Pappan "nyttjar" all hjälp så inget blir kvar

Kvinnor är offer och män förövare. Rollerna kan såklart vara ombytta, men initialt och generellt utgår samhället från detta faktum.

Nej, han är generellt dålig på att mentalisera. Eftersom han dessutom självklart skulle ställa upp om någon bad om hjälp, ser han inte att han gör fel. Men han erbjuder sig inte heller att hjälpa spontant. Vill man ha hjälp, får man fråga tycker han. 

Du har ju en god poäng. Var och en skäms för sig själv. Samtidigt spiller hans beteende över på mig, upplever i alla fall jag. 

Jag förstår nog inte riktigt frågan... Men VARFÖR roddar DU mest? Och varför behöevr han be andra föräldrar om hjälp? 

Och om han 'outsourcar' dessa uppgifter, känner du att han inte bidrar med sitt strå till stacken? 

Har ni det jämställt annars, enligt dig? Vad hade allt detta att göra med att han reser en vecka i månaden?

Finns det andra sätt för dig att hantera detta? Be de andra föräldrarna att säga nej? 

Är han 14 år..?

Jag tänker snarare att din man är smart. Jag är kvinna och gör likadant. Varför inte liksom? Folk får väl säga ifrån om de inte pallar ställa upp.

Fast...han gör inte fel. Jag håller med honom, man kan inte läsa andra människors tankar. 

Även där håller jag med honom. 

Min åsikt är att du överanalyserar det här kraftigt, att gå med ett extra barn är det ingen förälder som tycker är jobbigt, det är heller ingen som tänker "jamen den där familjen ska ständigt ha hjälp" jag hade ett barn som jag alltid hämtade (med bil och släppte av på vägen) tillsammans med mitt barn, det var inga problem eftersom jag ändå skulle dit och det var ju roligare för mitt barn att ha sällskap med en kompis, det som störde mig där var att de 2 gångerna jag bad om hjälp så kunde de absolut inte men det hör till en annan diskussion.

När jag hade lillasyskon meddragandes på fotbollsmatcher långt bort så pratade jag med en mamma och sa att det var lite bökigt att ta sig kommunalt ibland och fick då "men herregud, varför har du inte sagt något? Jag hjälper gärna till och skjutsar, många andra föräldrar har också bil"

Självklart är det lättare om man slipper dra med syskon mitt i middagslagning för att hämta och kan hen då gå med någon så tycker inte jag att det är något fel, det är väl knappast varje gång? Sen blir det lättare för de föräldrarna att fråga dig/din man om de vill ha hjälp någon gång, och även om de inte ber om det så kan man i samband med att man pratar om hämtningen säga att "när jag går så kan ju jag ta med mig och gå med XX hem om ni vill" 

Man skjutsar väl sina egna jävla barn, de fall man inte gör upp om vem som hämtar och lämnar? Varför skaffades det barn från början när inget intresse verkar finnas, iallafall inte från hans sida?

Tror du att en kvinna pallar att leva med en man som man ofta får skämmas för utifrån alla normala sociala standarder?

Nej, det gör hon inte.

Kan jag inte vara stolt över min man lever jag hellre ensam.

Förlåt men det här landet är så jävla stelt ibland. Varför inte hjälpas åt med att skjutsa barnen? Vad är problemet? Varför måste alla sitta i sina bilar när det finns plats i andras bilar? Jag tycker att ts överanslyserar och gör ett problem av ett icke-problem. Lär av denna man och be själv om hjälp oftare. Och ställ upp när andra ber om hjälp. Svårare än så är det inte. Och skjutsa inte barnen tills de blir tonåringar, lär de ta sig till och från aktivitet i tidig ålder istället för att curla för länge. 

Men ni är inte samma person. Ni har olika färdigheter och tillkortakommanden. När du ansvarar för barnen så gör du på ditt sätt och när han ansvarar för barnen gör han på sitt sätt. 
Barnen far väl inte illa av att han gör på sitt vis? Isf  bör du ju så klart tala med honom och förklara läget. 

Likaså upplever DU att det är jobbigare om någon annans barn också ska med, andra föräldrar kanske inte alls gör det. 

Min bästa vän har alltid haft massor med barn hemma hos sig när våra barn var små, fullt hus jämt, Jag tyckte det räckte med en vän vardera, möjligen att två kunde hänga med om den andra inte hade med kompis hem eller om det var lugna vänner. Förvisso bodde hon i stan så barnen tog sig hem själva medan jag bodde på landet och då var barnen alltid tvungna att bli hämtade så det blev lite meckigare. 

Tror du folk talar illa om ER för att HAN ber om hjälp med barnen? Är det så det känns? Jag förstår tanken, jag ogillar att vara till besvär, men det har lättat med åren och jag väljer att lita på att folk talar sanning om de säger att det är ok eller när de erbjuder sig att hjälpa till.