Mitt barn (sju år) har utomhusträning imorgon. Det ska enligt prognosen blåsa en bit över 20 m/s i byarna. Plus regn.
Om det står sig kommer mitt barn inte behöva gå på träningen. Det ger inte så mycket, plus att det blåser runt pollen.
Hur resonerar ni andra kring väder och träning? Måste barnet gå i alla väder?
Curling i det här sammanhanget är för mig (OBS!) att visst, idrott och aktiviteter ska vara på skoj. Särskilt i låga åldrar.
Men för mig (OBS!) innebär det också att man, särskilt om det handlar om lagidrott, förmedlar att när man är en i lagen så är man viktig för laget. Och som lag håller man ihop. Det går inte att spela en match om hälften väljer att göra annat för att det lät roligare eller för att man inte orkade. (Eller för att det regnade lite grann). Utan då är man någon som andra räknar med.
Man kan ha en sämre dag, man kan känna sig trött, men i alla fall som vuxen så kan jag på en hand räkna de tillfällen då jag tränat och sen fortfarande känt mig som skit. För det blir sällan så. Oftast kommer man hem från träningen med ett annat mindset, lite piggare, lite skönt trött och man kan ge sig en klapp på axeln för att man ändå gick dit.
Där får man ju föregå med gott exempel också, barn gör som föräldrar gör osv.
Varför inte prata direkt med ditt barns tränare? De lär veta när de ställer in träningen och när den går att genomföra.
Jo. Men även laget med kassa barn och ovilliga föräldrar måste ju tyvärr ha ledare. Och dessa ledare måste också stå där i regn, blåst, trötthet och elände. Och det fattar inte alla dess slöa föräldrar som inte kan planera bättre än att Kalle måste plugga till matteprovet precis den timmen på veckan som det råkar vara träning. Då ledsnar tränare Nils som står där återigen med fem barn på träning fast det var femton anmälda fem timmar tidigare. Och till helgens match får Nils ägna två timmar av sin fredagskväll åt att jaga spelare som inte svarat, som tackar nej för att något roligare dök upp osv. För att ingen tänker på laget eller ledaren. Alla bara tänker jag, jag, jag.
det är pga dessa föräldrar och barn som det blir svårare och svårare att få ideella krafter att ställa upp till de sämre lagen. Det är därför det blir mer och mer akademier som höjer avgifterna och erbjuder duktiga och ambitiösa familjer hög nivå på träning mot hög kostnad och så blir det ingen fotboll alls från Kalle och Ahmed och Lisa från förorten som inte har räd att betala för eller möjlighet ellertill att resa till akademihallarna fem gånger i veckan. eller inte är duktiga nog.
synd att folk inte ser bortom sin egen näsa.
Åska är ju inte nån höjdare, likaså hagel. Men i övrigt så är det att köra på... De skall härdas för livet och livet består inte bara av att dricka latte i gallerior där det alltid är 20 grader.
Varför inte prata direkt med ditt barns tränare? De lär veta när de ställer in träningen och när den går att genomföra.
Och till er andra. Barnen håller inte på med lagidrott. Inte eller ideella tränare, utan avlönade. Jag vill bygga rörelseglädje hos barnen. Jag vill att de ska känna glädje inför träning, resten av livet. Jag bygger inte elitidrottare. Själv väljer jag att gå ut och springa imorgon, om det är busväder idag. Ändå tränar jag minst fyra dagar i veckan och har gjort så över tjugo år.
Och till er andra. Barnen håller inte på med lagidrott. Inte eller ideella tränare, utan avlönade. Jag vill bygga rörelseglädje hos barnen. Jag vill att de ska känna glädje inför träning, resten av livet. Jag bygger inte elitidrottare. Själv väljer jag att gå ut och springa imorgon, om det är busväder idag. Ändå tränar jag minst fyra dagar i veckan och har gjort så över tjugo år.
Det finns ju tillfällen då jag definitivt tycker man ska ställa in träningen ute, men om man är den mesigaste i gruppen varje gång får man ju inte samma träning som de som alltid kommer.
Känner man att det är farligt p.g.a olycksrisk så tycker jag man ska ställa in. Men personligen tycker jag nästan man får bedöma det på plats. Det varierar ju ofta timme för timme.