• Anonym (Depp?)

    En enda röra. Underbehandlad depression? Fel diagnos?



    Önskar råd/erfarenheter kring antidepressiv medicinering vid hjärntrötthet/utmattning/depression




    Efter snart 2 års sjukskrivning (för utmattning och depression) befinner jag mig i ett mörkt hål av förvärrad hjärntrötthet/utmattning, sömnbrist, ångest och depressivitet. De olika komponenterna förstärker varandra och jag vet varken in eller ut längre. Men jag mår mycket dåligt. Uppfyller kriterier för GAD, utmattningssyndrom och recidiverande depression samt har resttillstånd efter hjärnskakningar som grundproblem. Har ett litet barn (extra dålig sömn senaste året) som börjat förskolan och vi har varit oavbrutet sjuka sedan november vilket sänkt mig ytterligare.




    Det har totalt låst sig för mig gällande vad som är vad i min sjukdomsbild och vad jag ska göra utan att riskera att må ännu sämre (för det kommer jag inte klara av, jag mår för psykiskt dåligt).




    Vid tidigare utmattningsdepression för 10 år sedan blev jag bättre efter Citalopram (SSRI i fulldos)+ Mirtazapin. Mådde kass av biverkningar från Mirtazapin men blev ändå uppenbarligen långsamt bättre i utmattningen/depressionen och lyckades efter 1 år med långsam uttrappning avsluta mirtazapin som jag lovade att jag aldrig skulle ta igen (fick restless legs av, övervikt, svettningar, mer yrsel, extra trötthet)




    Min nya psykiater sedan 1 år (som inte är expert på hjärnskador) tyckte jag var för deprimerad (MADRS kring 25-30) och rekommenderade tillägg av Voxra eller Brintellix. Testade först byta till Escitalopram i maxdos (ingen skillnad), lade sedan till Brintellix men ingen skillnad. Baserat på uteblivet svar tänkte jag då att det inte är depression jag lider av utan snarare ren utmattning/hjärntrötthet pga för mycket jobb och stress och att det drivande var min dåliga sömn, varför jag påbörjade Mianserin i låg dos (lik Mirtazapin men lite annan biverkningsprofil). Tog i 4 veckor och sov bättre men var slö och sluddrade ibland. Mådde fortsatt mycket dåligt psykiskt och när min sambo (som tagit nätterna hela första året med vårt barn) krashade med stressymtom kände jag mig manad att avsluta Mianserin för att hjälpa till att ta nätter med dottern. Kom aldrig upp i antidepressiv dos.




    Bytte till Sertralin i fulldos. Har nu även testat rTMS men utan effekt. Nu står jag inför valen att börja Voxra eller helt enkelt "ge upp" och börja med Mirtazapin igen (som ju ändå får antas hjälpte mig tidigare, och sömnen är ett stort problem).




    Känner mig dock livrädd för göra fel val och att Voxra ska vara fel och trigga min ångest/utmattning och störa sömnen ännu mer (vilket jag hade totalt gått sönder av), men inser också att jag måste våga göra något, för såhär kan jag inte ha det. Mirtazapin är väl det andra alternativet. Att byte till SNRI är ett annat, men för att orka ett sånt medicinbyte känns det som jag skulle behöva vara inneliggande. Har funderat i dessa banor nu också faktiskt men ännu ej sökt psykakut.




    Har psykolog (utan erfarenhet av hjärnskador) som menar att jag har stor möjlighet att påverka min situation genom hur jag tänker kopplat till GAD, perfektionism mm, men jag upplever som en blockering där jag pga ev hjärnskada/depression inte kan tillgodogöra mig terapin. Alternativt inte tror att det kan vara tillräckligt. 


    Kan någon snälla komma med tankar kring hur jag ska tänka och ta mig ur detta? Någon med egna erfarenheter av psykisk sjukdom efter neurologisk skada?
    Eller kontakt med specialiserad kunskap? Hjärnskaderehab har sagt "vi jobbar inte så mycket med mediciner" och neurologen blev arg när min VC-läkare konsulterade dom. Funderar på provat neuropsykolog och ev hjärnskademottagningen i Malmö.
  • Svar på tråden En enda röra. Underbehandlad depression? Fel diagnos?
  • Anonym (,)

    Det är komplicerat det där...

    Ibland kan läkemedel man får både hjälpa och stjälpa på samma gång. De är ju inte utan biverkningar.

    Men har du provat läkemedel för att somna bättre, och inte bara olika antidepressiva? Kanske får du inte tillräckligt med djupsömn.

    Det finns mycket man kan göra för att hjälpa sin hjärna på ett mer naturligt sätt (med färre biverkningar). 
    Meditation, kolla att du får alla vitaminer/mineraler du behöver i maten, öronproppar, ögonmask och liknande när du sover. 

    Gå en lugn promenad i skogen varje dag... osv.
    Jobba med dina perfektionistiska tendenser, alltså öva på hur du ska tänka istället genom KBT.

  • Anonym (###)

    Jag känner igen mig i att ha mycket svårbehandlad depression och kronisk sömnstörning. Jag har  testat många av de mediciner du nämner. Om jag förstår dig rätt verkar du ha fått testa många mediciner under relativt kort tidsperiod. Har inte dessutom flera av dem "insättnings-försämring" som biverkning?

    Har du dessutom varit gravid, fött barn och hunnit få rTMS på enbart två år?


    Jag har tyvärr inga revolutionerande råd att komma med men känner varmt med dig och vad du beskriver!


    Kunskapen runt vad som är bäst att göra och när måste psykiatriker rimligen stå för. Det är inte ditt ansvar att veta vad som är bäst!

    Själv är jag extremt biverkningskänslig och vi kom till slut, efter +30 år, fram till att jag mår bäst av enbart sömnmedel vid behov och inga antidepressiva alls eftersom de enbart gjorde mig sjukare. 

    Jag har utan framgång testat ECT men ännu inte rTMS. 

  • Turbot
    Anonym (,) skrev 2025-02-07 15:25:18 följande:

    Det är komplicerat det där...

    Ibland kan läkemedel man får både hjälpa och stjälpa på samma gång. De är ju inte utan biverkningar.

    Men har du provat läkemedel för att somna bättre, och inte bara olika antidepressiva? Kanske får du inte tillräckligt med djupsömn.

    Det finns mycket man kan göra för att hjälpa sin hjärna på ett mer naturligt sätt (med färre biverkningar). 
    Meditation, kolla att du får alla vitaminer/mineraler du behöver i maten, öronproppar, ögonmask och liknande när du sover. 

    Gå en lugn promenad i skogen varje dag... osv.
    Jobba med dina perfektionistiska tendenser, alltså öva på hur du ska tänka istället genom KBT.


    Tack för ditt svar! Tar insomningstabletter sedan över 1 år, vilket i sig är problematiskt. Min sömnkvalitet är inte på topp kan man säga.
  • Anonym (Depp?)
    Anonym (###) skrev 2025-02-07 17:38:12 följande:

    Jag känner igen mig i att ha mycket svårbehandlad depression och kronisk sömnstörning. Jag har  testat många av de mediciner du nämner. Om jag förstår dig rätt verkar du ha fått testa många mediciner under relativt kort tidsperiod. Har inte dessutom flera av dem "insättnings-försämring" som biverkning?

    Har du dessutom varit gravid, fött barn och hunnit få rTMS på enbart två år?


    Jag har tyvärr inga revolutionerande råd att komma med men känner varmt med dig och vad du beskriver!


    Kunskapen runt vad som är bäst att göra och när måste psykiatriker rimligen stå för. Det är inte ditt ansvar att veta vad som är bäst!

    Själv är jag extremt biverkningskänslig och vi kom till slut, efter +30 år, fram till att jag mår bäst av enbart sömnmedel vid behov och inga antidepressiva alls eftersom de enbart gjorde mig sjukare. 

    Jag har utan framgång testat ECT men ännu inte rTMS. 


    Tack för ditt svar! 
    Medicinbytena har skett sista året, så ja det har varit jobbigt i sig. Men när man känner att man inte själv kan reda ut situationen och må bättre hoppas man ju mycket på medicinsk behandling. Jag är en man, och blev sjukskriven under min partners graviditet. Ibland funderat på om själva faderskapet och ansvaret är vad som orsakat mig mycket stress, men hade stressymtom innan vi bestämde oss för att försöka få barn. 


    Ja man måste ju förlita sig till sin läkare men när man inte blir bättre så blir man ju också mer skeptisk. Min IBS blev mycket bättre efter jag började med SSRI för många år sedan så nytta av medicinering har jag definitivt haft. Men det är inte omöjligt att SSRI har tappat effekt och att jag behöver testa annat. 


    Jag fick testa en kortare och intensivare rTMS på 7 dagar men 5-6v behandling verkar jobbigt. 


     

  • Anonym (T)

    Hej,
    jag kan känna igen mig i din beskrivning lite av sjukdomsbild och att aldrig bli bättre. 


    jag kan bli mäktigt irriterad på dessa psykologer som tror att man kan lösa allt genom att arbeta med sina tankar!!! Gah!! Seriöst! Nej, det är inte alltid så lätt? då hade man väl tänkt rätt för länge sen! Nej nej nej!
    istället tänker jag att har man gått med långvarig obehandlad depression/ångest under lång tid så har hjärnans struktur och biokemi ändrats, och då hjälper det inte ett skit i att å dra sina tankar.. visst, du kan ändra tanken men kroppen/känslan följer inte med! Och det resulterar bara i att man känna sig ännu mera kass för att att det man gör ändå inte hjälper!
    så, i mitt fall har jag fått prova mig fram i medicin djungeln då det är det ändå som hjälper mig någorlunda att ta mig framåt. Men jag är så känslig för biverkningar så kan bara ta en låg dos antidepressiva. Men det räcker för att hjälpa mig själv. Men att försöka lösa det genom terapi går inte alls.
    ärligt talar, är så trött på alla dessa psykologer och deras snack. Kräks på det! Att gå god psykolog är så överskattat!

Svar på tråden En enda röra. Underbehandlad depression? Fel diagnos?