• Anonym (Ensam under sommaren)

    Känner mig ensam under sommaren...

    Varje sommar är det likadant, vännerna försvinner in i någon dimma där de inte hör av sig. Jag som medelålders barnlös blir utanför. Visserligen har jag sambo och vi umgås men upplever det som att vännerna sviker mig. Ofta försvinner de i juni för att sedan återkomma andra veckan i augusti. Jag har berättat för dem vad jag känner och de kontrar med att deras semestrar och sommrar är fulla av måsten och planer. De flesta av dessa har barn och/eller ett rikt socialt liv. Jag är alltid bortprioriterad. 

    Detta har gjort att jag börjat fundera på varför och om det är något jag gjort fel?  SÅ jag har frågat dem men de säger att det inte har något med mig att göra. De säger som ovan beskrivet, att de har fullt upp och att tiden bara försvinner. 

    Det är fjärde sommaren nu som jag känner såhär... Jag vill egentligen ringa dem och be dem dra åt helvete för att jag känner att de är så värdelösa vänner men vad hjälper det ? De lär inte vilja umgås med mig mer då. Men det är så jag känner men det kanske också är själviskt av mig att förvänta mig den tillgängligheten? 

    Vad tycker ni och hur skulle ni känna ? Tips på hur man ska hantera detta både praktiskt och känslomässigt ? 

    Hälsningar Ensam under sommaren... 

  • Svar på tråden Känner mig ensam under sommaren...
  • Dexter dot com

    Frågan är ju hur ni umgås? Vill du umgås utan barn och sitta och prata i några timmar eller hänger du gärna med deras barn och deltar i deras måsten? Jag har sällan tid eller ro att bara sitta och prata utan pratar under tiden jag rensar ogräs, målar mm. Dom flesta av mina vänner hjälper till och så hjälper jag dom när jag hälsar på.  Vänner som inte förstår mitt behov av att beta att måstelistan har faktiskt lägre prio.

  • Anonym (Ensam under sommaren)
    Dexter dot com skrev 2025-07-01 05:35:16 följande:

    Frågan är ju hur ni umgås? Vill du umgås utan barn och sitta och prata i några timmar eller hänger du gärna med deras barn och deltar i deras måsten? Jag har sällan tid eller ro att bara sitta och prata utan pratar under tiden jag rensar ogräs, målar mm. Dom flesta av mina vänner hjälper till och så hjälper jag dom när jag hälsar på.  Vänner som inte förstår mitt behov av att beta att måstelistan har faktiskt lägre prio.


    Det kanske är såhär många tänker. . Tack för perspektiv. Jag vill väl helst umgås utan barn om jag ska vara ärlig. Det blir inte samma sak, barnen låter, tar över osv. Jag har aldrig ställt det kravet men när vi ses ( då det inte är sommar ) är det alltid själva, typ middag, bira på stan, bio , konsert osv. 

    Jag tänker att dessa måsten kanske man kan göra då man inte umgås med vänner, men menar du att det är feltänkt då ? 
  • Dexter dot com
    Anonym (Ensam under sommaren) skrev 2025-07-01 05:42:57 följande:
    Det kanske är såhär många tänker. . Tack för perspektiv. Jag vill väl helst umgås utan barn om jag ska vara ärlig. Det blir inte samma sak, barnen låter, tar över osv. Jag har aldrig ställt det kravet men när vi ses ( då det inte är sommar ) är det alltid själva, typ middag, bira på stan, bio , konsert osv. 

    Jag tänker att dessa måsten kanske man kan göra då man inte umgås med vänner, men menar du att det är feltänkt då ? 
    Jag har helt enkelt inte tid så ofta att bara sitta ner ett par timmar och "bara" prata men jag umgås gärna bara jag får göra något under tiden. Självklart vore det ju fantastiskt skönt att ha den tiden men jag och dom flesta av mina vänner har fullt upp och då har ju vi inte ens barn. Har man barn kan jag tänka mig att tidsbristen är ännu större.
    Testa att erbjuda dig att komma över och hjälpa till med dina vänners måsten! Samtalen blir ju inte sämre för att man pysslar med något annat samtidigt.
  • Anonym (Uni)

    Fast snälla NEJ. Man är ingen bra vän om man "måste" göra allt annat under tiden man umgås. 
    Kallas prioteringar. 

    TS, du och dina vänner har inget gemensamt på sommaren. Skaffa nya vänner.

  • Familjesus

    Tror inte att det har att göra något med att dina vänner inte gillar dig eftersom ni umgås under resterande 10 månader av året.

    Just sommaren är en annorlunda tid, där man liksom frångår det vanliga livet och umgänget under ett par månader. Det är ofta mycket som ska hinnas med (även praktiskt hemma) och det är mycket socialt som också kanske blivit traditioner. Det är tiden man hinner umgås med familj och vänner som bor långt bort, man kanske ses under en hel vecka (både förväntas och vill), man hälsar på i folks sommarstugor etc. Tidskrävande aktiviteter och däremellan vill man vila och få återhämtning och fixa med måstegrejor.

    De som har barn tycker kanske (omedvetet) att det är smidigare att umgås med andra barnfamiljer.

    Vi "checkade" ut lite under sommaren när barnen var mindre och var inte så mycket hemma. Det kändes skönt att inte ha ordinarie rutiner eller måsten och kunna känna sig fri. Sen var vi ändå ganska uppbokade, landet med svärmor och svärfar ett par veckor, någon egen resa, några utflykter till barnvänliga ställen (ALV, Kolmården), något på egen hand med mannen när vi hade barnvakt, träff med gamla kompisar i skärgården. Sen var sommaren slut!
    Innan semestern var det mycket med avslutningar både med barn och jobb också lite lantstället på helgerna.  

    Tror du får försöka hitta andra umgängen på sommaren. Du och din sambo får kolla runt och se vad det finns för möjligheter; familj, andra bekanta, intressen/aktiviteter där man är bland folk. 
    Du kan också själv bjuda in dina vänner till några grejor och hoppas att du prioriteras vid något tillfälle under sommaren iaf. Men inte förvänta dig tt det vardagliga umgänget hinns med.

  • Anonym (Anna)

    Jag håller med skrivaren ovan. Barnfamiljer har det som mest hektiskt under sommaren med krav från både barn och släkt att umgås, mat ska ständigt lagas och barnen är uttråkade och ska roas.

    Många föräldrar går in i survivalmode på sommaren även om det inte ser ut så utifrån och ens egna behov av ensamhet med vänner kommer i sista hand tyvärr, familjen måste fungera i första hand.

  • Lynx123

    Fast det är väl just då som de får tillfälle att ha kvalitetstid med sina familjer? Förstår att det kan kännas jobbigt men såklart kommer barnen först - det är ju inget negativt.mot dig.

    Det.finns massor av aktiviteter att ägna sig åt under sommaren som varken kräver partner eller.vänner. Ge dig ut och upptäck och ha en riktigt fin sommar!!!

  • Dexter dot com
    Anonym (Uni) skrev 2025-07-01 07:21:14 följande:

    Fast snälla NEJ. Man är ingen bra vän om man "måste" göra allt annat under tiden man umgås. 
    Kallas prioteringar. 

    TS, du och dina vänner har inget gemensamt på sommaren. Skaffa nya vänner.


    Så du känner dig mer prioriterad av nån som kan ses 1g/månad och bara sitter än av nån som kan ses 1-2 g/v men utför någon syssla precis bredvid dig samtidigt som man samtalar ? Är man en dålig vän om man handarbetar när man träffas?
  • Anonym (fulltupp)
    Anonym (Ensam under sommaren) skrev 2025-07-01 04:57:44 följande:
    Känner mig ensam under sommaren...

    Varje sommar är det likadant, vännerna försvinner in i någon dimma där de inte hör av sig. Jag som medelålders barnlös blir utanför. Visserligen har jag sambo och vi umgås men upplever det som att vännerna sviker mig. Ofta försvinner de i juni för att sedan återkomma andra veckan i augusti. Jag har berättat för dem vad jag känner och de kontrar med att deras semestrar och sommrar är fulla av måsten och planer. De flesta av dessa har barn och/eller ett rikt socialt liv. Jag är alltid bortprioriterad. 

    Detta har gjort att jag börjat fundera på varför och om det är något jag gjort fel?  SÅ jag har frågat dem men de säger att det inte har något med mig att göra. De säger som ovan beskrivet, att de har fullt upp och att tiden bara försvinner. 

    Det är fjärde sommaren nu som jag känner såhär... Jag vill egentligen ringa dem och be dem dra åt helvete för att jag känner att de är så värdelösa vänner men vad hjälper det ? De lär inte vilja umgås med mig mer då. Men det är så jag känner men det kanske också är själviskt av mig att förvänta mig den tillgängligheten? 

    Vad tycker ni och hur skulle ni känna ? Tips på hur man ska hantera detta både praktiskt och känslomässigt ? 

    Hälsningar Ensam under sommaren... 


    Sommaren är ju en tid då många vill/kan/måste umgås med familjen och släkten. Barnen är hemma från skola/förskola och måste då tas om hand på heltid.

    Man är ofta hemma mer hela familjen vilket innebär att hemmet och vardagsbestyren kräver mer, mer matlagning och disk, mer matinköp, då alla måltider äts hemma eller i alla fall med familjen, mer tvätt, pga badkläder, mer smutsig lek och annat, mer städning då man drar in sand och gräs, andra ungar som kommer och går i hemmet, man är hemma mer och stökar till. 

    Man förväntas åka och hälsa på kusiner, mostrar och gamla farmor, eller att dessa kommer på besök. Man är hela sommaren i sommarstugan i en helt annan del av landet. Man vill åker iväg på någon resa, barnen ska skjutsas till läger och fotbollscup. 

    Sen vips är sommaren slut, man återgår till vardagen och mer vanliga aktiviteter, som att umgås med en kär vän som man inte hann träffa på hela sommaren. 
  • Anonym (Sanna)

    Är de på hemmaplan borde de kunna träffa dig nån gång ibland trots sommaren tycker jag . dvs om två föräldrar finns, då kan faktiskt den ena vara med barnen. Så resonerar vi iallafall. Jag och sambon har barn och det är inte ovanligt att den ena är ute med nån vän medan den andre är med barnet och gör något. 


    men är familjen på massa semesterresor är det en annan femma givetvis. Har man bara ett par dagar emellan resorna behövs det ju tvättas mm

  • Anonym (?)

    Testa att möta dem på deras vilkor
    "Jag kommer över till er med en sommartårta. Så kan vi fika och spela kub med barnen"

  • Anonym (U)

    Jag är 41 (medelålders?) med två barn. De slukar all min tid. Då menar jag ALL. Nu när jag skriver detta sover min minsta och jag kan koppla av i fem minuter typ. 
    Tips är att du antingen säger till dina vänner att du gärna hänger med på aktiviteter där barnen är välkomna samt accepterar att er dialog blir avbruten konstant och att fokus mestadels är på barnen. Obs! Beror såklart på barnens ålder.
    Alternativt söker dig till likasinnade? Alltså barnlösa vänner med mer fritid. 

    Jag själv har lite dåligt samvete som inte hinner prata med min bästa vän, som inte har barn och familj. Samtidigt kräver ju vännen total uppmärksamhet när vi ses och det kan jag just nu i livet tyvärr inte erbjuda. Jag är ensamstående och behöver då ordna barnvakt varje gång vi ses. Umgås just nu helst med människor som befinner sig i liknande livssituation som jag. 

  • Anonym (E)

    Jag har förståelse för att mina vänner har annat för sig under sommaren. De åker till sina lantställen, träffar släktingar, reser utomlands, umgås med barnen och sina partners. 


    Ibland har jag och mitt barn blivit inbjudna till vännernas lantställen på somrarna när det funkar med deras planer. Det har handlat om några dagar.


    Jag tycker inte alls att det är konstigt och tar det inte personligt. Jag förstår om man bara vill vara med familjen utan vardagens alla måsten. 


    Även när barnen flyttar hemifrån så förstår jag om man vill vara med sin partner och bara njuta av sommaren. 


    Sedan har inte alla samma behov av socialt umgänge. Man kan behöva återhämtning under sommaren och det betyder inte att man inte vill umgås med sina vänner, man kanske bara inte orkar.  


    Jag är ensamstående på heltid med min son. Nu är han stor, jobbar och träffar vänner så jag är ofta ensam. Jag kom nyligen hem från en resa som jag gjorde ensam.

    Jag kan sakna att ha en partner som du men mitt liv blev inte så av olika anledningar. Jag har vant mig vid att vara ensam mycket, även om jag sörjer det ibland. 


    Jag blir tvärtom glad när mina vänner väl hör av sig eftersom jag vet att de har prioriterat mig bland alla måsten. 


    Du gör bara dig själv illa om du tänker att det har med dig att göra. Det pågår så mycket i livet, särskilt när man har barn, och då räcker inte alltid tiden till även om man gärna vill träffa sina vänner.

  • Anonym (Ensam under sommaren)
    Anonym (E) skrev 2025-07-01 12:48:23 följande:

    Jag har förståelse för att mina vänner har annat för sig under sommaren. De åker till sina lantställen, träffar släktingar, reser utomlands, umgås med barnen och sina partners. 


    Ibland har jag och mitt barn blivit inbjudna till vännernas lantställen på somrarna när det funkar med deras planer. Det har handlat om några dagar.


    Jag tycker inte alls att det är konstigt och tar det inte personligt. Jag förstår om man bara vill vara med familjen utan vardagens alla måsten. 


    Även när barnen flyttar hemifrån så förstår jag om man vill vara med sin partner och bara njuta av sommaren. 


    Sedan har inte alla samma behov av socialt umgänge. Man kan behöva återhämtning under sommaren och det betyder inte att man inte vill umgås med sina vänner, man kanske bara inte orkar.  


    Jag är ensamstående på heltid med min son. Nu är han stor, jobbar och träffar vänner så jag är ofta ensam. Jag kom nyligen hem från en resa som jag gjorde ensam.

    Jag kan sakna att ha en partner som du men mitt liv blev inte så av olika anledningar. Jag har vant mig vid att vara ensam mycket, även om jag sörjer det ibland. 


    Jag blir tvärtom glad när mina vänner väl hör av sig eftersom jag vet att de har prioriterat mig bland alla måsten. 


    Du gör bara dig själv illa om du tänker att det har med dig att göra. Det pågår så mycket i livet, särskilt när man har barn, och då räcker inte alltid tiden till även om man gärna vill träffa sina vänner.


    Tack för att du delar med dig. Det känns lite bättre när man tänker så. Jag försöker verkligena att tänka så, att det inte har med mig att göra, utan att det pågår saker i deras liv och att jag  - tyvärr - inte är prio 1. Men de är ju å andra sidan inte prio 1 för mig heller alltid så det borde jag inte räkna med. 

    Sedan andra veckan i augusti vet man, det brukar vara en tisdag vid 11 tiden. Då börjar det droppa in sms om att ses. 

    Det är väl då man borde vara glad och tacksam att de hör av sig någon gång... 
  • Anonym (fulltupp)
    Anonym (Ensam under sommaren) skrev 2025-07-01 13:33:36 följande:
    Tack för att du delar med dig. Det känns lite bättre när man tänker så. Jag försöker verkligena att tänka så, att det inte har med mig att göra, utan att det pågår saker i deras liv och att jag  - tyvärr - inte är prio 1. Men de är ju å andra sidan inte prio 1 för mig heller alltid så det borde jag inte räkna med. 

    Sedan andra veckan i augusti vet man, det brukar vara en tisdag vid 11 tiden. Då börjar det droppa in sms om att ses. 

    Det är väl då man borde vara glad och tacksam att de hör av sig någon gång... 
    Ja, du kan ju välja hur du vill se det. Bitter över att de inte har möjlighet att ses under sommaren, eller glad att de har möjlighet att ses under resten av året.
Svar på tråden Känner mig ensam under sommaren...