Pappa respekterar ej 4-åringens vilja

Barn i denna ålder ska inte bestämma nästan något själv. Det är vi föräldrar som ska bestämma och barnet kommer att uttrycka känslor för att visa sitt missnöje men det är bara en del av barnets utveckling. Man ska inte försöka tillfredsställa barnet bara för att det visar känslor. Utan barnet behöver få lära sig att hantera sina känslor och acceptera föräldrarnas beslut.

Och har man inte agerat som jag beskriver tidigare år i barnets liv så kommer det bli mycket jobbigare innan man är på rätt spår igen.

Barn som får mycket att säga till om i unga år tenderar att blir mindre trygga, få svårare i skolan och yrkesliv samt bli mindre yckliga som vuxna.

I ditt fall som du tar upp skulle jag säga att du har helt fel inställning och gör barnet en stor björntjänst.

Pappan är på rätt spår men skulle dels kunna vara mer bestämd men också göra det mer lekfullt så det blir en positiv grej. Oavsett så är det viktigt att ni föräldrar är de som bestämmer oavsett vad barnet säger.

Sen skulle jag rekommendera någon föräldrarutbildning till er. Min sambo var lite som dig och hade även svårt i sitt föräldraskap. Sen gick vi en föräldrautbildning där hon fick ett uppvaknande.

Om dina föräldrar hade börjat klippa dig regelbundet vid den åldern hade det blivit normen för dig.

För övrigt är starka åsikter ett tecken på omognad.

Barnet har rätt till en åsikt och att få den hörd, säger just barnkonventionen. Alltså att man faktiskt lyssnar till barnet, inte bara noterar åsikten men kör över barnet för att man inte instinktivt håller med.

I det aktuella fallet hade barnet upprepade gånger tydliggjort att det inte ville klippa håret. Att då fortsätta tjata om det är inte att respektera en åsikt. 

Den viktigaste uppgiften man som förälder har är att barnet lär sig identifiera sina känslor och få en god självkänsla och en trygghet i sig själv. Det gör man inte genom att köra över ett barn som du förespråkar. Din metod leder till kuvade barn som inte vågar säga hur de känner eller säga till om något känns fel av vad vuxenvärlden och de med makt gör. Det ger i sin tur människor som inte får en god självkänsla och inte kommer våga säga till om något är fel i framtiden.

Att sätta gränser och att ta hänsyn till känslor är inte motsatsförhållanden vilket många, likt du, har fått om bakfoten. I det aktuella fallet kan en gränssättning vara att man får ha långt hår om det sköts men att man klipper toppar så håret undviker att bli tovigt i onödan pga delade hårstrån. Om det sköts får man ha långt hår, om barnet inte kan hålla efter det eller vara okej med att det då tvättas och borstas regelbundet klipps det till en längd där det fungerar. Vilket inte måste vara militärsnagg direkt.

Din metod är otidsenlig och i strid med nuvarande barnlagar. Kom med i matchen.

Den viktigaste uppgiften man har som förälder är att lära sina barn saker de behöver veta för att överleva. Det har alltid varit föräldrar främsta uppgift- att skydda sina barn, ge dem mat och lära dem viktiga saker så att de överlever. Det är bara i dagens extremprivligerade samhälle som vi pratar om att det är föräldrars uppgift att få barn att uttrycka sina känslor. Jag tycker personligen att empati är extremt viktigt att lära barn samt tron på sin egna förmåga att klara utmaningar. 

Väntar fortfarande med spänning på att höra från TS om vad anledningen till att pappan vill klippa sonen är.
Kanske är det så att pappan inte tycker att mamman tar hand om pojkens hår och det vore bättre om det var kort.

Kanske är det mamman själv som tycker att håret skall vara långt och har påverkat sonen till att säga nej till klippning.

Så länge vi inte vet bakgrunden (som i många andra liknande trådar) så kan man bara spekulera.

Jag skulle vilja se en likadan tråd men där det var mamman som villa att sonen skulle vara korthårig.
Då hade det nog låtit annorlunda.

Och återigen, sonen skall få ha långt hår om det är för att hen vill ha en sådan frisyr. Det tycker jag är okej, men det kan ju faktisk ligga andra saker bakom och då kanske det är så att man som förälder måste bestämma.

Barnet har rätt till en åsikt och att få den hörd, säger just barnkonventionen. Alltså att man faktiskt lyssnar till barnet, inte bara noterar åsikten men kör över barnet för att man inte instinktivt håller med.

I det aktuella fallet hade barnet upprepade gånger tydliggjort att det inte ville klippa håret. Att då fortsätta tjata om det är inte att respektera en åsikt. 

Den viktigaste uppgiften man som förälder har är att barnet lär sig identifiera sina känslor och få en god självkänsla och en trygghet i sig själv. Det gör man inte genom att köra över ett barn som du förespråkar. Din metod leder till kuvade barn som inte vågar säga hur de känner eller säga till om något känns fel av vad vuxenvärlden och de med makt gör. Det ger i sin tur människor som inte får en god självkänsla och inte kommer våga säga till om något är fel i framtiden.

Att sätta gränser och att ta hänsyn till känslor är inte motsatsförhållanden vilket många, likt du, har fått om bakfoten. I det aktuella fallet kan en gränssättning vara att man får ha långt hår om det sköts men att man klipper toppar så håret undviker att bli tovigt i onödan pga delade hårstrån. Om det sköts får man ha långt hår, om barnet inte kan hålla efter det eller vara okej med att det då tvättas och borstas regelbundet klipps det till en längd där det fungerar. Vilket inte måste vara militärsnagg direkt.

Din metod är otidsenlig och i strid med nuvarande barnlagar. Kom med i matchen.

Du förespråkar vad som på engelska heter  Authoritarian Parenting. Dvs där föräldrar bestämmer och barn ska lyssna. De problem forskningen ser med denna typ av föräldraskap är att barnen inte lär sig hantera sina egna känslor och få problem att lita till sin egen förmåga.

Issues of Concern

Authoritarian Parenting

Authoritarian parents typically engage in a 1-way mode of communication where they establish strict rules that the child is expected to follow without question or negotiation. These rules are rarely explained, and children are expected to meet high standards without making mistakes. Errors are often met with punishment. Authoritarian parents tend to be less nurturing, maintaining high expectations with limited flexibility. 

Children raised by authoritarian parents often exhibit well-behaved behavior due to the consequences of misbehavior. Additionally, they tend to follow precise instructions more effectively to achieve their goals. However, this parenting style can also lead to higher levels of aggression, while children may also exhibit shyness, social ineptitude, and difficulty making their own decisions.[1] This uncontrolled aggression may stem from challenges in managing anger, as these children often lack proper guidance. Additionally, they may struggle with low self-esteem, which further hinders their decision-making abilities.[2] Strict parental rules and punishments can also drive children to rebel against authority figures as they grow older.  

Nej det gör jag inte. Jag förespråkar en auktorativ uppfostran. Barnet är bara 4 år och ska därför inte bestämma speciellt mycket själv. Sen ska man givetvis lyssna på barnet.

Du verkar däremot förespråka en eftergiven uppfostran.

Det man får tänka på här är också att ett barn som inte fått bra ramar och gränser från det första levnadsåret kommer att ha svårare att hantera ramar och gränser när de införs. Därför ska man ha bra rutiner så tidigt som möjligt.

Nej det gör jag inte. Jag förespråkar en auktorativ uppfostran. Barnet är bara 4 år och ska därför inte bestämma speciellt mycket själv. Sen ska man givetvis lyssna på barnet.

Du verkar däremot förespråka en eftergiven uppfostran.

Det man får tänka på här är också att ett barn som inte fått bra ramar och gränser från det första levnadsåret kommer att ha svårare att hantera ramar och gränser när de införs. Därför ska man ha bra rutiner så tidigt som möjligt.

Hur vet du att (Duharrätt) inte sätter gränser?