Hur ska jag få honom att lära sig slänga saker?

Din partner har troligtvis samlarsyndrom. Det kommer han behöva hjälp med att hantera, förslagsvis med kbt-terapi av någon som har arbetat med detta tidigare.
Läs mer om samlarsyndrom via länken nedan.

kunskapsstodforvardgivare.se/omraden/psykisk-halsa/regionala-vardprogram/ocd-och-relaterade-syndrom/regionala-vardprogram/samlarsyndrom

Det kan bli kryp i så gammalt våffelmix, han har som tidigare skribent skriver ett samlarsyndrom.

Det låter som din man har samma problem med "hoarding" som en fd kompis till mig har! Det är fruktansvärt svårt att få en samlare att sluta, en psykolog tyckte att det är betydligt enklare att sluta röka. Min fd kompis och jag bodde ihop under en period och trots att jag redan innan visste om hans problem så trodde jag att det skulle funka.

Jag slängde en rätt stor del av hans skräp (allt från byggvaror och hushållsartiklar till gamla kläder) som jag var övertygad om att han aldrig skulle sakna. Problemet var bara att när golvplatser blev lediga så kom han hem med nya "fynd"!

När han började fylla både gemensamma och mina utrymmen med grejer så tröttnade jag till sist. Han var väl medveten om sin problematik men helt oförmögen att göra något åt saken.

Han är precis likadan med att han tar hem och fyller lediga utrymmen med nya grejer. Matbordet och soffan är så fulla av saker att man oftast bara kan sitta och äta i sängen. 

Jag bor inte hos honom och kan inte styra och ställa hur som helst. Jag har aldrig haft en egen bostad/lägenhet och det är det som gör mig så besviken, att jag hade en önskan om att inreda/ha fint där jag flyttade efter barndomshemmet.

Han har även ett gammalt paket bacon i frysen som han fick med sig från sin mamma när han flyttade hemifrån år 2012, som han har liggandes där som minne. Det är bara en av alla absurda grejer som han har fått för sig att han måste spara. 

Han går hos en slags kurator en gång varannan månad, men mitt tålamod börjar redan ta slut. Jag funderar på om det är värt att fortsätta träffa honom. Vi har träffats i ett år och ingenting har blivit bättre. Ibland har jag övertalat honom att slänga saker, som han sedan gått i smyg och tagit tillbaka från soprummet. Ibland när han känner sig extra hotad av mitt tålamod går han med på att slänga saker, men då får jag bara dåligt samvete. 

I vårt kvarter fanns en kvinna, numera bortgången, som led av hoarding. I hennes lägenhet, en fyrarummare som hon tidigare delat med sin mamma, hade ett rum helgats åt mamman som dog på 80-talet. Allt var kvar, inget fick röras. I lägenheten fanns gångar mellan allt hopsamlat och bevarat skräp och på köksbordet en fri yta för en mattallrik, för övrigt var bordet täckt av staplar med gamla tidningar. Alla tidningar hon någonsin köpt eller prenumererat på sen decennier tillbaka fanns kvar, alla tomma konservburkar och PET-flaskor. En granne hade varit i lägenheten och sett eländet och då rapporterat till husvärden. När hon sedan gick bort visade det dig stt ohyra spridit sig till grsnnlägenheten. Det tog tre månader för bostadsbolaget att sanera.

Har han ingen självinsikt och inte inser att han behöver hjälp kan du inget göra. Personligen hade jag sagt att jag inte vill ses hemma hos honom utan hos mig och förändras inget hade jag gjort slut då det inte finns nån framtid med någon man inte kan bo ihop med eller vara hemma hos.

TS ska inte agera terapeut eller psykolog åt samlaren, jag fattar inte hur man överhuvudtaget kan umgås med en så ofräsch människa! Inte kan man älska en sopsamlare!  Säg bara till honom att du inte står ut. Vill han ändra sig finns det städpatruller som rensar. De har heltäckande mundering, stora stövlar och ser ut ungefär som astronauter, man kan hyra ett sånt gäng. Bort med allt annars avslutar du relationen, TS. Gå igenom skafferi och skåp, vind, alla garderober. Bort med skiten.

Detta är en psykisk sjukdom och han behöver hjälp som du inte kan ge.

Jag hade aldrig ens övervägt att flytta ihop med en så sjuk person.

Det räcker med att vi behövt hantera ett syskon i samband med arv så inser man att personen är djupt inne i sin sjukdom och vill behålla även pappas gamla trasiga kalsonger och broschyrer från jobbresor han gjorde för 30 år sen "som minne".

Det finns speciella team utbildade i att hantera hoarding på några ställen i landet, bl.a. Malmö.

Störningen Hoarding/ Samlarsyndrom sorterar under OCD och det finns mer info på Svenska OCD-förbundets hemsidor.

Men det hjälper ju inte om man inte behandlar traumat eller ångesten som ligger till grund för syndromet.

Jag har ingen egen bostad utan har kommit direkt från föräldrahemmet, så att ses hemma hos mig är inget alternativ. 

En märklig grej är att de väldigt sällan saknar en pryl som någon annan har slängt, men också att en "hoarder" har i princip inga problem att minnas var varje sak kommit ifrån när de ser den visuellt.

Hursom, jag har sett att i England gör de ibland en intervention med närmaste familj och konfronterar personen ifråga. Sedan gör de en deal om att personen sänds iväg till ett hotell medan familjen rensar upp i skräphögen. Några klarar av saken medan andra får återfall.

Men som flera påpekat, du själv kan inte göra något/bota honom. Det krävs en rejäl konfrontation. De inser själva inte att det finns några problem mer än ytligt.

Du kommer inte kunna flytta ihop med denna kille förrän om lååång tid när han har kommit långt i sin terapi och klarar av att slänga saker. OM han kommer dit. Så länge behöver du skaffa dig en egen lägenhet.

Skaffa en egen lägenhet och umgås med honom där, inte hos honom. Om du vill flytta ihop med honom så måste han först lösa sina värsta psykiska problem.

Men herregud skaffa dig en egen lägenhet! Du kan ju inte hänga upp ditt framtida boende på möjligheten att flytta hem till en pojkvän, oavsett om han har en psykiatrisk diagnos eller inte.
Skapa ditt eget liv, utan att vara beroende av någon annan!

Samlarsyndrom förekommer ofta tillsammans med autism. Samsjukligheten kan bero på svårigheter att fatta beslut, starka känslomässiga band till föremål, behov av rutiner samt svårigheter att organisera och prioritera.

Men på amerikanska serier så läggs fokus ofta på ett den som lider av "hoarding" har ett tidigare trauma. Det gör väl sig bättre i tv kan tänka.