Når inte vår 13åriga son, vad göra?

För att han inte får stanna hos dig gissar jag, han känner sitt bortstött. Känslor är ologiska och tonåringar ser inte alla sidor.

Tydliga gränser och regler, och jättemycket kärlek, mer än han förtjänar.

Han kommer att hata föräldrar som sätter upp regler och gränser, men han kommer över det. Särskilt om han blir lovebombad.

En 13-årig kille har inte mycket konsekvenstänkande, är väldigt egoistisk och upp i sig själv. När han är 17 är det en helt annan människa, troligen.

Tålamod, morsan.

Vem lovebombar? Vad har jag missat?

Tror det menas att jag ska lovebomba sonen min. 

att han åkte till sin pappa tidigare var för att hans pappa kände att han då kunde ha bättre kontroll över sonen. Pappan tycker jag är för slapp men jag anser mig normal i min uppfostran. 

ja.. min plan är att han inte ska få sin telefon förrän skolstarten och att han är här två veckor nu enligt tidigsre planering. Samt ha överseende när Han är otrevlig och elak men stå på mig. 

Anmäl killen för det kan hjälpa både killen och andra i hans omgivning. Både polisen och socialtjänsten behöver få reda på allt han gör så de kan sätta in insatser.

Det kanske är för mycket att ringa varje dag till sonen just nu? Kanske räcker med varannan/,var tredje dag så han inte behöver bli så arg varje dag. Pappan kan hälsa från dig övrig tid.

Jag har en son på 15 som är arg på mig ca 75% av tiden och så har det varit i två år. Skitjobbigt. Han har adhd och jag har pratat med kurator. Fått rådet att välja mina strider (jag skulle ha valt striden som du tar nu, uppmärksamma allt positivt och dra ner på snacket när han inte är mottaglig (där din son befinner sig nu)

Lovebombning är ju inget positivt så därav förvirringen ;P 

 

Lätt att se varför han är arg. Han förlorar mycket självbestämmande, kärlek och kan inte ens skriva med ev vänner/forum/annat som stöd. Jag hade känt mig sviken för att hotet inte anmälts... men kanske missat att sonen inte vill heller? Spelar i för sig ingen roll för där kan det finnas känslor åt flera håll också.

Jag tycker att ni verkar hantera situationen bra. Bara fortsätt. Ha tålamod. Var tydliga. Finns där för honom känslomässigt (jag tror att det är jättebra att du ringer varje dag!). Med barn och tonåringar kan det dröja år innan man får lön för mödan. Så man fortsätter och en dag inser man att det har vänt och går bättre och bättre. 

Jag har inte erfarenhet av det ni är med om men av att ha barn med allvarliga problem. Belöningen i form av förbättring är underbar, men ibland måste man kämpa länge. Vi har haft några riktigt tuffa år men ser nu ljuset i tunneln. Kämpa på och var inte rädda att be folk omkring er om hjälp. It takes a village! 

Tack för alla svar. Jag kommer nog ringa varannan dag och be pappan säga godnatt de andra dagarna. Han ska komma imorgon som planerat så får vi se hur det går. 

Föräldrarna bör lovebomba sina barn. En tillsägelse kräver fem kärleksbevis.

Du uppfattar ordet som negativt, det var inte min mening. Jag tänker på lovebombing som att överösa sina barn med kärlek, så att de verkligen känner villkorslös kärlek hur de än beter sig. Att man kan kritisera beteendet men bekräfta dem som älskade barn.

Vi hade det känpigt med vår 12 årings tjej också en period. Men då har hon mycket trauman från sin pappa osv. Men vi nådde inte heller fram till henne. Jag och min sambo. Jag fick kontakta socialtjänsten och be om hjälp. Tyckte inte det gjorde någon skillnad alls första månaderna. Men jag tror det endå sådde ett frö hos dottern. Hon är idag ett helt annat barn.