Min nya insikt om relationer

Tack för alla era svar!

Jag vet att jag har betett mig illa. Och jag har nu insett mitt mönster och vill verkligen inte fortsätta såhär. Jag vill absolut inte såra dessa bra män. Och därför vill jag jobba med mig själv men jag vet inte hur. Jag vill verkligen dela mitt liv med någon så att bara acceptera att jag är såhär vill jag inte. Men jag vill heller inte såra någon mer. Funderar på om terapi skulle kunna fungera.

Jag tänker att det kan vara så som det skrivs här i inläggen att du inte älskat din partner utan enbart varit förälskad.
Men det kan också vara så att dessa män du har dejtat inte kan erbjuda allt det du behöver för att må bra i en relation, t.ex. spänning.
Du är inte en hemsk människa för att lämna en man som behandlar dig bra om du själv inte mår bra i relationen och får dina behov uppfyllda. Speciellt inte om man enbart dejtar och barn, familj och giftemål inte finns med i bilden. Dejtar man bara förespråkar jag att man bör vara kräsen när man väljer sin partner. Dock är det (självklart) oacceptabelt att vara otrogen.

Men upplever du att ditt beteende är problematisk för dig så är det starkt gjort av dig att söka hjälp.

Läste rubriken och trodde att det handlade om en generell insikt om relationer och inte om någon som självönkar för att hen inte klarar sig utan män. Alltid dessa vilseledande rubriker.

Självklart ska hon vara förälskad men hon behöver lära sig se bortom förälskelsen och bortom sina önskedrömmar.  Kan vara så att hon ignorerar röda flaggor för att hon så gärna vill ha den där kärleken att hon inte ställer krav och längs med vägen blir besviken, frustrerad  och får sin illusion krossad . 
Det är ganska vanligt att bli kär i drömmen om den eviga kärleken utan att reflektera över om man ens passar ihop.

Fast jag har inte ignorerar några röda flaggor utan verkligen träffat fina män. De har behandlat mig väl och vi har funkat bra ihop. Men så tröttnar jag. Tar honom för givet. Behöver inte "jobba" för att få honom.

Och jag vill verkligen inte vara såhär! Jag vill vara lycklig och glad över att ha en fin man. 

Jag tänker inte gå in i en relation igen förrän jag fått ordning på detta.

Röda flaggor kan likaväl vara dealbreakers och värderingar och att du kompromissar med dig själv.  Det måste inte vara uppenbart skitstövlar för att vara en röd flagga.  

Men om man t.ex ser till min senaste pojkvän. På pappret var vi perfekta ihop. Massor gemensamt, liknande värderingar och så. Det enda där vi krockade lite var att han är "stökigare" än jag som gillar att ha städat och iordning. 

På pappret ja.. men uppenbarligen inte i verkligheten eftersom du tröttnade.  Och det är en del av det mönster du behöver komma underfund med och bryta . 

Detta. Jag har gjort så eftersom jag känner mig själv.

Som du skriver så är förmodligen orsaken att du gillar dopaminet du får i början av relationen och även när/om du är otrogen. Det många upplever och som stärker relationer är de som förstår och söker oxytocin-kickar. De bygger på något helt annat, men känns inte av på samma sätt. Till skillnad från dopamin som minskar så ökar oxytocin ju mer du får dem, Det är som någon skrev betydligt bättre att söka dopamin-kickarna utanför relationer, som klättring. En familj som har en mysig spelkväll tillsammans och skrattar, eller läser tillsammans får Oxytocin. De familjerna som sitter med varsin mobil får dopamin. Tyvärr är dopaminet mer beroendeframkallande och tar mest av våran uppmärksamhet, men de flesta mår bättre av spelkvällen eller högläsningen. Som du beskriver ditt liv så har du aldrig hamnat i en relation där du knarkat oxytocin, eftersom du söker något annat efter ett tag. Du kanske inte ens fått det som barn i den nivån att du söker oxytocin i relationer per automatik. Ge dig själv en möjlighet att uppleva det. Att vara i en sån relation är helt fantastiskt och långt ifrån tråkigt. Det är Snarare harmoniskt och roligt. 

Var särbo så är det inget problem. 

Min särbo är stökigt de Luxemburg med sitt hem, till motsats till mig.

Inga problem för mig. Varför skulle det vara det?

Vi har varit ett par i flera år!

Oj vad jag kände igen mig i dig TS. Jag har varit likadan. jag har alltid gjort slut i mina förhållanden. Även varit otrogen och blivit förlåten. Jag kände faktiskt att jag behövde ett år ensam för att på den tiden reda ut vad det var för fel på alla karlar jag träffade. insåg efter mitt år som ensam att alla män jag varit tillsammans med är olika, så det kan knappast vara att de har något gemensamt? Men det jag däremot insåg var att jag alltid lämnade relationen när jag blev uttråkad. Som jag senare kunde konstaterade handlade mer om anknytning. När jag blev trygg i relationen så stack jag.
så jag har fått arbeta jätte mycket med mig själv för att bygga upp min anknytningsmönster. Idag har jag en fin relation och jag har lärt mig att det jag fruktade för tidigare är något många kämpar sig till.

Jag är fullt medveten om att problemet ligger hos mig. Efter separationen från barnens pappa levde jag ensam i 2 år så jag har inte kastat mig in i relationer. Men jag känner att min senaste plågar mig. Han är så jäkla bra och jag kastade bort det. Vi har pratat efter det tog slut och han pratade då om just anknytningsmönster. För ju tryggare jag blev desto tråkigare tyckte jag att det blev. Samtidigt som det är precis det jag vill ha. Jag blir frustrerad på mig själv.
Men jag känner inte att jag blir rädd och drar mig undan, det sker omedvetet. Och jag vill verkligen jobba med detta.

Fint att höra att du lyckades jobba med dig själv och nu lever i en kärleksfull relation.