Trött på sjukt kräsna barn!!
Alltså, jag måste bara få ventilera lite. Jag är så trött på matstunderna hemma just nu. Det känns som att det inte spelar någon roll vad jag lagar ? barnen petar, luktar, grimaserar och säger att de ?inte är hungriga? eller att ?det smakar konstigt?. Det värsta är att ibland kan det vara exakt samma maträtt som de åt med glädje förra veckan, men plötsligt är den ?äcklig? bara för att? ja, ingen vet varför.
Häromdagen stod jag och lagade köttbullar från grunden, med potatis, brunsås och lingon. Jag tänkte att det här är ju en klassiker som ALLA gillar. När vi sätter oss börjar min yngsta stirra på potatisen och säger:
? Mamma, den ser blöt ut.
Blöt?! Det är potatis med sås! Det är liksom hela grejen. Sen vägrade hon röra tallriken.
Min äldsta är inte bättre. För några veckor sedan var favoritmaten tacos ? nu går hon och plockar bort allt från brödet förutom gurkan, och sen sitter hon och gnager på den medan jag känner hur mitt tålamod sakta dunstar bort som en kastrull med överkokt pasta.
Det känns som att jag står i köket flera timmar varje vecka och försöker variera mig, men ändå slutar det med att någon bara äter knäckebröd och mjölk till middag. Och jag vet att det ?går över?, att det är faser och att man inte ska ta striden varje gång, men herregud vad det tär. Jag vill att matstunden ska vara något trevligt och avslappnat, inte en arena för passivt aggressiva gurkgnagningar.
Hur gör ni andra??Ger ni bara upp och låter dem leva på mackor ett tag, eller kämpar ni igenom och försöker tvinga fram en tugga här och där? Just nu funderar jag på att införa ?ät det som serveras eller ät inget alls?-principen, men jag är lite rädd att det slutar med att alla går och lägger sig hungriga? och gnälliga.
