Vanligt att nöja sig?

Min man har absolut ansträngt sig praktiskt men han har tyvärr glömt bort att uppskatta mig som kvinna senaste åtta åren eller så. 

Vilket är olyckligt eftersom det finns många andra män som gör det.
Jag har sagt rakt ut inför parterapeut att jag känner mig mer uppskattad av 80% av männen i min omgivning än den man jag lever med.

Det ledde inte till någon förändring. Jag funderar på skilsmässa och står i bostadskö sen januari 2023.

Nu år det nog så i alla långa relationer att man nöjer sig vid vad man har. Om vi inte gjorde detta skulle det inte finnas några långa relationer.

När det däremot gäller nya relationer är det inte ett framgångsrecept att leva efter devisen "Man älskar den man får".  När vi går in i relationer måste det finnas en komponent av förälskelse för att de ska fungera.

Vi behöver den där hjälpen för att komma någon så nära att vi kan ge upp en del av oss själva åt den andre, naturligtvis ömsesidigt.

Uppskattar du honom? Visar du det?

 

Tråkigt att höra, jag beklagar.
Då anstränger han sig inte för att uppskatta dig. Du funderar på skilsmässa pga det. 100% av de skilsmässor som initieras av en kvinna handlar om en man som inte anstränger sig. 

Jag tycker att det är mannens plikt att uppvakta sin kvinna. Inte tvärtom. 

De förhållanden som håller är de där båda parter visar uppskattning för varandra. En grundläggande sak enligt parterapeurer. 

Sedan kan uppskattningen visas på lite olika sätt, men den måste visas.

Tror att de män som säger sig att de får för lite uppskattning av sin kvinna och vill att "båda" ska få uppskattning är såna män som får uppskattning men inte bidrar med något. De vill att kvinnan arrangerar romantiska saker för att de själva är för lata. Då tycker de att de visst gör romantiska saker, vad klagar hon på?

Det borde vara mannens uppgift att uppvakta. Kvinnan kan göra andra saker för att visa uppskattning.

Samma sorts "snälla" män som egentligen tycker synd om sig själv för att de har en inlärd hjälplöshet. De gör som de blir tillsagda och drar samtidigt offerkoftan runt sig. Mannen anstränger sig inte, för att han älskar inte kvinnan.

Ergo:skilsmässa.

Det går en epedemi av sånt när det gäller män.

Ibland växer man isär också.

Det finns egentligen massor med olika anledningar till att en kvinna bestämmer sig för att skilja sig. Men visst, en del skiljer sig för att mannen inte anstränger sig på olika sätt. Det vanligaste är väl att hon får dra lasset av hemarbetet. Att de har helt skilda intressen och inte gör saker tillsammans, är ett annat skäl.

Tror det är rätt så vanligt. Tror också det är vanligare bland män än kvinnor. 

Det är tryggt, praktiskt och trevligt. Även om man inte är störtkär så blir det säkert sex emellanåt också. Därför hänger troligtvis män kvar, trots att dom inte är helt nöjda.

Min erfarenhet av längre förhållanden är att kvinnor vill ändra på mannen så att han uppfyller hennes krav. 

Män tror jag generellt sett nöjer sig istället. Man tar inte striden.

Ja så är min erfarenhet med när jag ser runt i min omgivning.