Gravid, avskyr sambon. Hjälp!!!
Jag vet att jag är en hemsk människa, snälla påminn mig inte om det i kommentarerna.
Jag är gravid i v 14, ihop med min sambo sedan snart 2 år tillbaka. Det är en planerad graviditet.
Redan innan graviditeten var attraktionen svajig, men jag gick aldrig in i relationen enbart för attraktion. Jag valde en bra man, för jag har tidigare gått enbart på attraktion och det har gått åt pipan. Denna gången ville jag göra rätt. Har en 11-åring sedan tidigare och aldrig vågat introducera någon som partner tidigare. De gick extremt bra ihop, och även det checkades av. Min sambo är snäll, generös, intelligent, social kompetent, vacker och ja egentligen helt otrolig. Första halvåret hade vi bra sex men sedan började det falna för mig. Efter ett år var det riktigt svårt att ha sex för min del, eftersom jag helt enkelt inte är attraherad. Vi hade sex kanske var annan till tredje månad, och sex efterföljs alltid av ångest för mig. Jag har väl i ärlighetens namn gjort det för att jag inte vill att vårt förhållande ska gå helt åt pipan.
Senaste gången vi hade sex var när barnet blev till och då var det inte så mycket ångest inblandat så det kändes bra. Men efter det har allt helt dalat. Sex finns inte i min vildaste fantasi, kramar och kyssar orkar jag inte med (det var också motigt förut). Att ligga nära är inte att tänka på och nu i natt sov vi i separata sängar och det var så otroligt frigörande för mig. Sov äntligen gott. Nu när vi ska ses på morgonen blir jag så sänkt för jag vill verkligen inte umgås med honom över huvud taget. Det har gått så långt att jag knappt kan vara med min sambo alls!!!!
Det är så himla synd om honom för han märker det ju tydligt nu eftersom vi pratat om det och jag varit helt ärlig, jag känner att vi inte passar ihop. Men det enda han gör är att vara mjuk och förstå mig och VÄGRAR reagera? Jag menar om jag säger att jag inte är attraherad, inte tycker vi passar ihop och inte vill vara nära - borde han inte reagera alls då??? Det är som att jag är hans gud.
Allt han gör och säger tänker jag ?och?? , det känns liksom helt intelligensbefriat allt han väljer att fokusera på. Oavsett om det är något han iakttar och vill berätta om eller en anekdot eller ett skämt.
Det är INGA fel på min sambo. Fattar inte varför det är såhär. Så fort han pratar blir jag ledsen av att jag lever med honom.
Han är extremt mån om att jag ska må bra, fixar mycket för att stötta mig i graviditeten som varit tuff för mig. Säger att han älskar mig, att jag är vacker osv. Varje gång han gör detta blir jag fruktansvärt trött på honom och ärligt talat nästan äcklad. Det bästa jag vet är när han inte är hemma och jag får vara ifred.
Vad fan ska jag göra?? Om ett halvår blir vi ju föräldrar ihop vill verkligen inte sabba livet för oss alla :(
