Träna 5 åring att sova i sitt eget rum - hur gjorde ni?

Torkar sin egna röv sen några år tillbaka? 

Borsta tänderna rekommenderas att föräldrarna ska vara behjälpliga med ett tag till enligt tandläkaren.

Tycker man missar så mycket närhet genom att inte samsova. Men visst alla är olika men bebisar som sover i egna rum, det är bara konstigt, man vill ju vara nära höra att de andas och bara se på.

Behjälplig eller utföra? Man kan se till att de borstar ordentligt utan att ingripa.
DU tycker att du missar en massa men barnet växer så mycket mer från att bli självständig. Inte barnets problem utan ditt.
Man kan älska sitt barn utan att curla dem.

Att en elvaåring sover hos föräldrarna är inte konstigt. Det är konstigare att ett spädbarn sover själv i ett eget rum. När barn kommer in i puberteten kommer de naturligt att vilja sova själva. Vissa barn vill sova själva långt innan dess. Men få nyfödda vill sova själva i eget rum. 

Dessutom, missade det i trådstarten - man ska inte behöva träna en 5-åring att sova själv. Det kan de senast vid 1,5 års ålder.
Har de en säng de kommer upp ur själva så känner de att de kan gå upp om de vill .... vilket de tyvärr gör även på helger, hahaha

Det kommer med tiden. När mina tvillingar var 5 var jag hglad om de somnade i sina egna sängar. Det dröjde typ till de var 8-9 innan de inte kom regelbundet. Nu är de 11 och sover som regel i sina egna sängar. Ibland vill en av dem sova med mig, någon enstaka gång kommer någon mitt i natten. Vid tex magsjuka sover de alltid hos mig (och jag sover knappt alls gör att vara redo om de vill kräkas). 

Man gör som man vill.... Har en i min närhet som är pedagog på hög nivå och även hon uppmanar till att utmana barn. Låter lite taskigt men är som att träna en hundvalp.
Ungarna älskar att klara av saker själva.
Lite som att skitiga barn är lyckliga barn.
Många föräldrar har svårt för att utmana sina barn. Sitt ner och lägg pussel. läs böcker, rita, utmana ungarna. Bygg en koja under köksbordet De älskar ju det!
Och , den kvalitetstid du lägger ner när de är små - den kommer de alltid att minnas.

Det är inte ovanligt idag att ett barn är ifrån föräldrarna uppemot 8-10 om dagen om föräldrarna arbetar heltid. Man tänker då att man är tillsammans med barnet från 5 på eftermiddagen tills senast 8 på kvällen kanske, det är alltså 3 timmar per dygn + snabba morgonrutiner. Är det så konstigt att både föräldrar och barn kan ha behov att vara nära på natten? Lägg då också på att många barn lever varannan vecka liv. Mina barn samsov länge med mig det hindrade inte dem på nåt sätt att bli självständiga, ingen av dem hade problem att sova borta, de åkte t o m på kollo i två veckor vid 9 års ålder så håller inte med dig alls. Och att tycka om att samsova handlar inte alls om att curla, man gör det för att man trivs med det. Barn har man bara till låns, tiden går så fort, de är små så kort tid på det stora hela. 

Joo, barn har man lite till "låns" men det ingår i uppgiften att lära dem att bli självständiga individer. 
Har aldrig haft samsovande barn utom vid någon eftermiddags -lur. De har alltid sovit i egen säng från spädbarn till vuxen, Upptagen för amning som spädbarn men sedan tillbaka i egen säng.Skulle känna mig väldigt obekväm med ett större barn i sängen.

Gjorde mitt sista försök att få sonen att sova i eget rum när han var 5. Han älskade sitt rum, var glad och taggad och tyckte det skulle bli spännande.

Efter 10 min kom han in till mig, fortfarande på glatt humör, och konstaterade att det är trevligare med sällskap. Och det hade han ju rätt i så jag gav upp.

När han blev 11 slutade han plötsligt och vid 12 var han plötsligt en stor, tuff, självständig tonåring. Sova över hos kompisar gick också bra alltid, men då hade han ju sällskap. 

Hans syster sov i eget rum från det att hon var 4 och kom nästan aldrig in till mig, sista gången var hon 8. 

Så TS, inga tips från mig tyvärr!

Visst, samsova är mysigt och inget fel, men varför är det konstigt med bebisar som sover i eget rum? Man nattar ju och är nära då, ligger kanske kvar en stund och hör på bebisen som sover, och går så klart dit om barnet vaknar. Därefter ville iaf jag sova gott och det gjorde jag bäst själv. Bebistiden är ansträngande nog ändå så bra sömn var sefinitivt en prioritet. Och mitt barn sov lika bra var vi än lade honom. Man gör det som passar en bäst och det enda som är konstigt är att tycka att det är konstigt att andra gör på annat sätt. 

Inte alla som haft en 12-årig tonåring. 

Och kopplingen till tråden är att..?
För du tror väl inte på riktigt att samsovning har nåt samband med om barnen får lära sig något? Eller att de föräldrarna inte spenderar tid när de är vakna med sina barn?

Ok visst alla är olika, egentligen bara utgått från mig själv, jag hade varit nervös om min bebis varit i eget rum, hade tvärtom resulterat i dålig sömn för egen del om jag gjort så. Hade ett behov av att höra bebisen andas och ha nära. 

Nej, men jag förstår vad (inte jag) menar. Mitt barn är också 12 och mycket mer tonåring än barn till sättet. (Intresserad sexuellt av det andra könet, hårväxt i ansiktet, dragit iväg på längden, basröst) Barn utvecklas i olika takt helt enkelt. 

Ja, 12årig kille med tonårsaktig fysisk utveckling i puberteten och tonårsbeteende som är väldigt noga med kläder och hårfix, lite rebellisk fast ganska mogen och självständig, och intresserad av tjejer, kunde jag också skrivit, men trodde folk skulle förstå om jag skrev tonåring. Att skriva att en 13 åring var tonåring skulle bara vara konstigt, för det är ju uppenbart. 

Relevant för tråden var att han tidigt blev självständig, socialt mogen och en tuffing. 

Det låter som om du fått för dig att du sitter på facit för alla barn.

Vår sons tandläkare sade tidigt att barn generellt ska få hjälp med att borsta tänderna ända tills de är 10. Vår son har dessutom en mineraliseringsstörning i emaljen (vilket uppskattningsvis vart femte barn har, alltså ganska många) och då måste man vara extra noga, tandläkaren har sagt att vi helst ska borsta hans tänder tills han är 11 (han är 10 nu). Han har eltandborste och borstar själv på morgnarna och så borstar vi på kvällarna. Det saknar all rim och reson att femåringar ska lämnas vind för våg med både tandborstning och bajstorkning, och inte få sova med föräldrarna om de vill eller behöver det. Då tycker jag personligen inte att man är en bra förälder.

Och detta har alltså inget att göra med hur man uppfostrar sitt barn till att bli en självständig människa.

Barn ska inte gå upp tidigt på morgonen! De ska sova till sent, framförallt på helgerna, senast från och med tvåårsåldern. Det har mina barn alltid gjort! Du måste ha misslyckats där!

Jag blir lika förvånad varje gång det är trådar om barn och vart de ska sova. Av någon underlig anledning så ska barn minsann sova själva, så tidigt som möjligt, i egen säng och eget rum och gud förbjude om de vill komma och sova med sina föräldrar. Samtidigt har vi föräldrar som 9 gånger av 10 absolut inte vill sova ensamma. 

Människor är flockdjur och för barn är det (som regel) ett sätt att tanka närhet och trygghet under lugna former även om man varit tillsammans hela dagen. Under sömnen processar man dagens händelser. Självständigheten i sovandet kommer med tiden. Behovet av att vara nära har ingenting med curlande av barn att göra. 

Så man ska gå emot tandläkarnas rekommendation angående tandborstningen och låta de sköta sina tänder själva många år tidigare än de rekommenderar. Och torka rumpan ska de kunna som treåringar. Jaha.

Det var - bland andra - jag som hade min dotter i min sängr fram och till tills hon var 11. Vad exakt skulle vi ha tjänat på att inte göra det?