Är det dumt att skaffa barn när man ska plugga?

Vilken utbildning ska du gå? Högskoleutbildningar är olika skapta och kräver olika mycket. Hur lätt har du för studier?

Om du går nån mindre krävande utbildning, tex något inom samhällsvetenskap eller tex lärarutbildning, socionomutbildning osv och är normalbegåvad bör det funka utan större bekymmer.

Att plugga en mer krävande utbildning inom medicin (läkare, veterinär tex) eller en svårare ingenjörsutbildning (teknisk fysik eller liknande) så bör du ha hög begåvning för att kunna få det att funka. En sådan utbildning kräver också mer tid än en lättare även med hög begåvning.

Jag är veterinär. De tre första åren la jag ca 20 h/vecka på plugg (jag har hög generell begåvning och det var mindre tid än de flesta i klassen fick lägga). Då hade det funkat att ha småbarn. De sista 2,5 åren var det mycket obligatorisk närvaro och dessutom plugg utöver det, minst 40-50 h/vecka även för mig. Det hade inte funkat med en nyfödd, då hade man behövt studieuppehåll oavsett begåvning men hade kunnat funka med barn i förskoleåldern.

De jag känner som fick barn under studierna fick det antingen under första åren eller fick ta studieuppehåll under den senare delen.

Vore intressant att höra en reflektion fr TS efter div kommentarer.
Ålder o utbildning är intressant att veta mer om också.

Ta och prioritera era studier efter det har ni all tid i världen att bilda familj.
Annars kommer ni att fastna i jag gör det sen och ni blir inte klar med utbildningen.

Det låter dumt ja, barn är nåt man behöver ägna dygnet runt av sin tid, hur ska man hinna studera samtidigt ?

Nu vet ju inte du hur vår situation och exakt hur mycket lön min man förlorade utifrån sina kvoter som skiftarbetande. Hans arbete (och framför allt de arbetsfria dagarna) var i huvudsak grunden till att jag kunde studera så fritt som jag kunde MED ett litet barn. Att han då utöver det ska förlora brutto många tusenlappar  för enstaka dagar när jag eller barnet var sjukt, var helt enkelt inte rimligt.

Så jag säger inte att det hände ofta under mina år som heltidsstudent men det är en sak att ta i beräkningen när man planerar tid och ekonomi.

Att pausa studier pga vab eller komma efter med uppgifter fanns det aldrig risk för. Då hade jag tagit ett regelrätt studieuppehåll en termin eller två (eller gått ner på halvfart) om det fanns en sådan risk. 

Nu kom jag ur mina år såsom det var tänkt med ekonomin intakt och många föräldradagar att ta ut senare
Så för oss löste det sig. Och att mina studier var prio under dessa år var det inget snack om. 

På samma sätt som man kombinerar barn och jobb naturligtvis. 

Barn är så oerhört tidskrävande så det hade jag aldrig gjort, första fem åren är man helt styrd av barnet vare sig man vill eller inte. 

Att jobba och studera är absolut inte samma sak, inför en tenta skall man lära sig saker, man måste vara klar i huvudet.........lägg in några sömlösa nätter på det och sen försök plugga. Är man inte typ hjärnkirurg så kan man väl ta sig en dag på jobbet med sömnbrist även om det inte är kul.

Nä jag hade ju aldrig tänkt tanken. Och ja jag har barn så jag vet exakt vad det innebär.

När jag pluggade så var det de som var föräldrar som klarade sig bäst och var mest studiemotiverade. De var ofta lite äldre än oss andra och hade mycket mer rutiner i tillvaron, och begränsat med tid. När det var dags att plugga så pluggade de, sen var det dags för annat. Vi andra såsade lite mer och festade ibland istället för att plugga...

Jag läste en ganska lång och krävande utbildning och det var flera som fick barn i min klass, eller kom tillbaka efter studieuppehåll efter att ha fått barn. Föräldraledighet ger väl utrymme att skjuta upp studierna? Och om ekonomin är stadig iom att pappan har jobb så är det nog inga problem.

Att studera och ha småbarn är också ofta bättre än att jobba. Mer frihet med att alla dagar inte är schemalagda och hemmastudier kan man förlägga när barnet sover eller är med den andra föräldern.

Hur kan man jobba och ha barn då menar du?

Man är föräldraledig när barnet är litet och behöver dygnet runt omsorg. Sen går barnet på förskola eller är med den andra föräldern, och då kan man studera, eller jobba. 

Beror ju på vad man har för jobb och vad man pluggar. Jag behöver absolut vara mer alert och fokuserad när jag jobbar än jag behövde vara när jag pluggade. Och då var min utbildning ganska krävande, men inte ens i närheten så krävande som mitt jobb. 

Och såklart väldigt olika vad man har för ork, hur bebisen är och så vidare. 

Och bara för att du har barn betyder inte att du vet exakt hur det är att vara förälder, du vet hur det är att vara du och vara förälder till dina barn. Styrd av barnen de första fem åren? Inget jag direkt känner igen från mitt föräldraskap. 

Min kommentar var just utifrån att man prioriterar mannens lön framför att bli klar med studierna enligt plan. Om det "bara" handlar om att det blir lite tuffare är det såklart en annan sak. 

Personligen tycker jag att barn och studier är en kombination som fler borde "unna sig".

I arbetslivet finns sällan möjlighet att styra upp så att man gör saker lite parallellt, när man hinner, men många utbildningar kan man lägga upp så att det passar något sånär. 

En sak med barn, förutom att man naturligtvis blir mer "utsatt" av att också ha någon att ta hand om, är att man också faktiskt behöver prioritera och lägga upp vardagen för att pussla ihop tiden.

Naturligtvis fungerar det inte att tro att man plötslig blir en helt annan människa, men många utbildningar har olika jobbiga perioder, och också möjlighet att ta igen vissa moment vid en annan tidpunkt.

För min del är barn inte enkelt att få utrymme för när alla andra delar är på plats. Första året är fasansfullt om man jobbar heltid....

Klarar folk av att sköta ett jobb när de har småbarn?

Om "ja" - vad skulle vara skillnaden mot att klara av studier när man har småbarn?