Hjälp. Slutat dricka.

Jag brukar tänka och säga att med alkohol så lånar man men man får betala ett högt pris senare när man inte har sina naturliga nivåer av lyckohormoner för att man förbrukat dom under kort tid. När jag var yngre så märktes inte det här men nu när jag är i 40-årsåldern så är det tydligt. Dricker jag två öl så kommer det en backlash bara en stund efteråt, kanske 2 timmar. Det gör att jag inte kan dricka mer än nåt glas för jag vill inte ha nedåtturen som kommer. Samma med en uppåtdrog jag var pigg på under mina mest aktiva partyår, dagen därpå var en riktig plåga, inget dopamin eller serotonin kvar ungefär efter dom roliga nivåerna kvällen innan. Inte värt det på något sätt alls.

Du behöver inte säga nåt eller förklara dig om inte nån frågar. Alkoholfria alternativ ser nästan samma ut som nån sa. Jag tränar mkt och det funkar inte så bra ihop med alkohol så det är ett plus. Om nån frågar så kan man med säga det som skäl eller att man sover för dåligt av alkohol.

En sista grej är att med åldern så blir man mer bekväm i sociala sammanhang, numera är jag mer avslappnad nykter faktiskt. Möjligen att ett halvt glas vin gör nån nytta. Jag har koll på vad jag säger och det blir lättare att skämta för att jag är mig själv hela tiden.

Tusen tack för alla era svar. 

Jag kämpar på men det är tufft. 

Jag har börjat gå på AA lite smått och tagit kontakt med en beroendeklinik.

tack alla igen för era peppande svar. De hjälper mig verkligen på vägen.

Kram

hoppas det går bra TS 
kram

Hur går det för dig?

Jag känner igen mig hos dig, både ålder, i de personlighetsdrag som du beskriver och alkoholbeteende, och jag slutade dricka för ganska exakt ett år sen. Kan inte annat säga att det är det bästa jag har gjort. Det ska sägas att jag länge och väl har provat i omgångar att sluta men alltid ramlat tillbaka i gamla mönster. Efter ett tag började jag se att min relation till alkohol var nästan på pricken likt som med min dåvarande relation till min flickvän var - ett ständigt flängande mellan himmel och helvete. Ungefär samtidigt fick jag en stark idé om att ?jag kan ju inte bara med att en dag fylla 80 år och aldrig provat hur det är att va helt nykter?. Så när dessa tankar fick etablerat sig ordentligt så bestämde jag mig för att göra slut med både flickvän och ölen (inte helt samtidigt kanske, men nästan!). Sen tricket var nog att inse att jag behövde göra exakt samma som om jag hade druckit. Fake it till you make it, typ. Sen fick jag kämpa, precis som jag kan tänka mig att du gör nu, men sen händer det fan nått asså. Antingen är det något som släpper eller något som tillkommer men man känner sig ju ungefär som när man e full. Fast man e pigg, energisk, glad, social och dra mig baklänges för man mår ju för i helvete bra dagen efter. Sjukaste jag har upplevt. Tror det är känslan av befrielse ärligt talat.

Hoppas det går bra för dig och att du hittar ett sätt som du trivs med!

Vill också bara skicka massor av styrkekramar!
Du verkar redan ha tagit många steg på vägen, och bara att erkänna för sig själv, och våga ta hjälp, är jättestora steg. Tror också att AA i kombination med en beroendeklinik kan vara rätt väg för dig. Kämpa på! 

Hej, 

det går okej. Lite mer isolerad och tycker det är jobbigt att säga till folk att man inte dricker. Har fått en del gliringar. Man trodde ju att man skulle bli peppad av sina vänner men bara de två närmsta. 

Så det känns jobbigt. Men suget efter alkohol har iallafall lagt sig. 

Så det är skönt. 

Mvh

Hej, 

det går okej. Lite mer isolerad och tycker det är jobbigt att säga till folk att man inte dricker. Har fått en del gliringar. Man trodde ju att man skulle bli peppad av sina vänner men bara de två närmsta. 

Så det känns jobbigt. Men suget efter alkohol har iallafall lagt sig. 

Så det är skönt. 

Mvh

Härligt med peppande ord. Jag hoppas jag kommer känna av den positiva effekten förutom att man inte är bakis :) 

Bra jobbat! 

Tusen tack. 

Den beroendeklinik som jag ville börja gå hos tog inte emot mig då de bara hade terapi i 3månader. De trodde jag skulle behöva mer än så. 

Så jag har fått en remiss till en annan beroendeklinik där det inte bara är alkoholberoende. Där finns det tydligen mycket narkotikaberoende osv. 

Något som jag inte har. 

Utifrån min egen erfarenhet av att arbeta inom psykiatrin så är jag rätt säker på att du kan bli hjälpt därigenom ändå, för de kommer med all säkerhet anpassa vårdplanen efter dig och dina problem. 

Sen är det ju också så att ett missbruk är ett missbruk, oavsett om man har ett alkoholmissbruk, spelmissbruk eller narkotikamissbruk. 

Önskar dig all lycka till 🤞😊

Jag tänker att en "riktig" beroendeklinik med bredare profil har en ännu större verktygslåda och ännu bättre resurser att kunna hjälpa dig. Så det är väl om något snarare positivt än negativt. 

Sen angående det obefintliga stödet från din bekantskapskrets och upplevelsen av isolation som nykter; Det tycker jag tyvärr säger mer om dem, än om dig. Om de ger dig gliringar och tycker du är konstig som inte dricker, är det antingen för att de bara rakt av är taskiga och inga riktiga kompisar, eller för att de själva blir obekväma och reflekterar över sitt drickande. 

Bara för att ge lite perspektiv på det; Nu är jag visserligen till att börja med tjej och något yngre än dig, 28 år, men jag har aldrig ens smakat alkohol i hela mitt liv. Trots det har jag levt studentliv till max i närmare 10 år nu, med mycket fester och under slutet av 10-talet t om många nätter på Sthlms nattklubbar. Jag har aldrig i hela mitt liv blivit ifrågasatt för mitt val. Enstaka nyfikna frågor har förekommit, men inte ens det har varit speciellt vanligt. De jag har umgåtts med har helt enkelt bara köpt det rakt av när jag berättat, och så har det inte varit något mer med det sen. Att du, som ändå har druckit tidigare, och nu slutat, får allmänna och nyfikna frågor kan jag förstå, men du ska ju inte behöva bli taskigt bemött eller känna dig isolerad för det. Då är det ju inga riktiga vänner, tyvärr.