• Anonym (fler barn)

    Vad kan politiken göra för att öka barnafödandet?

    Antal födslar per kvinna är nu nere i under 2,0 i alla länder, förutom många afrikanska länder, vissa muslimska länder och Israel.

    Israel är det demokratiska land som har bäst barnafödande, så vad gör dem rätt som alla andra länder gör fel? Deras statistik ligger på 2,9. Sveriges ligger på 1,4. Sydkorea tror jag är i botten med 0,4.

    De nordiska länderna är mer jämställda än Israel, så högre jämställdhet leder inte till fler barn.

    Sverige är betydligt mer feministiskt än Sydkorea, så en stark feminism leder inte till färre barn.

    Det låga barnafödandet beror på något annat. Frågan är bara vad.

    Hans Rosling visade att ju rikare ett land blir, desto färre barn föder kvinnorna. Även om Israel ligger på 2,9 så ligger många fattiga afrikanska länder på drygt 4 barn per kvinna.

    Vad behöver politiken göra för att öka barnafödandet? Nu tänker jag inte bara på Sverige, utan på hela världen, från Kina och Ryssland till Sverige och Norge.

  • Svar på tråden Vad kan politiken göra för att öka barnafödandet?
  • Anonym (Jokern)
    Tecum skrev 2025-04-15 19:02:34 följande:
    Det är ju skitsvårt, det är därför som ingen nämner det i diskussionen. Det är liksom elefanten i rummet, det är mycket lättare att komma med konkreta saker som ekonomi, eller att lägga skulden på män.

    Jag har inget bra förslag, men måste nog till något typ "make parents great again". Folk är väldigt mode-och trendkänsliga numera, det behövs karismatiska personer som kan lyfta fram hur fantastiskt det är med barn, hur det berikar ens liv och hur tomt livet och ålderdomen är utan barn.

    Det är inte det som är elefanten i rummet. Ser ständigt en skuldbeläggande attityd mot kvinnor där de föraktfullt spottar att unga kvinnor ska ha influenserliv. (När de i själva verket inser att det inte går runt) Artikelförfattare som är förfärade över att en kvinna vill ha en trygghet och saker på plats innan hon skaffar barn. Män som i allt ökad takt blir alltmer nedlåtande mot kvinnor, skuldbelägger kvinnor för att de inte föder barn och samtidigt hävdar att män inte är intresserade av barn. Det är ganska irriterande att du helt tar bort männen från barnafödandet.


    Om du nu tycker att det är så det borde se ut så borde du argumentera för hur samhället ska se till att göra så ensamstående kvinnor har skälig inkomst, trygghet, hälsa och bostad, eller vi kanske ska skuldbelägga bort problemet? Den tekniken verkar ju populär.

    Det här är elefanten i rummet. Välja bort barn är en överlevnadsteknik för en kvinna. Samhället är inte välkomnande mot kvinnor, ett barn gör henne mer sårbar.

  • Anonym (Jokern)
    Tecum skrev 2025-04-15 19:51:42 följande:
    Vem skulle man fråga om inte de som valt att avstå barn?

    Du har nog en poäng i att många blir avskräckta av hur deras föräldrar och andra föräldrar har det. Vab, ständiga sjukdomar, problem i skolan, påstådda eller verkliga diagnoser, stress, lämna-och-hämta, bundenhet och oro. Därför behövs positiva motbilder.

    Den biologiska driften övertrumfar ekonomin alla dar i veckan. Men sen finns allt det negativa som vi nämnt ovan. Och som du säger, många väljer ETT barn inte fler. Och det räcker ju inte.
    Ger inte mycket för din "forskning"
  • Anonym (Jokern)
    TvillingmammaVästgöte skrev 2025-04-15 19:24:30 följande:

    Jag tror att många unga fått en negativ syn på föräldraskap hemifrån. Nittiotalisternas föräldrar stressade massor för att få ihop tillvaron, många av dem, och barnen fick kanske en negativ bild av hur det är att vara förälder. Jag känner fler kvinnor som var mammor på nittiotalet som berättar hur tufft det var, att barnen var så mycket sjuka, fick äta så mycket antibiotika mm. 


    Deras föräldrar kanske inte visade att barnen var det som förgyllde deras liv. 
    Svårt att ändra dessSA nittiotalisters attityder nu. 


    Under den eran så hade de flesta kvinnor kommit ut i arbetslivet. Mannen slappnade av när han kom hem från jobbet, kvinnan dubbelarbetade. En generation kvinnor har sett sin mamma bli utbränd. En generation män har sett sin far inte ta ansvar. (I jämförelse med tidigare då vardera i princip hade ett jobb)

    Det här har utkristalliserats sig till att männen inte tar något ansvar, de förväntar sig bli ompysslade såsom ett evigt barn. Inte ens ekonomiskt tar de ett ansvar. Kvinnorna faller säkert in i mönstret med dubbelarbete initialt men inser hur illa det är när barn kommer. Mannen betraktar barnet som kvinnans egendom.

    Läste något om att "det finns ingen som kämpar hårdare för att få delad vårdnad vid en skilsmässa än en man som inte kunde passa barnet i 15minuter" Det ligger något i det, som vi inte såg bland ~80-talisternas skilsmässor. Barn används som verktyg för att kontrollera en kvinna i stället för vad det borde vara: ett lagarbete.
  • Anonym (Jokern)

    *skilsmässorna på ~80- talet ca

  • Anonym (Tvillingmorsan)
    Tecum skrev 2025-04-15 19:51:42 följande:
    Vem skulle man fråga om inte de som valt att avstå barn?

    Du har nog en poäng i att många blir avskräckta av hur deras föräldrar och andra föräldrar har det. Vab, ständiga sjukdomar, problem i skolan, påstådda eller verkliga diagnoser, stress, lämna-och-hämta, bundenhet och oro. Därför behövs positiva motbilder.

    Den biologiska driften övertrumfar ekonomin alla dar i veckan. Men sen finns allt det negativa som vi nämnt ovan. Och som du säger, många väljer ETT barn inte fler. Och det räcker ju inte.
    Det var inte jag som skrev att många har blivit avskräckta av sin egen uppväxt, du blandar nog ihop mig med TvillingmammaVästgöte. Fullt förståeligt, jag får börja använda ett annat nick, haha. Särskilt som vi verkar ha olika åsikter i många frågor.

    Det finns nog många orsaker till dagens historiskt låga födelsetal, men den biologiska driften är nog densamma i grunden. Och övertrumfar den ekonomi, övertrumfar den nog diverse trender och influencers, som du verkar tro är orsaken.
  • TvillingmammaVästgöte
    Anonym (Tvillingmorsan) skrev 2025-04-15 20:14:08 följande:
    Det var inte jag som skrev att många har blivit avskräckta av sin egen uppväxt, du blandar nog ihop mig med TvillingmammaVästgöte. Fullt förståeligt, jag får börja använda ett annat nick, haha. Särskilt som vi verkar ha olika åsikter i många frågor.

    Det finns nog många orsaker till dagens historiskt låga födelsetal, men den biologiska driften är nog densamma i grunden. Och övertrumfar den ekonomi, övertrumfar den nog diverse trender och influencers, som du verkar tro är orsaken.
    Ja, det vore ju lite märkligt om just alla tvillingmammor hade liknande åsikter.
  • Tecum
    Anonym (Jokern) skrev 2025-04-15 19:56:42 följande:

    Det är inte det som är elefanten i rummet. Ser ständigt en skuldbeläggande attityd mot kvinnor där de föraktfullt spottar att unga kvinnor ska ha influenserliv. (När de i själva verket inser att det inte går runt) Artikelförfattare som är förfärade över att en kvinna vill ha en trygghet och saker på plats innan hon skaffar barn. Män som i allt ökad takt blir alltmer nedlåtande mot kvinnor, skuldbelägger kvinnor för att de inte föder barn och samtidigt hävdar att män inte är intresserade av barn. Det är ganska irriterande att du helt tar bort männen från barnafödandet.


    Om du nu tycker att det är så det borde se ut så borde du argumentera för hur samhället ska se till att göra så ensamstående kvinnor har skälig inkomst, trygghet, hälsa och bostad, eller vi kanske ska skuldbelägga bort problemet? Den tekniken verkar ju populär.

    Det här är elefanten i rummet. Välja bort barn är en överlevnadsteknik för en kvinna. Samhället är inte välkomnande mot kvinnor, ett barn gör henne mer sårbar.


    Nej jag tar inte bort männen, det är bara du som letar fel. När det gäller att bekvämlighet och frihet går före barn är det minst lika mycket männens fel. Ofta bildar man par i 20-25-årsåldern och som par är bägge lika ansvariga och man påverkar varann. Sen när de praktiska bitarna med avklarad utbildning, jobb och karriär fallit på plats måste bägge vara redo för barnsteget. Då finns den frihet och bekvämlighet man vant sig vid i den andra vågskålen. Kanske värderar mannen det högre än kvinnan men man påverkar varann. I vårt fall var jag den som inte ville men min kvinna påverkade mig, fick mig att mogna till och det har jag aldrig ångrat.

    En annan aspekt är att när det börjar bli dags för barn har man redan varit ihop i x antal år och kanske tröttnat på varann. Eller "växt ifrån varann" som det heter med ett finare uttryck. Då ska man börja om igen med dejting osv medan åren går. Kanske hittar man ingen, eller hen vill inte ha barn och så tröttnar man och det får liksom vara. Eller hinner man bara med ett barn istället för 2-3.

    Å andra sidan har vi företeelsen med "mina barn, dina barn och våra barn", alltså flera kullar istället för den traditionella kärnfamiljen. Det borde åtminstone delvis kompensera för de som inte hittar rätt.

    Du har alls inte fel om att förbättra läget för singelföräldrar. 

    Mycket att fundera över...
  • TvillingmammaVästgöte

    Ju mer jag tänker på det så tror jag att just detta kan vara orsaken till att unga kvinnor inte längre vill ha barn. Eller bara ett barn. Att de har sett hur slitigt deras föräldrar och framför allt mammor haft det. Och kanske inte heller alltid känt sig så värdefulla och önskade heller, när föräldrarna bråkat om vem som måste vabba och vem som måste passa barnen. 


    Min egen dotter sa det när hon var fyra år:  Mamma jag skall inte ha barn när jag blir stor.  För barnen blir så ledsna när mamma åker till flygplatsen. Och det måste man, åka till flygplatsen, om man skall ha ett bra jobb! 


    Så sa min lilla dotter och hon var alltid jätteledsen när jag var på tjänsteresa, vilket jag var väldigt ofta. När pappa var på tjänsteresa klagade hon aldrig, konstigt nog. 


    När dottern var fem sa hon att hon tyckte jag skulle byta jobb. Jag kunde jobba i en glasskiosk, eller i en lampaffär sa hon. Och vara hemma mer. Inte resa bort. 


     

  • Anonym (Tvillingmorsan)
    TvillingmammaVästgöte skrev 2025-04-15 20:31:23 följande:

    Ju mer jag tänker på det så tror jag att just detta kan vara orsaken till att unga kvinnor inte längre vill ha barn. Eller bara ett barn. Att de har sett hur slitigt deras föräldrar och framför allt mammor haft det. Och kanske inte heller alltid känt sig så värdefulla och önskade heller, när föräldrarna bråkat om vem som måste vabba och vem som måste passa barnen. 


    Min egen dotter sa det när hon var fyra år:  Mamma jag skall inte ha barn när jag blir stor.  För barnen blir så ledsna när mamma åker till flygplatsen. Och det måste man, åka till flygplatsen, om man skall ha ett bra jobb! 


    Så sa min lilla dotter och hon var alltid jätteledsen när jag var på tjänsteresa, vilket jag var väldigt ofta. När pappa var på tjänsteresa klagade hon aldrig, konstigt nog. 


    När dottern var fem sa hon att hon tyckte jag skulle byta jobb. Jag kunde jobba i en glasskiosk, eller i en lampaffär sa hon. Och vara hemma mer. Inte resa bort. 


     


    Fast vill unga kvinnor inte ha barn? I ett tidigare inlägg skrev du att det är männen som bromsar. 

    Vill unga män ha barn men inte unga kvinnor? Det har jag svårt att tro.

    Alltså handlar det om båda könen. Inte bara kvinnor.

    De första åren var våra barn ganska mammiga, men det släppte sen, och i perioder har de även varit pappiga. Dock har vi sällan varit iväg på tjänsteresa eller borta över natten, varken deras pappa eller jag.

    Vad tror du är orsaken till att din dotter saknade dig mer än sin pappa? Var du borta mer?
  • Anonym (Jokern)
    TvillingmammaVästgöte skrev 2025-04-15 20:31:23 följande:

    Ju mer jag tänker på det så tror jag att just detta kan vara orsaken till att unga kvinnor inte längre vill ha barn. Eller bara ett barn. Att de har sett hur slitigt deras föräldrar och framför allt mammor haft det. Och kanske inte heller alltid känt sig så värdefulla och önskade heller, när föräldrarna bråkat om vem som måste vabba och vem som måste passa barnen. 


    Min egen dotter sa det när hon var fyra år:  Mamma jag skall inte ha barn när jag blir stor.  För barnen blir så ledsna när mamma åker till flygplatsen. Och det måste man, åka till flygplatsen, om man skall ha ett bra jobb! 


    Så sa min lilla dotter och hon var alltid jätteledsen när jag var på tjänsteresa, vilket jag var väldigt ofta. När pappa var på tjänsteresa klagade hon aldrig, konstigt nog. 


    När dottern var fem sa hon att hon tyckte jag skulle byta jobb. Jag kunde jobba i en glasskiosk, eller i en lampaffär sa hon. Och vara hemma mer. Inte resa bort. 


     


    Det valet gör ju föräldrar idag (nu antar jag kvinnor) för att de blir föräldrar. Byter till ett sämre avlönat jobb och går ner i tid för att de har ett konkurrerande ansvar (barn) men då drabbas även deras ekonomiska trygghet. Sånt får man säkert som kvinna att fungera OM man har en man som tar ansvar eller ett skyddsnät runtomkring. Har mannen då inte täckt upp ekonomiskt (pension, förlust av inkomst, lägre löner, bekostande av mat ej egendomar) så riskerar hon att landa i den klassiska kvinnofällan.

    You're damned if you don't you're damned if you do. Det existerar inte en lösning som passar alla. Något som däremot borde finnas som skyddsnät är att kvinnan inte riskerar fattigdom om hon skaffar barn.
  • TvillingmammaVästgöte
    Anonym (Tvillingmorsan) skrev 2025-04-15 20:40:42 följande:
    Fast vill unga kvinnor inte ha barn? I ett tidigare inlägg skrev du att det är männen som bromsar. 

    Vill unga män ha barn men inte unga kvinnor? Det har jag svårt att tro.

    Alltså handlar det om båda könen. Inte bara kvinnor.

    De första åren var våra barn ganska mammiga, men det släppte sen, och i perioder har de även varit pappiga. Dock har vi sällan varit iväg på tjänsteresa eller borta över natten, varken deras pappa eller jag.

    Vad tror du är orsaken till att din dotter saknade dig mer än sin pappa? Var du borta mer?
    Ja, jag vet inte om det är männen eller kvinnorna som bromsar.
    Vore intressant med lite statistik om det, men jag har inte sett det.

    Jag vet inte varför min dotter saknade mig mer. Vi reste båda mycket i tjänsten. Jag reste nog kanske lite oftare men kortare resor på 3-4 dagar, inom Europa. Pappan reste ibland på långresor till andra kontinenter  på flera veckor. Vi reste mycket i tjänsten. Det var helt nödvändigt för våra tjänster. Sonen saknade också mig mer, men inte lika uttalat. Min man var pappaledig och en mycket engagerad pappa. Huslig är han också, lagar mat och fixar massor. 
  • Anonym (Tvillingmorsan)
    TvillingmammaVästgöte skrev 2025-04-15 20:48:51 följande:
    Ja, jag vet inte om det är männen eller kvinnorna som bromsar.
    Vore intressant med lite statistik om det, men jag har inte sett det.

    Jag vet inte varför min dotter saknade mig mer. Vi reste båda mycket i tjänsten. Jag reste nog kanske lite oftare men kortare resor på 3-4 dagar, inom Europa. Pappan reste ibland på långresor till andra kontinenter  på flera veckor. Vi reste mycket i tjänsten. Det var helt nödvändigt för våra tjänster. Sonen saknade också mig mer, men inte lika uttalat. Min man var pappaledig och en mycket engagerad pappa. Huslig är han också, lagar mat och fixar massor. 
    I ert fall handlade det kanske om att ni båda var borta mycket, hade sådana tjänster. Våra barn har aldrig saknat oss på det sättet, eller uttryckt att vi borde byta jobb. Men vi har varit borta kanske några nätter om året, i tjänsten eller annat. Vi jobbar delvis hemifrån. Våra barn har inte haft anledning att sakna oss på samma sätt.

    Dock utgör väl er situation inte normen? Tror inte kvinnor känner att de inte vill ha barn för att mamma reste mycket. Det verkar fortfarande vara betydligt vanligare att det är pappan som reser.

    Jag känner dock en flygvärdinna med två numera vuxna barn. När de var små var hon hemma mer, men därefter var hon bortrest flera dagar och nätter i veckan. Pappan var dock hemma. Han jobbade också, men reste sällan i tjänsten. Han var den som fick hämta och lämna barnen och "dubbelarbeta" de dagar hans fru hade flygningar, så skötte hon det när hon kom hem. Hon var alltid ledig minst några dagar i sträck, men hennes man drog emellanåt ett tungt lass på hemmaplan. Kanske är det svårt att kombinera två krävande res-jobb med barn.
  • Anonym (Fia)
    Anonym (Jokern) skrev 2025-04-15 19:56:42 följande:

    Det är inte det som är elefanten i rummet. Ser ständigt en skuldbeläggande attityd mot kvinnor där de föraktfullt spottar att unga kvinnor ska ha influenserliv. (När de i själva verket inser att det inte går runt) Artikelförfattare som är förfärade över att en kvinna vill ha en trygghet och saker på plats innan hon skaffar barn. Män som i allt ökad takt blir alltmer nedlåtande mot kvinnor, skuldbelägger kvinnor för att de inte föder barn och samtidigt hävdar att män inte är intresserade av barn. Det är ganska irriterande att du helt tar bort männen från barnafödandet.


    Om du nu tycker att det är så det borde se ut så borde du argumentera för hur samhället ska se till att göra så ensamstående kvinnor har skälig inkomst, trygghet, hälsa och bostad, eller vi kanske ska skuldbelägga bort problemet? Den tekniken verkar ju populär.

    Det här är elefanten i rummet. Välja bort barn är en överlevnadsteknik för en kvinna. Samhället är inte välkomnande mot kvinnor, ett barn gör henne mer sårbar.


    On point.
  • TvillingmammaVästgöte
    Anonym (Tvillingmorsan) skrev 2025-04-15 21:03:46 följande:
    I ert fall handlade det kanske om att ni båda var borta mycket, hade sådana tjänster. Våra barn har aldrig saknat oss på det sättet, eller uttryckt att vi borde byta jobb. Men vi har varit borta kanske några nätter om året, i tjänsten eller annat. Vi jobbar delvis hemifrån. Våra barn har inte haft anledning att sakna oss på samma sätt.

    Dock utgör väl er situation inte normen? Tror inte kvinnor känner att de inte vill ha barn för att mamma reste mycket. Det verkar fortfarande vara betydligt vanligare att det är pappan som reser.

    Jag känner dock en flygvärdinna med två numera vuxna barn. När de var små var hon hemma mer, men därefter var hon bortrest flera dagar och nätter i veckan. Pappan var dock hemma. Han jobbade också, men reste sällan i tjänsten. Han var den som fick hämta och lämna barnen och "dubbelarbeta" de dagar hans fru hade flygningar, så skötte hon det när hon kom hem. Hon var alltid ledig minst några dagar i sträck, men hennes man drog emellanåt ett tungt lass på hemmaplan. Kanske är det svårt att kombinera två krävande res-jobb med barn.

    Kanske inte , men många mer kvalificerade tjänster kräver ju tjänsteresor, innan pandemin i alla fall. Nu är nog kraven på resor mindre, mycket kan göras via Teams.
    Men även om man inte reser kan det ju vara stressigt i familjen. 

  • TvillingmammaVästgöte
    Anonym (Tvillingmorsan) skrev 2025-04-15 21:03:46 följande:
    I ert fall handlade det kanske om att ni båda var borta mycket, hade sådana tjänster. Våra barn har aldrig saknat oss på det sättet, eller uttryckt att vi borde byta jobb. Men vi har varit borta kanske några nätter om året, i tjänsten eller annat. Vi jobbar delvis hemifrån. Våra barn har inte haft anledning att sakna oss på samma sätt.

    Dock utgör väl er situation inte normen? Tror inte kvinnor känner att de inte vill ha barn för att mamma reste mycket. Det verkar fortfarande vara betydligt vanligare att det är pappan som reser.

    Jag känner dock en flygvärdinna med två numera vuxna barn. När de var små var hon hemma mer, men därefter var hon bortrest flera dagar och nätter i veckan. Pappan var dock hemma. Han jobbade också, men reste sällan i tjänsten. Han var den som fick hämta och lämna barnen och "dubbelarbeta" de dagar hans fru hade flygningar, så skötte hon det när hon kom hem. Hon var alltid ledig minst några dagar i sträck, men hennes man drog emellanåt ett tungt lass på hemmaplan. Kanske är det svårt att kombinera två krävande res-jobb med barn.
    Vad tror du själv orsakar att unga idag skaffar så få barn? 1,43 barn per kvinna har vi just nu och trenden är nedåtgående. 
  • Anonym (Tvillingmorsan)
    TvillingmammaVästgöte skrev 2025-04-15 21:24:42 följande:
    Vad tror du själv orsakar att unga idag skaffar så få barn? 1,43 barn per kvinna har vi just nu och trenden är nedåtgående. 
    Tja, inte tror jag att det bara beror på kvinnor, plus att det är ett globalt problem. Nästan.

    Många länder har det värre än vi. Delar av Sydeuropa är nere på 1,2 barn per kvinna, delar av Östasien är nere på 0,9 eller ännu lägre.

    Som jag har skrivit tidigare, jag tror att det finns många orsaker, samt att det inte finns någon enkel lösning. Läs mina tidigare inlägg.
  • Anonym (Kanske)

    Kanske är denna diskussion ett uttryck för någon sorts nostalgiskt syn på vad föräldraskap är och fungerar.

    Jag tror inte att det är speciellt kvinnorna som inte vill ha barn, lika lite som om det är de unga männen som inte vill ha barn. 

    Jag tror att unga par inte känner sig trygga nog att skaffa flera barn.  Man tror att framtiden kommer att sätta oss på större prov än vad vi klarar av att lösa.

    Man har svårt att hitta en tillräckligt stor bostad som man har råd med. Man är skeptiskt till hur barnomsorg och skola fungerar.  Man är inte ens säker på att få en plats på BB när det är tiden för födsel.

    Jag är helt övertygad om att de unga idag tar mer ansvar för sina barn än vad våra föräldrar gjorde för oss.  När jag växte upp på 60-talet var det helt upp till oss att se till att vi blev "lyckade".  I dag är det föräldrarna som är ansvariga för att deras barn blir välanpassade och inte kommer att ligga samhället till last.

  • Anonym (Sänk utbildningsnivån)
    Anonym (Kanske) skrev 2025-04-15 21:45:37 följande:

    Kanske är denna diskussion ett uttryck för någon sorts nostalgiskt syn på vad föräldraskap är och fungerar.

    Jag tror inte att det är speciellt kvinnorna som inte vill ha barn, lika lite som om det är de unga männen som inte vill ha barn. 

    Jag tror att unga par inte känner sig trygga nog att skaffa flera barn.  Man tror att framtiden kommer att sätta oss på större prov än vad vi klarar av att lösa.

    Man har svårt att hitta en tillräckligt stor bostad som man har råd med. Man är skeptiskt till hur barnomsorg och skola fungerar.  Man är inte ens säker på att få en plats på BB när det är tiden för födsel.

    Jag är helt övertygad om att de unga idag tar mer ansvar för sina barn än vad våra föräldrar gjorde för oss.  När jag växte upp på 60-talet var det helt upp till oss att se till att vi blev "lyckade".  I dag är det föräldrarna som är ansvariga för att deras barn blir välanpassade och inte kommer att ligga samhället till last.


    Ja alltså många av dom föräldrarna jag känner är otroligt engagerade och kämpar för sina barn från att dom är nyfödda. 


    Man ska vara påläst, påläst och påläst om allt. Hur ska man utmana barnen på rätt nivå, vilken bilbarnstol är bäst och så vidare? titta på bilbarnstolarna från 60 talet. 

Svar på tråden Vad kan politiken göra för att öka barnafödandet?