Bonusföräldrar, är detta normalt?

Man kan inte begära att någon ska älska livet som bonusförälder. Kanske behöver ni inte bo ihop den veckan du har barna. Detta tar energi ifrån dig och den är ju bättre att lägga på barna. Älskar du honom så är allt fullt möjligt att lösa men du kan inte tvinga honom att bli bonuspappa of The year. 

En sambo ska inte hjälpa till med städning, tvätt etc, han ska göra sin del. Det är inte ditt jobb att tex laga mat och han är hjälpredan.

Det blir mer disk när barnen är där men han borde ändå sköta hälften av hushållet. Eftersom han blev sambo med någon som har barn får han stå ut med några fler tallrikar och lite mer tvätt att ta hand om. 

Synd att han inte är intresserad av barnen men det är som det är. Du kan kräva att han är trevlig mot barnen men inte mycket mer. Det är full rulle med jobb, hämtning, mat, dusch, läxor, nattning när man har barn, men du har valt detta, inte han. 

Jag håller inte med alla som säger att man som bonusförälder inte ska engagera sig i barnen. Om man blir ihop med någon med barn är barnen en del av helheten. Det blir ett stort sår i dem att tvingas leva med någon som inte tycker om dem!

Jag var ihop med ett kräk till man som inte brydde sig alls om mina eller sina egna barn och givetvis engagerade jag mig i de stackars barnen! 

Sedan träffade jag min nuvarande sambo och när han flyttade in blev han en del av allt. Jag tackar nej när han erbjuder sig att hjälpa till att torka spyor och sånt där riktigt äckligt som ingår i föräldrauppdraget, men uppskattar verkligen att han kör barnen till träning (och på så vis hinner träna själv iofs), att han messar dem från ICA för att fråga vilka chips de är sugna på, att han lägger märke till aktiviteter som kan passa för barn osv osv. 

Han älskar dem och de älskar honom och jag är säker på att allt tid och glädje han delar med dem kommer de alltid bära med sig och definitivt ta hand om honom om han behöver dem när han blir gammal. 

Nu finns det även ett gemensamt barn och jag tror inte att mina barn hade tagit till sig bebisen på samma sätt om de inte haft en så god relation med sin bonuspappa.

Han kanske inte vill engagera sig i dina barn pga rädsla att få känslor för dem. För han vet ju, att i samma ögonblick som det tar slut mellan er två (i stort sett alla förhållanden tar ju tyvärr slut förr eller senare), så försvinner inte bara du utan också barnen. Då står han där själv, utan bonusbarnen som han kanske börjat älska. Det, kan jag berätta, är verkligen inte roligt. Been there, done that.

Så kanske är det ren självbevarelsedrift som gör att han drar sig tillbaka under barnveckorna. 

Jag har aldrig fått en riktigt nära relation med mina bonusbarn, som nu är vuxna. Jag tyckte det var känslomässigt svårt att ta dem till mig. Dessutom släppte mamman inte riktigt in mig som "extrapappa", ville inte diskutera deras uppfostran etc. 

Du bör berätta för mannen vad du känner, och försöka komma överens om fördelning av sysslor hemma. Och berätta att du längtar efter att han skulle visa mer intresse (=kärlek) för dina barn.

Jag undrar om det ar sa enkelt som att han later dig ha egentid med barnen utan att inkrakta. Vissa partners tycker ju att barnen tar upp alltfor mycket tid och forstar inte att barn ar prio ett. Har har du istallet en kille som later barnen vara ditt prio ett under de veckorna de ar hos er, utan att klaga, och istallet har egentid med sig sjalv medan du har egentid med barnen. Han later dig skota matlagning osv sa att det blir som barnen vill eller som ni var vana att ha det innan han kom in i bilden. Han kanske tror att det ar sa du vill ha det och lagger sig darfor inte i era rutiner, favoritmatratter osv och stjaler inte tid fran barnen genom att stora under tiden de ar hos er. Fran det perspektivet sett tror han att han gor det basta for dig och barnen nar ni far kora era rutiner och med minsta mojliga storning fran hans hall. Sa det kan vara i all valmening han gor detta, helt omedveten om att han inte lever upp till dina forvantningar. Battre da att prata med honom om de bitar du skulle vilja ha mer engagemang i under barnveckorna. Ge tydliga instruktioner sasom kan du fixa fiskpinnar och potatismos medan jag duschar barnen? Kan du ta disken medan jag nattar barnen?

Tank om han haller sig undan for att han tror att det gor det lattare for dig medan det i sjalva verket skulle bli annu battre bara du instruerade honom att det skulle underlatta om han tog matlagning och disk under barnveckorna?

Bli särbo och satsa på er relation som en ren vuxenrelation och anpassa efter barnen. 

Han valt att vara tillsammans med dig, inte med dina barn. 

Men borde absolut hjälpa till med matlagning etc även inder barnveckorna. 

Däremot borde absolut inte fösa honom till att krama hejdå etc. Det är fel. Vill han krama dina barn etc så gör han det. Vill han det inte så måste han då lov att låta bli. 

måste man vara bonusförälder? är det fel på samhällets förväntningar, eller på människor överlag, när man prackar på andra människor sitt familjeliv? Barnen blir också påprackade sina föräldrars kärleksliv

Instämmer i allt som EpicF skrev.