Dåligt eller bra med rutiner!??

Precis så. Att kräva att pappan ska gå en promenad på förmiddagen och läsa en viss bok till nattning, är att kontrollera på ett osunt sätt. Att förvänta sig att pappan ser till att barnet äter, sover och aktiveras, är rimligt och självklart. 

Precis vad jag skrev. 
Problemet här verkar vara att pappan inte är lyhörd. Han kan absolut lära sig vad som funkar eller inte, frågan är bara hur länge han ska få hålla på med det?
Varför uppfinna hjulet igen liksom.

Det kanske vi kan slå fast i alla fall, att det finns föräldrar som inte har koll på detta. Både mammor och pappor. 

Det får du ju själv avgöra, utifrån vad du noterat om situationen. För om du på riktigt tror din man faktiskt inte förmår, så kommer det inte hjälpa att övertyga honom om hur förträffligt just rutiner är.

Eller blandar du ihop det faktum att han ännu inte steppat upp, med att han inte kommer klara det när han verkligen behöver.

Jag tänker att du märker på sättet han behandlar dig och henne om du vågar lita på att han kommer växa in i detta. Dessutom är det ju naturligt att rutiner ändras i nya faser av livet och han landar väl också i hur det hela ska gå till.

Han är ju knappast den första föräldern som lutat sig tillbaka och inte riktigt förstått hur man lägger upp en dag. Och min uppfattning är att det är väldigt viktigt att man just får möjlighet att göra det man tror blir lämpligt och att det ganska snabbt blir tydligt om detta inte räcker.

Om din man skiter i rutinerna så får han ta smällarna, problem solved.

Inte så enkelt tyvärr. Har du barn?
Stökar man till det för mycket så lär barnet bli gnälligt, det blir knepigare vid läggning på kvällen osv. 
> mannen är tjurig för att det förstör kvällen med frun och frun som är van vid att rutinerna har funkat när hon var hemma är sur för att han med sitt sätt att inte hålla vid rutinerna har pajjat även hennes kväll. 
Men visst, om överenskommelsen är att han sköter allt kring barnet så att han själv får ta de fulla konsekvenserna av sitt sätt att "lära känna barnet" och "vara spontan" så absolut. 

Det viktigaste av allt när det gäller barn är att föräldrarna är överens om hur barnet ska fostras. Kan man inte komma överens om detta borde man inte sätta barn till världen

Vi har bara rutiner på tider. Vilken tid vi går upp på morgonen (8.00), frukost, sovstund 11.00-13.00, lunch, middag varje dag 17.00 och så går barnen och sover 19.00 och äter kvällsmål innan det då. Dagarna ser likadana ut hela veckan  vi vuxna har fått anpassa oss efter barnen, så ingen sovmorgon på helger 

Vad vi gör om dagarna varierar. Samma blöjbyte, det gör vi när det behövs. Våra barn bajsar absolut inte samma tid varje dag. Nu följer våra barn våra tidsrutiner bättre än oss föräldrar faktiskt, dom har verkligen en biologisk klocka barn. 

Nu är jag mamman i min relation, men jag är verkligen ingen naturlig rutinmänniska. Började mitt föräldraskap i samma stil som din man - inga fasta rutiner, ta dagen som den kommer... Glömde ofta ta med blöjor/våtservetter/extrakläder. Men det blev ju jobbigt! För plötsligt stod jag där med ett övertrött barn eller ett barn som glatt låg och simmade i en vattenpöl. Och ingen var där och räddade mig så jag fick helt enkelt lära mig att rädda mig själv, planera bättre och vara mer strukturerad, och idag har jag ett gäng grundläggande familjerutiner som verkligen är inbankade i ryggmärgen och ett sjätte sinne för när det är dags att avbryta olika aktiviteter, ge ett mellanmål, gå ut och få frisk luft osv.

Det var verkligen inget som kom naturligt för mig, men innan föräldraledigheten var slut hade jag ändå hyfsad koll och kunde lämna ett dagsschema som stöd till min man när han tog över. Och jag vet att det i det läget kan kännas frustrerande att mannen inte genast tar till sig av det man lärt sig och applicerar det -  men han kan ju faktiskt också behöva stå där med ett hungrigt barn och ingen frukt och känna sig dum, haha. Erfarenhet är den bästa läromästaren.

(Fördelen med att båda föräldrarna får var sin föräldraledighetsperiod tycker jag är att ingen tvingas in i expertrollen och måste hålla koll på allt, styra och ställa och berätta för den andra hur det fungerar hela tiden, utan att båda faktiskt blir sin egen expert och kan resonera tillsammans på lika villkor. Det är konstigt vid övergången men i det långa loppet blir man ett starkare team. Men obs! Kvinnan blir expert först, eftersom hon är ledig först, och då får hon se upp så att hon inte av misstag tar på sig expertrollen för all framtid. Det är lätt att vänja sig vid att alltid styra upp allt och det är lika lätt att vänja sig vid att någon annan gör det. Och tvärtemot vad många verkar tro beror detta i regel inte på att kvinnan "har kontrollbehov" eller att mannen "är en mansbebis", utan det är en rätt naturlig dynamik att falla in i när ens kunskapsnivå och erfarenhet är på väldigt olika nivå. Enda sättet att lösa det är att se till att man hamnar på samma nivå, för annars kommer den ensamma experten alltid att ha den naturliga ledarrollen.)

Grejen är att det där är något mna växer in i. Du har gjort det i samband med att dottern föddes och nu är det hans tur. Jag tror det har mer att göra med vana och att hitta sina egna rutiner än vilket kön man har.

När vårt andra barn föddes så var vi hemma båda två i 3 månader där pappan hade mest ansvar för det nyfödda barnet och jag mest för det äldre. Sedan var det han som tog första föräldraledigheten och jag som gick tilöbaka till jobbet.

När jag sedan tog över föräldraledigheten så var det inledningsvis kaos. Och då var det ändå mitt andra barn (där jag hade haft hela ledigheten med det första) och jag är som sagt kvinnan. Var inte alls samma kaos med mitt första barn trots att första barnet var supervild och andra superlugnt och alltid nöjd. 

Man behöver helt enkelt tid att växa in i att ha fulltidsansvaret utan den andra hemma som stöd som förälder.

Det finns massor av forskning kring rutiner som visar att det är viktigt.

Det ger en enklare uppfostran på sikt.
Barnet lyckas bättre i skolan.
Barnet blir känslomässigt mer stabilt som barn och som vuxen.
Lägre stressnivåer och minskad risk för psykisk ohälsa.
Har lättare att fungera i relationer som vuxen.
Ökad sannolikhet för akademiska studier.
Bättre fysisk hälsa som barn och som vuxen.

Sen behöver man inte vara stenhård men de små sakerna påverkar de stora sakerna. En viktig sak som regelbundna sömntider kan störas av att man inte har samma små rutiner vid nattningen.

Att pappan tar över vid nattningen kommer att bli en stor omställning för barnet och då kan samma rutiner göra det mycket enklare. Sen kan det ta en vecka eller två innan det blir helt bra. Man får inte ge upp som förälder bara för att det inte fungerar i några nätter.

Nappflaska efter tandborstning är inte heller optimalt då det ökar risken för karies. Efter 6 månader kan man ge vatten istället. Men att sluta ned flaska är också en omställning.

Det påverkar båda foföräldrarna och barnets utveckling. Det ger spår hela livet om man slarvar mycket med rutinerna.