Träna 5 åring att sova i sitt eget rum - hur gjorde ni?

Jag hade en tydlig rutin med sonen varje kväll - bokläsning och samma sång (hans egen som jag har hittat på). Eftersom vi alltid hade samma rutin som han förknippade med sömn så brukade han somna rätt fort. 

I perioder när han hade svårt att sova så gjorde vi en avslappningsövning som en lek. Svårt att återge hela men ungefär som för vuxna - knip ihop tårna och slappna av etc. (s.k. body scanning). Det funkade varje gång. 

Det finns flera appar med den typen av meditation för barn. 

Jag förstår att problemet är att er son vaknar men det kanske är så att han somnar men sover lätt eftersom han inte är helt van. Om ni lägger lite mer tid på avslappning så kanske han sover tyngre från början. 

Eller så är barn olika. Min etta har sovit själv från första stund i princip. Och de gånger hon sovit med oss, har hon legat stilla och inte stört. Fram till året kom hon över till oss ibland. Nu är hon nio och skulle aldrig komma på tanken att sova med oss, ens under pistolhot.

Tvåan är en helt annan sort. Han hade ett helt annat behov av närhet och kunde rent fysiskt inte sova utan oss nära under lång tid. Jag hade så klart kunnat bortse från hans behov och bara se till mitt eget, men så tänker inte jag att ett gott föräldraskap fungerar.

Mina barn sover gärna länge på morgonen. Jag har dock svårt att se hur jag ska ta på mig äran för det och tala om för andra att de gör fel som har barn som vaknar vid soluppgången.

Fast varför? Är det fel om ett barn, att dela rum med sina föräldrar?

Mina har också varit olika, det som funkat med en har inte funkat med en annan. Vi har trixat lite men med fokus på att det ska kännas tryggt för barnen. Egen säng i samma rum, eller förälder på madrass på barnrummet ett tag för att vänja bort springet, tror jag är  bra idéer!

Folk gör ju som de vill och barn är olika. Vi i västvärlden är väldigt tidiga med att kräva självständighet av våra barn. I många andra kulturer är samsovning normen. Jag har två barn som olika när det kommer till behov av närhet. Sonen ville amma länge (längre än normen i Sverige) och fick göra det. Han sov också länge i min säng. Först i puberteten valde han att lämna min säng och gå till sitt rum med stängd dörr. Dottern, som ännu ör liten, slutade självmant att amma tidigt och visar redan nu vid ettårsålder att hon vill vara ifred när hon sover. Det jag vill säga är att man kanske inte alltid ska tvinga fram någonting.

Annan våning före ett års ålder? Jag kan bara undra varför.

Vår son sov som en kratta tills han fyllde två. När vi besökte farmor och farfar och de hade gjort i ordning en koja en meter från vår säng, var min första tanke 'det där kommer aldrig att gå'. Mycket riktigt gick det inte, utan vi hade honom intill vår säng som vanligt eftersom han vaknade 100 gånger per natt (ingen överdrift). Det hade inget att göra med att inte vi föräldrar 'klippte av navelsträngen'. . .

Är det nytt med eget rum så har de sovit resten av natten hos oss. 

Ena barnet fasade ut det själv rätt fort, andra barnet kom länge in på rutin och fick ha det så en längre tid. Numera (6,5) sover hon som standard hela natten i sin säng. Ibland kommer hon in enstaka natt, men emellanåt blir det lite som rutin. Ju äldre hon blir desto svårare får jag dessutom att sova inklämd bredvid henne. 

Då pratade vi om det ett tag med henne, att försöka sova hela natten i egen säng. Kommer hon in har jag gått och stoppat om henne och ev legat bredvid. Vi har aldrig startat nån kamp om det dock. 

Vid det laget kunde hon också somna själv i sängen utan att vi var med. Har också försökt förebygga att hon vaknar och går upp (vatten vid sängen, varmare täcke, se till att hon använder pyjamas mer på rutin, dra upp/ner rullgardin osv. 

Nä instämmer det där om att klippa navelsträngen. Jag har inga problem med det alls. Sonen är nu tonåring och väldigt mogen och självständig. Jag får vara glad om jag ser honom alls....

Tror jag läste i tråden tidigare ...
Vid 5 års ålder sover man själv i eget rum, borstar sina tänder och torkar sin egen röv sedan ett par år tillbaka.
Läste jag rätt eller fel om det var någon som hade en 11-åring i sängen?
Inte ens ok vid "speciella" behov kan jag tycka. Lär barnet att klara sig själv istället. Det tjänar ni alla på.

Varför skulle man borsta tänderna helt själv så tidigt, rakt emot tandläkarens inrådan?