Betala för tom lägenhet

Det är redan på tapeten

Syskonet vill inte överta huset. Det har hen varit tydlig med. 

Du bor ju uppenbarligen din lägenhet. Det är skillnad att betala halva boendet på en hyresrätt som man varken bor i eller har kontrakt på. Du kan inte se att det är något som skaver?

Eftersom vi nästan har gemensam ekonomi och planerar barn anser jag väl att jag visst har med vad han lägger 6.000-7.000 i månaden på. Rakt ner i fickorna hos en hyresvärd. Ska jan lägga dessa pengar på eget boende är det väl lämpligt med en mindre gus eller bostadsrätt. Det hade jag förstått. 

Jag förstår absolut att det skaver.
Men jag förstår din kille också.

Det är ju därför jag tycker att det är så jäkla komplicerat och svårt att ge råd!

Har ni pratat om hur boendet ska vara när och om ni får barn ihop?

Skulle du kunna tänka dig att gifta dig med honom, med äktenskapsförord. Så att han iaf blir arvsberättigad om du skulle gå bort?

Vi ska bo i mitt hus, det är bestämt sedan länge. 

Sålänge hans bror lever och har arvsrätt kommer min sambo aldrig att få ärva efter mig. Får vi barn är det barnet/barnen som kommer få det. Om vi inte lyckas med barn ska mina syskon och deras barn ärva. 

Det ska inte finnas en enda möjligheten för hans bror att få ett rötter öre från mina och min släkts tillgångar. Bränner hellre upp gården och huset. 

Ja just det. Här kommer ytterligare en saftig detalj som gör mig upprörd kring allt. Min sambos mamma skickar flera tusen i månaden till hans bror. Allt mellan 3.000-10.000 i månaden förstod jag det som. 

En äldre bror som är över 40. Suttit inne i fängelse en bra tid, har diverse mer allvarliga brott i bagaget. Han bor utomlands tillsammans med sin fru. Har aldrig haft ett jobb eller inkomst. Min sambo pratade med hans fru för ett tag sedan. Tydligen står hon för kostnader kring boende mat och allt annat tråkigt. Pengarna som skickas till honom super eller knarkar han bort. Så det är pengar hans mamma kunde betala hela hyra med istället. 

Så... Nu har jag fått gnälla mer.

Otryggheten i att flytta in i någon annans hus som du inte äger består egentligen inte bara i att inte kunna få en ny bostad. I det ligger också vetskapen att man alltid kommer att vara den som behöver flytta om ni separerar, inte så kul att boa in sig nånstans i 10, 15 eller 20 år och sen behöva lämna allt. Att inreda, renovera, bygga den där drömmiga uteplatsen, nej det skulle inte kännas lika roligt det heller. 

Du vill hålla kvar vid din släktgård och vill inte att han köper in sig, det förstår jag. Han verkar vilja hålla fast vid sitt föräldrahem och ni båda tänker nog att ni inte vill hamna i en tråkig sits i framtiden där du inte har råd att köpa ut honom om han skulle bli delägare och han tänker på känslan att tvingas lämna ett hem han byggt upp sin trygghet runt.

Mormoderns hus verkar inte heller vara ett säkert boende för hans mamma eftersom hon inte är enda barnet, så därifrån riskerar ju mamman att få flytta ut den dag mormodern inte finns kvar om hon inte kan köpa ut syskonen och det är mycket arbete på huset som hon inte klarar av. De vill kanske behålla lägenheten så hon kan bo där och så att han har en trygg plats att återvända till om det skulle behövas. För en del människor är det där med trygghet väldigt viktigt. 

Men herregud så överdrivet. Hört talas om många som behåller sin tidigare bostad i fall att för evigt trots att man bor med någon annan? 

Ok precis i början men nu har de bott under samma tak i 1.5 år. 

Ja deras förhållande kam ta slut idag, imorgon eller om 10 år. Visst kan man gardera sig och betala för ett reservboende för resten av livet men jag har faktiskt aldrig hört talas om det. Tror inte nån annan här heller har gjort det.

Och det ör ingen säkerhet att flytta ihop i ett gemensamt boende som båda betalar för.  Du kan få problem den dagen det tar slut i alla fall. Ingen har råd att köpa ut den andra så står man där och behöver sälja. Och var ska man ta vägen sen? Alla får inte köpa boende för banken när de plötsligt är själva på lånet. Vet flera som skilt sig och står där utan bostad och flyttar in till föräldrar och andra hands kontrakt. 

Fortfarande är det nog ingen som har lust att betala flera tusen i år efter år för en lägenhet "i fall att".

Hur menar du att han skulle bli arvsberättigad pga äktenskapsförord? 

Då är det samma sak som att det skulle vara din pojkvän som betalar för brodern om det är på grund av de gåvorna som pojkvännen behöver betala hyran för halva lägenheten. 

Jag tycker pojkvännen ska stå för sin del av driftskostnaderna i ditt hus om ni vistas där jämt, och då menar jag el, vatten, mat, sophämtning och allt som blir dyrare för dig när han bor där än om du skulle bott där själv. Man ska betala för sig och inte snylta på sin partner.  Men eftersom nu inte har gemensam ekonomi så måste han få göra vad han vill för det som blir över efter att han betalat för sig, hos dig och då innebär det även att han måste få skänka bort sina pengar till sin mamma eller bror likaväl som att resa eller köpa kläder. 

Ni behöver nog sätta er ner och prata ordentligt om hur ni ska leva, om han vill bli sambo, hur ni ska dela er ekonomi och utgifter så att ni har en plan och struktur istället för nån hybridvariant av samboskap/särboskap, gemensam/delad ekonomi... 

Fast jag ser ingen skillnad på ett gift par som köper ett hus ihop som måste säljas vid separation då ingen har råd att köpa ut den andra. Den enda skillnaden här är ju att jag behåller mitt arv och han kan spara eller köpa annan bostad istället för halva värdet av huset efter lånen är betalde som många gör vid en separation. Så det där håller jag inte med om. Det är nog allt lika jobbigt att flytta från ett boende efter 20 år med renovering. Tror inte par som är beroende av varandras inkomst för att kunna bo i huset tänker på samma sätt. 

Om hans mamma inte kan köpa ut sitt syskon har hon 3-4 miljoner att använda efter försäljningen. Så hon står inte direkt på bar backe. Sen vet vi inte hur länge mormorn lever. Hon kanske lever i ytterligare 3 år till. Ska dom fortsätta betala för en tom lägenhet i 3 år bara för att. Det är över 400.000 i hyra. Det är en väldig dyr back-up. 

Jag tycker alla tänker/handlar irrationellt här.

TS som låter sambon bo gratis/snylta i hela 1,5 år utan att sätta ned foten. 

Sambon som snällt betalar halva kostnaden för sin mors lägenhet trots att hon inte bor där.

Mamman som betalar för sin missbrukande son utomlands och halva hyran för en tom lägenhet och inte ens skaffar en andrahandshyresgäst.

Om TS vill ha barn så är det hög tid, men då borde hon verkligen ta ett snack med sin sambo. Kommer han att fortsätta att betala sin mors kostnader i framtiden, även om han får barn? Klarar han att klippa navelsträngen?

Jag tycker det verkar som hans mor är medberoende till sin missbrukande son, och TS sambo är i sin tur medberoende till sin mor. Så han försörjer också indirekt sin bror genom att betala halva hyran för sin mors lägenhet.

Den dag hans mor dör, kommer han att fortsätta att betala för sin brors missbruk?

Genom att skriva att egendomen inte ingår i boskillnaden vid en skilsmässa.
Så menar jag.
Då blir han fortfarande arvsberättigad on/när ts går bort före honom.

Men det spelar ingen roll för till vill inte att han ska ärva.

Men, det är deras pengar och deras beslut.
Det är i ärlighetens namn inte upp till dig att avgöra vad varken killen eller hans mamma ska lägga sina pengar.

Jag personligen hade iaf inte vågat släppa min säkerhet efter en så kort tid som "sambo".
Förstår problemet med brodern också, men att jag inte skulle få ärva skulle också göra mig tveksam.