Min partner har mycket mer pengar än jag.

Ja precis. Han får fixa boendet, annars får vi väl hyra något utomlands och jag får jobba på distans eller nåt.

Jag har ingen åsikt om vad någon av er ska göra med era pengar eller lån, men du skrev att han inte vill dela sina pengar med dig och låta barnen ärva sen. 

Det brukar vara den som har pengar som kan investera och sen dra nytta av sin investering, men du tycker han ska låta dig få del av hans investering och de pengar han sparat ihop. Du hade velat pensionera dig tidigare och leva på någon annans pengar, ja det låter nog frestande för de flesta, men han har ingen skyldighet att kompensera dig för dina dåliga ekonomiska beslut och han verkar inte vilja göra det heller. Så återvändsgränd för dig. 

Om han litar på dig och du är säker på ditt senare arv, kan han låna dig pengar med skuldbrev som du betalar tillbaka när du ärver, men han vill kanske ha sina pengar innan, ge förtida arv till sina barn etc så den chansen är nog försvinnande liten. 

Man får ge bort allt man har så länge man lever, då blir laglotten ingenting.

Min man har också mycket mer pengar än mig. Han säger det är våra pengar, vi har gemensam ekonomi, men jag känner ändå att jag har inte gjort något annat än att k****a mig till de där pengarna och jag har väldigt svårt att spendera något då det inte känns som mina pengar. Han är högavlönad, han har sparat, han har investerat, jag har inte gjort nåt av det alls. När vi träffades var jag skuldsatt och kunde inte sköta min ekonomi, men han ordnade det, betalade av det.  Nu är jag skuldfri. Jag är tacksam givetvis, men det känns ändå skyldigt på nåt sätt.

Hur släpper man det?    

Skuldebrev möjligtvis, men det är inte säkert att han vill ta det steget. TS har vägt in föräldrarnas bortgång i sin kalkyl men de kan ju bli urgamla; inte kan man gå och vänta på att de avlider! Man ska väl vara glad så länge man har dem!                                                                                                                                                                                 TS boyfriend har blivit rik tack vare att han har varit ekonomisk, gjort kloka investeringar och gjort väl avvägda beslut. Han har analyserat bokslut och följt företagens utveckling. Han har lagt mycket tid på ekonomiska tidskrifter, men också tagit hjälp av rådgivare.Självklart ser han pengarna som sina egna, i första hand, och sedan barnens. En flickvän är lätt utbytbar och har ingen plats i den ekonomiska ekvationen. Ett sätt att öka mannens respekt  är att börja spara regelbundet, minst 5.000.- I månaden.                                                                                                                    Sen är jag förbryllad över TS som säger sig arbeta i bank. Jag har själv ett bankförflutet och vi 
erbjöds ofta ekonomisk infomation och  många av oss gick med i Aktiesparsrna, uppmuntrade av kollegor och chefer. Även om vi specialiserade oss inom andra områden än placeringar, så fick vi information om  till exempel aktiesparprogram, individuellt pensionssparande och löneväxling när vi senare kommit upp i en skaplig lön. Alla banker, även nischbanker, erbjöd dessa möjligheter. TS, vad arbetar du med och har du inte möjlighet stt få avtalspension? Många banker har möjligheten att låta personal pensionera sig på förmånliga villkor.

Vaddå har varit dum och slösaktig, det är du väl fortfarande om du inte har nåt sparande vid din ålder?

Som fan läser bibeln...

All respekt, men TS verkar ha ett bra jobb, med en ok lön. Dessutom så kryper det fram att TS har 150tsek i sparkapital. Visst, det hade kunnat vara mer, men det hade också kunnat vara mindre.

Visst, sen framställer hon sig inte speciellt bra i sin TS. Att hon slösat, inte sparat (tillräckligt). Fair enough.

Det är bara att öka sparandet de sista åren mot pensionsålder.

Sen framställs hennes särbo som något finansiellt geni. Snälla. Han har fått loss en större summa utifrån en fastighetsförsäljning. Det kan hända somliga, men inte alla. Visst, har man ägt en villa, en brf, eller liknande under en längre tid så finns det somliga som kan få loss en större summa pengar den dagen man säljer, skiljer sig, byter boendeform, vad som. Det innebär inte att man nödvändigtvis är smart som Warren Buffet...

Det finns gott om 50+:are som inte sitter på något större sparkapital, inte ens en 100tsk-ing. Eller sitter i lågbelånade hus, brf:er. Eller som har möjlighet att skaffa sig ett utlandsboende.

De som kanske skaffar sig ett utlandsboende, gör många gånger en omställning hemma i Sverige. Säljer huset, brf:en, cashar in (om det är så), kanske skaffar ett mindre, billigare boende i Sverige. Eller så utvandrar man för gott...

Man behöver inte jmf sig mot den lilla percentil som kan sitta i orubbat bo hemma vid pensionsålder, och dessutom skaffa sig ett hus i Spanien, Portugal etc.

Faktum kvarstår. Det är inte alla som har "ekonomisk" möjlighet att gå i förtidspension med flera år, eller för den delen anser att det är "ekonomiskt smart". Det är inte alla gifta, sambos, särbos, med åldersskillnad som kan gå i pension samtidigt. Så är det bara.

Känns lite märkligt att framställa TS som en golddigger, bara  för att hon råkar ha hamnat i en relation med en karl som har lite mer pengar. 

För mig så blir jag mer förundrad över att "han" propsar på att de skall köpa något gemensamt. Är det månne han som är en "golddigger"....

Undrar om TS verkligen arbetar i bank, tror Inte det för då borde hon ha lite bättre koll på sin ekonomi. Hon är 50 och borde då tjäna mer än 37.000.-. Jag kan referera till ett långt bsnkliv, exportfinsnsiering de senaste decennierna, och då tjänade jag 50.000.- I månaden, bonus inkluderad. Detta var 10 år sedan, gick I pension 2012, och hade i dag haft cirka 60.000 i månaden.                                                                                                                 TS kan inte låna till bostad i utlandet men heller inga 2 miljoner till köp här hemma. Enligt Handelsbankens lånesnurra och med en insats på 150.000 kan hon låna 830.000.-                                                                                                                                                                                         Signaturen (grabb) har rätt i att TS snubbe inte är något finansiellt geni men jämfört med TS är han ju det. Smart tänkt att försöka få TS som medlåntagare. Han får göra slut med henne, hitta en rik tant  inbilla henne att han är kär i henne och få med henne på lånet. Hon kanske kan lägga halva summan på bordet utan att låna.                                                                                                                                                                                                                Konstig naiv inställning TS har, att det skulle föreligga någon "orättvisa" i att hennes snubbe är rikare. Det är ju självklart, han har hanterat sin ekonomi bättre. Jag skulle som kund inte ha förtroende för en bankman med så knasig omvärldsuppfsttning. Nu är det inte aktuellt, TS jobbar inte I bank.
  

Ja, fast nu går ju inte det. 

Han får helt enkelt välja:

1) leva med dig där ni nu bor och vänta in att du kan spara ihop lite pengar och gå i pension och ni kan köpa något ihop. 

2) Köpa själv och så flyttar ni nu om du kan skaffa ett jobb på platsen eller på distans. 

3) Köpa själv och flytta själv och vänta på att du kan flytta efter och under tiden får du jobba på och åka till honom när du har semester. (Och råd, är tanken att du ska spara så kanske det inte blir så ofta)

4) Inse att hans dröm inta kan uppfyllas tillsammans med dig och så går ni skilda vägar. 

TS är tyst, något annat kunde man inte förvänta sig. Jag ifrågasätter åtskilligt, så som jag skrivit tidigare. Alternativ 4) ovan är väl det mest troliga. Mannen vill flytta och det lär han göra. Väl etablerad utomlands hittar han en ny dam, förmodligen en rik änka. Så är livet, "orättvist"?

Nej, det är inte troligt då han säger att han inte vill leva utan TS.

TS får väl flytta efter och.köpa in sig när hon väl arbetat färdigt?