• Anonym (M)

    Trött av sorg?

    Jag förlorade nyligen en nära anhörig på ett traumatiskt sätt. Jag var ensam första timmarna på akuten och min anhörig var medvetslös i flera dagar innan h*n gick bort.


    Det var en äldre anhörig så vi var förberedda på att h*n kanske inte hade många år kvar men sättet det hände på var fruktansvärt. 


    Jag jobbade hemifrån första veckan eftersom jag fick ångest av att inte göra någonting. Andra veckan var jag på jobbet några dagar och jobbade hemifrån de övriga.

    Det kändes bra att vara på jobbet där jag verkligen trivs och har jättefina kollegor men när fredagen kom var jag så fruktansvärt trött. På lördagen gick jag till affären och det kändes som att gå i gyttja och jag fick stanna för att hämta andan för att det var så tungt. 


    Då hade jag ändå sovit i säkert tio timmar. 


    Idag är jag lika trött trots att jag har sovit, Jag tänkte göra ett ärende men det känns helt oöverstigligt. Jag funderar allvarligt på att åka dit i samma mjukiskläder som jag sov i för det känns jobbigt att bara byta kläder. 


    Det är klart att jag är förtvivlad över allt som hänt och gråter mycket men det här känns fysiskt, som om kroppen inte vill fungera. 


    Tror ni att det kan vara en reaktion på allt som hänt? 


    Jag funderar på att sjukskriva mig imorgon för jag vet inte hur jag ska orka åka dit och sitta i möten. Fast det kanske verkar konstigt att göra det nu när jag ändå har jobbat i två veckor? Jag är orolig över ekonomin också. Vet inte om jag har råd att vara sjukskriven. 

  • Svar på tråden Trött av sorg?
  • Anonym (H)

    Det kan man nog bli, sorgen tar sig olika uttryck.

  • Anonym (Lo)

    Jag tycker faktiskt att du underskattar både sorgen och din kropps reaktion. Det låter nästan som att du försöker resonera bort hur illa du faktiskt mår ? som om det vore ?konstigt? att sjukskriva sig efter två veckor, trots att du beskriver att du knappt orkar handla eller byta kläder. Det är inte konstigt alls. Det konstiga är snarare att du tvingat dig att jobba i det här skedet.


    Att vara så utmattad, få svårt att andas och känna kroppen som bly är klassiska reaktioner på trauma och sorg. Det är inte lathet, och det är inget du löser genom att bara pressa dig vidare. Om du ignorerar signalerna kan du bli sjuk på riktigt, och då kan återhämtningen ta mycket längre tid.


    Jag förstår att du oroar dig för ekonomin, men hälsan måste gå först. Arbetsgivaren, vården och Försäkringskassan finns för situationer som denna. Du behöver hjälp, inte skuldkänslor för att du inte orkar. Så mitt kritiska råd är: sluta tänka att det är ?märkligt? att sjukskriva sig nu ? det är precis vad du borde göra.

  • Anonym (Elisa)

    Mina tankar finns hos dig. Jag var sjukskriven 7 veckor efter ett nära dödsfall. Kroppen slutade fungera, tröttheten, sömnlösheten och oron var bedövande. Oroa dig inte för ekonomin tänk bara på din hälsa för det är den som får dig att orka framåt. 

  • Anonym (M)

    Tack för svar!

    Ni har rätt, jag inser det nu. Jag är uppfostrad att bita ihop och inte tänka på mina egna behov så jag har ingen känsla för vad som är sunt och normalt.

    Jag sjukskrev mig idag. Jag vaknade nyss och är fortfarande trött. Igår var sonen gullig och lagade mat men jag var tvungen att lägga mig ner efter en stund. Jag orkade inte sitta upp så länge. 


    Jag har känt så här en gång tidigare när mitt syskon hade tagit sig igenom en tuff cancerbehandling. Jag hade funnits där för mitt syskon under tiden men när det var över var det som om jag rasade ihop. Jag kunde knappt ta mig ur sängen. 

    Jag ska lyssna på kroppens signaler så att det inte blir värre. Jag gillar verkligen mitt jobb och vill inte bli långtidssjukskriven.

  • Anonym (Olivia)

    Har du fått prata med någon när din syster var sjuk? Anhöriggrupp eller liknande? 

    Du drabbades lika mycket som henne egentligen och hade behövt prata med andra i liknande situation men som inte känner er. Du behöver också bearbeta det. 

    Nu är det en ny sorg som pockar på och den gamla obearbetade finns kvar. 

    Bra att du sjukskrev dig. Nu behöver du inte hos näsan över vattnet utan kan få känna att du faktiskt hittar ny energi även om du kommer ta tid. Bara att sitta 5 minuter på balkongen,  altanen eller vad du nu har med en valfri dryck i handen är kraftansträngning nog. 

    Du behöver en samtalskontakt. Inte idag, inte imorgon för du är inte inte där energimässigt nu. Kanske om en vecka eller två ringer du vc och bokar en tid för kurator/psykolog. Det är en bra start. 

    Även om du har vänner och släkt att prata med behöver du nog prata med en utomstående. De kan dessutom hänvisa vidare till andra om de märker att du behöver det. 

    Tills dess,  hitta ork och kraft i det lilla. Sonen lagade mat och du satt upp i 5 minuter! Toppen! 

    Och du,  sorgen kommer och går.  Saker bleknar med tiden och gör det hela lite lättare. Min pappa gick bort för snart 5 år sedan. Jag kan fortfarande gråta och vara ledsen,  men för det mesta berättar vi om roliga saker och skrattar och minns. 

    Kram!

  • Anonym (Juni)

    Jag beklagar det du varit med om och jag tycker att mycket tyder på att du har en stark traumarespons till följd av dödsfallet. Bra att du sjukskrivit dig och hoppas du får rätt stöd så du kan komma på fötter igen.

    Att den du miste var äldre och kanske inte hade långt kvar att leva gör inte sorgen mindre med tanke på att det var på ett traumatiskt sätt du miste hen.

    Lycka till {#emotions_dlg.flower}

  • Anonym (M)

    Tack för fler kloka och fina svar!

    Min anhörig hamnade på palliativ avdelning de sista dygnen och där blev vi erbjudna kontakt med kurator efteråt. Jag funderar på att kontakta den kuratorn eftersom traumat handlar mycket om hur min anhörig dog. 


    Jag vet inte varför jag ville anonymisera allt men det var min mamma som dog. Gud vad ont det gör att skriva. 


    Jag satt faktiskt på min balkong med en kopp te igår när det regnade. Den är byggd så att jag kunde sitta där och titta på regnet utan att bli blöt och det var på något sätt läkande. 


    Jag längtar till naturen men orkar inte riktigt ta mig till skogen så det var ändå något. Det är en liten skogsdunge med fåglar utanför balkongen. 

  • Anonym (Gyro)

    Inget konstigt är du slutkörd. Fortsätt ta hand om dig. Och låt andra ta hand om dig. 
    Kram! 

  • Anonym (P)
    Anonym (M) skrev 2025-08-24 13:15:33 följande:
    Trött av sorg?

    Jag förlorade nyligen en nära anhörig på ett traumatiskt sätt. Jag var ensam första timmarna på akuten och min anhörig var medvetslös i flera dagar innan h*n gick bort.


    Det var en äldre anhörig så vi var förberedda på att h*n kanske inte hade många år kvar men sättet det hände på var fruktansvärt. 


    Jag jobbade hemifrån första veckan eftersom jag fick ångest av att inte göra någonting. Andra veckan var jag på jobbet några dagar och jobbade hemifrån de övriga.

    Det kändes bra att vara på jobbet där jag verkligen trivs och har jättefina kollegor men när fredagen kom var jag så fruktansvärt trött. På lördagen gick jag till affären och det kändes som att gå i gyttja och jag fick stanna för att hämta andan för att det var så tungt. 


    Då hade jag ändå sovit i säkert tio timmar. 


    Idag är jag lika trött trots att jag har sovit, Jag tänkte göra ett ärende men det känns helt oöverstigligt. Jag funderar allvarligt på att åka dit i samma mjukiskläder som jag sov i för det känns jobbigt att bara byta kläder. 


    Det är klart att jag är förtvivlad över allt som hänt och gråter mycket men det här känns fysiskt, som om kroppen inte vill fungera. 


    Tror ni att det kan vara en reaktion på allt som hänt? 


    Jag funderar på att sjukskriva mig imorgon för jag vet inte hur jag ska orka åka dit och sitta i möten. Fast det kanske verkar konstigt att göra det nu när jag ändå har jobbat i två veckor? Jag är orolig över ekonomin också. Vet inte om jag har råd att vara sjukskriven. 


    Beklagar din förlust!

    Jag hade en lite extra tyngd i kroppen i ungeför ett år efter det att min närstående hade dött plötsligt. 

    Inte alls på din nivå utan mucket lättare, jag märkte inte tyngden förrän den sedan släppte.

    Så visst tror jag att det.kan ha ett.samband, din förlust och din trötthet.

    Så ta hand om dig själv nu om det är ekonomislt möjligt att vara hemma ett par dagar! Det låter som att du inte gick ner ordentligt i djupsömn, om du var precis lika trött i huvudet när du vaknade som när du gick och lade dig. Det beror i så fall på förhöjd stress. Promenader, varm mat och kanske Tapping kan ta ned stressen i så fall. 
Svar på tråden Trött av sorg?