Anonym (Pragmatisk) skrev 2025-07-24 12:51:37 följande:
Men om skadorna finns och man skaffar sig en respektive är det inte helt ovanligt att även respektiven har en begåvningnedsättning då "lika barn (vanligtvis) leka bäst". Är man då olämplig som förälder är det bra om man endast får en chans och inte skaffar en bunt barn. Barn hinner ofta fara tämligen illa innan samhället reagerar. Skulle barnet klara sig hyggligt genom livet trots omhändertagande så är det så klart bra och det kan växa upp och bilda egen familj. Men det behöver ju kanske inte fått en bunt hel- eller halvsyskon som också behöver omhändertas.
Omhändertagande idag funkar dåligt och föräldrars rätt till sina barn är alldeles för starkt. Många barn hamnar hos folk som ser dom som inkomstkälla och hur illa det kan gå när man hamnar inom ungdomsvård vet vi redan. Där frodas all möjlig kriminalitet.
Du behöver skilja på lågbegåvade och kognitivt funktionsnedsatta personer.
De senare har många gånger svårt att klara ett helt självständigt liv och att vara funktionsdugliga föräldrar. Det kan ändå fungera om bara den ena parten i ett par är kognitivt nedsatt, men den andra inte är det.
Ja, de som har svårt att klara ett barn behöver stöd att
använda preventivmedel. För det är väldigt sorgligt att lämna bort ett barn, de blir ju fästade vid sina barn precis som alla andra. Det är det råd och stöd de får av vården, att inte skaffa barn för att de med stor sannolikhet kommer att få lämna bort dem.
Ibland kan de uppmuntras att skaffa ett husdjur, om vården bedömer att de skulle klara det åtagandet.
Sedan anser jag att man behöver se till barnets bästa före föräldrarnas rättigheter. Många gånger är det bättre att barnet adopteras av ett annat par, än att det kommer till ett fosterhem. I de fall det är uppenbart att föräldrarna inte klarar av sin uppgift är det den bästa lösningen. Det gäller både barn till föräldrar med kognitiv nedsättning, gravt missbrukande föräldrar, och pedofiler också naturligtvis.
Här borde man ändra i reglerna till barnets fördel för att underlätta adoption och jag tror att något sådant verkligen är under utredning nu.
Men att börja sålla vilka som får ha barn och tvinga människor till medicinska ingrepp är en annan sak.
Psykiatern som skrev ett inlägg var ju tydlig med hur svårt och osäkert det skulle vara och problematiken med gränsdragning. Det kan också lätt missbrukas eller bli godtyckligt. Det passar inte i en demokrati där alla har rättigheter, trots egna svårigheter av olika slag.
Och som sagt, ibland får barn en intellektuell funktionsnedsättning utan att det finns i generna hos föräldrarna, och ibland får barn till en förälder som har en kognitiv nedsättning inte några sådana svprigheter. Det är därför man får bedöma från fall till fall.
