Anonym (T) skrev 2025-02-19 22:06:32 följande:
Vågar inte strula med personalen då jag läste en grej i min journal.
Grejen är att jag har depression och ångest. Jag fixade inte den medicinen jag fick. Och då menade dom på att jag kanske inte är deprimerad utan har nån form av personlighetsstörning och då hjälper inte medicin.
Googlade sen på personlighetsstörning och kände inte alls igen mig! Men där stod det att det är vanligt att folk med personlighetsstörnin ofta är besvärliga patienter och som vill byta vårdkontakt. Så vågar inte byta för då sätter dom väl garanterat en sån diagnos på mig känns det som.
Tråkigt att höra att du känt dig så dåligt bemött. Jag tycker att du ska försöka byta behandlare/läkare. Jag har jobbat i psykiatrin länge, och min erfarenhet är att de där kollegorna som ger ett dåligt bemötande är rätt så välkända av oss andra, så att en patient vill byta läkare från den kollegan säger då inte så mycket om patienten i mina ögon.
Men med det sagt så undrar jag om du inte skulle kunna vara lite mer öppen inför detta med personlighetssyndrom. Studier visar att ca 50% av patienter på allmänpsykiatriska mottagningar har personlighetssyndrom. Man ska vara medveten om att ångest- och depressionssjukdomar inte definieras bara av symtomen ångest eller nedstämdhet, utan ångest och nedstämdhet kan man mycket väl också ha vid andra tillstånd, som exempelvis personlighetssyndrom. Den diagnosen innebär ju inte att säga att någon inte mår dåligt egentligen eller något sådant, utan den pekar ju mest ut att det finns ett mycket långvarigt mönster av dåligt mående och vissa sorters svårigheter med att finna sin plats i livet och/eller att skapa meningsfulla och varaktiga relationer med andra osv.
Sen tycker jag förstås att en sådan diagnos inte är någonting man bara ska slänga ur sig, utan det måste man ju pedagogiskt förklara och beskriva för en patient så att det kan bli en sorts samsyn om hur patienten fungerar. Jag jobbar för övrigt väldigt mycket med patienter med personlighetssyndrom och för oss som är intresserade så finns det mycket att göra för patienterna och det blir meningsfullt att prata med patienterna om diagnosen, men tyvärr är det dock något av en slasktrattsdiagnos för en del andra kollegor. Lite som du beskriver att eftersom medicinen inte hjälper måste det vara din personlighet, och då kan vi inte hjälpa dig - hejdå.
Vet inte om min text är till någon nytta för dig, men jag hoppas i alla fall att du tar mod till dig och vågar be om att byta läkare.
