Vad är det för fel på mig?

Rädslan är inte befogad med vem som helst. Rädslan är bara befogad om man blir ihop med någon som inte kan kontrollera sig. Och det brukar man märka ....Okej HAR själv råkat ut för det, så NU vet jag vad jag måste undvika. Men där gäller det ju att gå vid första slaget. Och helst ännu tidigare, eftersom man brukar se om någon är aggressiv. Om någon är aggressiv verbalt, så är risken stor att han också slår till. 

Jag tror inte att det förekommer många våldtäkter i relationer nuförtiden. Det är ju höga straff på det. Och även där - man behöver inte vänta så länge. FÖRRE våldtäkt kommer det säkert t.ex. att mannen inte bryr sig om ens gränser (t.ex. sexuella, men också andra). Vill man ha en relation så kan man läsa på om vad som är "red flags", vilka män man ska undvika. Lite psykologi hjälper ganska mycket. 

Och även med äktenskap är det inte stor risk med vem som helst. Det är stor risk om man väljer en dålig partner. Man har en hel del kontroll där själv. Sedan KAN folk råka ut för att partnern lämnar dem oförväntat. Det kunde man då inte veta, och det är säkert jobbigt. Men kanske inte vanligt. ALLA har inte 50 % risk. Själv har jag inte mycket risk, eftersom jag har hittat precis rätt man nu. Risken att vi inte ska hålla ihop är försvinnande liten. 

Och som sagt - inte alla tycker att det måste hålla hela livet. 

Du äcklas av samlag? Har du provat? Jag undrar bara för att det är en skillnad. Kvinnor som aldrig har haft sex äcklas mycket oftare av det. Inte så konstigt, varför ska de göra det om de äcklas? Men samtidigt vet man ju då inte - i teorin och innan man själv har erfarenhet har väl de flesta kvinnor tyckt det som unga. Så då är det inte onormalt faktiskt. Ålder och livserfarenhet spelar stor roll där. 

Annars tycker jag inte det är såå onormalt att inte vilja ha en relation. Huvudsaken är att du vet vad du vill. 

Det där var inte rätt riktigt. Jo, rädslan är visst befogad med vem som helst. Man ser inte vem som är en hustrumisshandlare. Det finns ökad risk att bli en hustrumisshandlare, t ex om man är arbetslös, men annars kan i princip vem som helst slå sin partner. 

Oj, så fel. Det är vanligt med våldtäkter i förhållandet även idag. Höga straff...Nej, ialla fall inte tillräckliga. Sedan är det jättesvårt att få någon dömd för våldtäkt. 

Ja, där har du rätt i, Men samtidigt så ser man inte det. Det finns inte alltid red flags. 

Har du siffror på det? Jag brukar ändå följa såna utvecklingar och jag har INTE läst detta någonstans. Och som sagt, då går man redan när han försöker pressa en till något man inte vill. För, DET kommer garanterat före våldtäkten. 

Det låter verkligen utav dig att tro att vara tvärsäker att ni ska hålla ihop för evigt. Jag förstår att du kan vara ganska säker, men det är konstigt att vara så säker som dig. Allt, verkligen allt, kan hända. Det finns inga garantier i livet. 

Hur kan du veta det? Varför skulle det där gälla för alla, att man går innan man blir pressad till något man inte vill?

Inte rätt? Jo då, för jag har ganska mycket livserfarenhet. Jo, man kan avgöra det (inte SE kanske, men avgöra efter beteendet) vem som är potentiell hustrumisshandlare. Och det finns definitivt också typer av män som aldrig skulle misshandla en kvinna. Jo, JAG kan avgöra det. Inte till 100 %, men kanske till 99. Och såå plötsligt kommer det inte. Man kan faktiskt gå vid verbala angrepp, man behöver inte ens vänta in första slaget. Hade jag varit så rädd som du, så hade jag ju gått redan då. 

JO då, det finns alltid red flags. Men man ser dem inte alltid. Jag har utvärderat mina tidigare relationer ganska noga. När jag efter separation läste brev som vi hade skrivit i början, märkte jag att jag såg största problemet redan då. Men jag trodde inte att det var så allvarligt. Men det var i princip omöjligt att det skulle fungera. Och jag såg det i början, men tolkade inte rätt. Detta var alltså inget "farligt", utan det handlade om kommunikation som inte funkade. 

Uppenbarligen har jag blivit bättre på att se detta. Med min nuvarande man kunde jag inte hitta några red flags. Och vad ska jag säga - efter 15 år har jag fortfarande inte hittat ett enda allvarligt problem. Vi trivs superbra ihop. 

Jag äcklas extremt mycket av samlag. Jag vill inte prova. Varför? När jag äcklas super mycket utav det, och har inget intresse utav det.

Det här är så efterblivet och totalt fel att jag saknar ord. Jag tänker inte diskutera detta mer med dig. 

Efter att jag har lagt ner mycket tid och möda för att försöka förklara rätt. 
Varför gör jag mig besväret.... ? För att jag ville hjälpa förstås. Du reagerar ganska otrevligt på det, faktiskt. 

Du har skrivit många och långa inlägg som fullkomligt dryper av victim blaming. Jag förstår inte hur du kan tro att det ska hjälpa TS.

Ja många säger att man ska gå vid första slaget?Problemet är att det är svårt ofta pga trauma bonding. Lever du i en sådan här relation hamnar du också i normalisering, och bryts ner långsamt.

 

Jo, jag vet. Jag har varit där också. Inte så djupt kanske, men jag är ganska insatt i detta. Normaliseringsprocess, m.m. Men det är ju ingen lösning heller att vara kvar. Och om man som TS inte haft någon relation - då kan man ju vara försiktig från början, så hamnar man kanske aldrig där. Eller så kan man gå i terapi - gjorde jag också. Jag vet att det inte är lätt.