm alls. 
    Behöver verkligen lite tips å råd hur jag ska göra. 


    Nej det ska han inte!
    Som du själv konstaterar, han har redan haft 3 timmar där.
    Använder de digitala läromedel i skolan samt om han har egen mobil så kan du lägga på x antal timmar till med skärm. Det behövs inte en minut mer den dagen!

    Återgå till ett föräldraskap där relation, kontakt och umgänge är prio. Barn verkar ovana vid det idag men gör saker tillsammans. 
    Se till att vara inbjudande till att han tar med vänner hem. 
    Kan han gå på någon aktivitet?
    Hitta på något tillsammans som ni båda gillar.

    Jag är extremt skärmrestriktiv och har alltid varit (uppvuxen på 80-talet) så vi har en helt annan approach MEN det gör också att vi inte har dessa problem. Skärmarna har aldrig tillåtits att få den platsen i våra hem, de är en aktivitet bland många andra och sällan den som barnen själva väljer.

    Antingen är det noll skärm från skolan tills dess att du/ni kommer hem, då får han roa sig med annat. Eller så är det då han får ha sina spel/sin skärm och sen är det stopp när du kommer. Tänk på allt han inte gör! Socialt samspel, fysisk aktivitet, leva i den "riktiga världen" där man interagerar med andra, lär känna sig själv och sin omvärld.

    Har inte barnet något slags socialt ångestrelaterat tillstånd där vännerna i den digitala världen potentiellt sett är de enda vänner barnet har så är det oansvarigt att låta detta fortgå när man ändå gjort den insikt som du gjort. 

    Barn måste få annat input än från en skärm, det är min övertygelse. Det är så mycket barn inte får idag som vi fick för 30-40 år sen. 
  • Anonym (HuggeKorp)

    Du får lära dig hantera att han blir arg. Blir han jättejättearg? Skriker? Kastar saker? 


    Har han någon känd funktionsnedsättning? Verkar han må bra? Vad är hönan och ägget, tänker jag? Har han börjat spela för att det sociala haltar eller haltar det sociala för att han spelar? 


    Leker han på rasterna? Har han någon riktigt bra kompis i klassen? 

    Var uppmärksam på hans sociala förmågor. I just din sons ålder börjar leken och umgänget bli mer komplicerat/avancerat. Det är inte ovanligt att barn med sociala svårigheter funkar helt ok fram till ungefär den åldern, eller till tonåren, men sen blir det för krångligt och de klarar inte riktigt att upprätthålla vänskapsrelationer när det är mer som ska till än att man båda gillar tex fotboll eller pokemon. 


    Har du bra kontakt med skolan? Se till annars att få det och be dem ha ett öga på hur det går med leken där. 

  • Anonym (HuggeKorp)

    Jag tänker att umgänge med kompis genom ett nätbaserat spel är en möjlighet att få lek som funkar på samma sätt som tex fotbollen. Det är tydligt vad man ska göra, det finns ett självklart samtalsämne och det gör inget om man ibland inte pratar alls. 

  • Anonym (Bea)
    Anonym (HuggeKorp) skrev 2025-02-07 08:39:25 följande:

    Jag tänker att umgänge med kompis genom ett nätbaserat spel är en möjlighet att få lek som funkar på samma sätt som tex fotbollen. Det är tydligt vad man ska göra, det finns ett självklart samtalsämne och det gör inget om man ibland inte pratar alls. 


    Det är ett återkommande argument "för".
    Men det håller bara till visso.
    Du missar interaktionen med andra människor, att läsa av minspel, att ses fysiskt. Det finns få saker som kan kompensera för det. Därför tycker jag inte att det ska få ersätta att ses fysiskt. Bara för det fall att barnet har något slags problematik kring kommunikation/interaktion som gör att hen har i princip hela sitt umgänge online. De barnen finns men de är inte i majoritet.

    Ett alternativ är att barnet tar hem kompisar och så spelar man tillsammans. Då är man ändå i samma rum, man kan ta pauser, varva med annat. Och som förälder skapar man relation även till barnets vänner, man vet vilka de är, man får möjligheten att bli en trygg vuxen även för dem. Såna pusselbitar som jag anser saknas mer och mer i samhället idag.
  • Anonym (TuffBrud)

    Absolut, regler är en sak. Men du måste skapa ett annat intresse i barnet. Då utanför hemmet. Introducera en sport, gå på träningar med barnet. 
    Du kan inte bara stänga av internet och hoppas på att det löser sig. Klart det blir kaos då. 

  • Anonym (E)

    Jag hade fram till ett år sen google family link på min och sonens telefon, då kan du låsa hans internet från din telefon, ställa in tider mm, det är en gratisapp och jag tyckte den var jättebra 

  • Anonym (HuggeKorp)
    Anonym (Bea) skrev 2025-02-07 08:57:04 följande:
    Det är ett återkommande argument "för".
    Men det håller bara till visso.
    Du missar interaktionen med andra människor, att läsa av minspel, att ses fysiskt. Det finns få saker som kan kompensera för det. Därför tycker jag inte att det ska få ersätta att ses fysiskt. Bara för det fall att barnet har något slags problematik kring kommunikation/interaktion som gör att hen har i princip hela sitt umgänge online. De barnen finns men de är inte i majoritet.

    Ett alternativ är att barnet tar hem kompisar och så spelar man tillsammans. Då är man ändå i samma rum, man kan ta pauser, varva med annat. Och som förälder skapar man relation även till barnets vänner, man vet vilka de är, man får möjligheten att bli en trygg vuxen även för dem. Såna pusselbitar som jag anser saknas mer och mer i samhället idag.
    Jag är inte för något annat än att TS är uppmärksam på eventuella sociala svårigheter hos sitt barn. Det jag menade med inlägget var att det faktum att sonen väljer den här typen av umgänge kan vara att umgänge öga mot öga, så att säga, är svårt och jobbigt för honom. 
  • Anonym (Bea)
    Anonym (HuggeKorp) skrev 2025-02-07 11:58:57 följande:
    Jag är inte för något annat än att TS är uppmärksam på eventuella sociala svårigheter hos sitt barn. Det jag menade med inlägget var att det faktum att sonen väljer den här typen av umgänge kan vara att umgänge öga mot öga, så att säga, är svårt och jobbigt för honom. 

    Jag förstår det. Och det är viktigt att vara uppmärksam på.
    Men så här, att något är svårt kan göra att man behöver öva på det.
    Är matte svårt så övar man. Är det svårt att skriva bokstäver så övar man. 
    Man går inte hem och spelar UNO resten av dagen.
    För de allra flesta är det ett ständigt lärande i att leva i samhället, samarbeta och kommunicera med andra. Och man blir oftast bättre med tiden. 

    Däremot om det finns svårigheter kopplat till funktionsvariationer eller whatever så är det en annan sak men det vet man nog som förälder i så fall.

    Det får inte bli så att man av lättja tänker att ja men han har ju alla sina vänner där så jag kan inte plocka skärmen av honom. JO! Gå ihop med övriga föräldrar och försök hitta samsyn. Att säga att någon blir ensam om hen inte får sitta på snap på kvällarna - då är ju problemet någon slags FOMO-rädsla som man måste hjälpa sitt barn med (och avleda med att göra annat). Inte att barnet inte får ha sin telefon. 

  • Anonym (J)
    Anonym (Skärm) skrev 2025-02-06 21:11:42 följande:

    Ska se min router går att stänga av när jag inte är hemma..typ från min telefon. Men problemet bli då att då tar han ju bara mobilen istället å glor på den. 
    Jag vill ju bryta detta problemet å jag förstår mycket väl att det är jag som är föräldern i detta. Å jag har ju gjort fel å varit för snäll. Så är det. 
    Samtidigt vill jag ju att han ska få spela med sin kompis med. Vill ju inte ta bort det men måstw kanske det för att bryta detta som är nu.


    Men släng undan mobilen då! Vem är föräldern, du eller barnet? 
  • Anonym (Eh)
    Anonym (Skärm) skrev 2025-02-06 21:11:42 följande:

    Ska se min router går att stänga av när jag inte är hemma..typ från min telefon. Men problemet bli då att då tar han ju bara mobilen istället å glor på den. 
    Jag vill ju bryta detta problemet å jag förstår mycket väl att det är jag som är föräldern i detta. Å jag har ju gjort fel å varit för snäll. Så är det. 
    Samtidigt vill jag ju att han ska få spela med sin kompis med. Vill ju inte ta bort det men måstw kanske det för att bryta detta som är nu.


    En 10-åring ska inte ha en mobil överhuvudtaget och definitivt inte ens smartphone.
  • Anonym (HuggeKorp)
    Anonym (Bea) skrev 2025-02-07 12:20:19 följande:

    Jag förstår det. Och det är viktigt att vara uppmärksam på.
    Men så här, att något är svårt kan göra att man behöver öva på det.
    Är matte svårt så övar man. Är det svårt att skriva bokstäver så övar man. 
    Man går inte hem och spelar UNO resten av dagen.
    För de allra flesta är det ett ständigt lärande i att leva i samhället, samarbeta och kommunicera med andra. Och man blir oftast bättre med tiden. 

    Däremot om det finns svårigheter kopplat till funktionsvariationer eller whatever så är det en annan sak men det vet man nog som förälder i så fall.

    Det får inte bli så att man av lättja tänker att ja men han har ju alla sina vänner där så jag kan inte plocka skärmen av honom. JO! Gå ihop med övriga föräldrar och försök hitta samsyn. Att säga att någon blir ensam om hen inte får sitta på snap på kvällarna - då är ju problemet någon slags FOMO-rädsla som man måste hjälpa sitt barn med (och avleda med att göra annat). Inte att barnet inte får ha sin telefon. 


    Givetvis. Du predikar för en frälst. :)  Det jag ville ha sagt var att nätspelandet kan vara ett symtom på sociala svårigheter - inte att det är lösningen på dem. 
  • Anonym (HuggeKorp)
    Anonym (Eh) skrev 2025-02-07 14:57:13 följande:
    En 10-åring ska inte ha en mobil överhuvudtaget och definitivt inte ens smartphone.

    Och hur ska barnet kontakta kompisar för att stämma träff och leka om det saknar telefon, menar du? Man kan inte tvinga ett så stort barn att daddas som en småunge där föräldrarna gör upp om lek mm. Det om något skulle sabba det sociala livet. Att ha telefon är en förutsättning för att få tag i en kompis att leka med. Det här barnet är dessutom ensamt hemma flera timmar varje dag och måste ha möjlighet att ringa en vuxen vid behov, eller 112. Det är inte 1990 längre. 

  • Anonym (P)
    Anonym (Eh) skrev 2025-02-07 14:57:13 följande:
    En 10-åring ska inte ha en mobil överhuvudtaget och definitivt inte ens smartphone.
    Min åttaåring har en smarttelefon. Jag var alldeles för snål för att köpa en klocka eller en ny telefon när det fanns hemma. Men den används enbart för att ringa och skicka meddelande till ett fåtal nummer som vi lagt in. Skulle det missbrukas, ryker telefonen och därmed också den frihet som telefonen innebär. 
Svar på tråden Skärmberoende 10 åring