• HerrLugn

    ?Är emotionell intimitet viktigare än fysisk?

    ?Jag har funderat mycket över hur dynamiken i långvariga relationer förändras. Ofta börjar allt med en stark fysisk dragningskraft, men med tiden tenderar andra aspekter att växa fram. Jag är nyfiken på att höra andras perspektiv, särskilt kvinnors perspektiv, på balansen mellan emotionell och fysisk intimitet.




    ?Har ni upplevt att en av dessa har blivit viktigare än den andra över tid?

    ?Hur har det i så fall påverkat relationen?

    ?Är det möjligt att ha en djup och meningsfull relation där den ena delen saknas?

    ?Jag tror att det är viktigt att kunna diskutera dessa frågor öppet och ärligt. Jag är här för att lyssna, inte för att döma.

  • Svar på tråden ?Är emotionell intimitet viktigare än fysisk?
  • KimLinnefeldt
    HerrLugn skrev 2025-09-16 16:12:08 följande:
    Det finns många som känner så, att kärleken är det som gör det skönare i sängen. Men jag undrar om det inte är så att det är attraktionen som gör det. För det kan ju finnas en stark kärlek mellan två människor, men ändå kan attraktionen och lusten falna. Vad tänker ni om den distinktionen?
    Ja, utifrån en hel del inlägg här i FL så verkar det som om en del långvariga relationer övergår från passion och lust till vänskap och "lång kärlek".
  • Anonym (x)
    Anonym (sköldmö) skrev 2025-09-17 12:57:22 följande:
    Tack!

    Relationen går som sagt upp och ner, men för det mesta har vi det väldigt bra. Vi hade en rejäl svacka under småbarnsåren, men hittade tillbaka till varandra. Detta för att båda ansträngde sig och tog ansvar. Annars hade det kanske inte gått.

    Precis som du skriver, handlar det om att ställa rimliga krav utifrån de förutsättningar man har, samt acceptera att relationen inte alltid är på topp. Det gäller både fysisk intimitet och emotionell intimitet. Det är också viktigt att inte tänka att man måste fixa allt på en gång. Det är en process och det är ok att ha sämre perioder, så länge man inte låter det gå för långt.
    Kloka ord.
  • Anonym (Åke Bråke)

    Intressant diskussion om intimitet kontra attraktion. Jag tror att min fru och jag är lika beroende av själslig intimitet, alltså respekt och hjälpsamhet och närhet i vardagen. Jag är dock mer än henne beroende av fysisk intimitet, både kramar, smeksamhet i vardagen och ren sex.

    Vi jobbar på det.

  • Anonym (Nja)
    Anonym (?) skrev 2025-09-17 12:22:12 följande:
    Det låter som en dålig relation om han varken ville prata eller låta dig gör det med andra. Så hade jag inte heller velat ha det!

    För oss är det mer så att jag försöker fokusera på andra saker i relationen med min man. Särskilt i perioder när det är mycket problem kring jobb, barn och praktiska saker.
    Ja, alltså exet påstod att han ville att jag skulle berätta, att jag skulle prata med honom men när jag gjorde det så kände man hur jobbigt han tyckte det var att lyssna. Sen när jag slutade så var det "du pratar med alla andra utom mig, det känns som att jag inte är en del av ditt liv".

    Och ja, relationen var inte speciellt bra de sista åren. Eller, i rätt många år men när man investerat många år och känslor är det svårt att säga "nu räcker det". Man hoppas länge på att det ska bli som det var tidigare trots att allt går åt fel håll.
  • HerrLugn
    KimLinnefeldt skrev 2025-09-17 14:36:16 följande:
    Ja, utifrån en hel del inlägg här i FL så verkar det som om en del långvariga relationer övergår från passion och lust till vänskap och "lång kärlek".
    Ja.
    Känns nästan som att när man väl ynglat av sig, då är den biologiska sexlusten borta. Kvar finns bara (om man har tur) attraktionslusten.
    Väldigt enkelt och säkert klumpigt tänkt, men känns lite så.
    "Att lyssna är viktigt, men att se någon är avgörande."
  • MeAndBaby

    Nu har min man och jag ingetdera. Umgås i stort sett ingenting som par, utan bara genom familjelivet. Trots mina åtaliga försök att få honom att förstå att en relation måste underhållas och vattnas. Men nu har jag gett upp efter så många samtal om detta, det är ganska dött alltså. För mig måste det finnas emotionell närhet om jag ska få lust till fysisk närhet. Så mina känslor dog när jag gång efter gång märkte att han inte ids anstränga sig för oss, och definitivt när han går till ett annat rum/våning varje kväll och pysslar med sitt.

  • HerrLugn
    MeAndBaby skrev 2025-09-18 13:31:03 följande:

    Nu har min man och jag ingetdera. Umgås i stort sett ingenting som par, utan bara genom familjelivet. Trots mina åtaliga försök att få honom att förstå att en relation måste underhållas och vattnas. Men nu har jag gett upp efter så många samtal om detta, det är ganska dött alltså. För mig måste det finnas emotionell närhet om jag ska få lust till fysisk närhet. Så mina känslor dog när jag gång efter gång märkte att han inte ids anstränga sig för oss, och definitivt när han går till ett annat rum/våning varje kväll och pysslar med sitt.


    Om man bortser från att han kan ha tappat känslor. Så kan det faktiskt finnas andra orsaker till varför han drar sig undan, medicinska då. Har han tex problem med erektion kan det förklara det. Pinsamt att erkänna att han inte osv. Att då påbörja något som han undermedvetet förknippar med sex, får honom att undvika närheten. Säger inte att det är så, men en möjlighet.
    "Att lyssna är viktigt, men att se någon är avgörande."
  • MeAndBaby
    HerrLugn skrev 2025-09-18 13:45:32 följande:
    Om man bortser från att han kan ha tappat känslor. Så kan det faktiskt finnas andra orsaker till varför han drar sig undan, medicinska då. Har han tex problem med erektion kan det förklara det. Pinsamt att erkänna att han inte osv. Att då påbörja något som han undermedvetet förknippar med sex, får honom att undvika närheten. Säger inte att det är så, men en möjlighet.
    Nejdå, inget medicinskt alls. Han vill helt enkelt inte sitta i soffan, utan måste sitta och stretcha på en yogamatta och titta på fotboll med masagpistol brummandes hela kvällen alla vardagskvällar. Det är inte värt att mysa i soffan med mig framför någon serie och småprata lite. Uppenbarligen.
  • Radha

    Båda lika viktiga efter 15 år men min lust är större än hans tyvärr och det blir värre med åren. Där tror jag dock att jag är avvikande från normen.

  • Anonym (Kloe)

    Jag lever i en ofrivilligt sexlös relation. Ingen av oss vill ha det så men barn med sjukdomar och funktionsnedsättningar gör att det blir så. Vi är aldrig på samma stäle utan att något barn är med. Vem vet hur länge man kan leva så. Helt klart är i alla fall att vi inte hade kunnat göra det utan en stark nära känslomässig relation, för hade vi inte haft det hade vi ju inte haft något kvar alls nu. 

    Jag tänker att en relation kan bli ofrivilligt sexlös av många olika skäl - sjukdom, distansförhållande mm. Många tycker att det ändå är värt att hålla ihop. Så det är väl par som tycker att den känslomässiga närheten är viktigast. 

  • Anonym (Åke Bråke)
    Radha skrev 2025-09-19 04:37:59 följande:

    Båda lika viktiga efter 15 år men min lust är större än hans tyvärr och det blir värre med åren. Där tror jag dock att jag är avvikande från normen.


    Alltid tråkigt när det är obalans, vilket det nog är till och från i de allra flesta relationer. Jag hoppas att du inte ser dig som "onormal", det finns många kvinnor som är kåtare än sina män.

    Hoppas att du kan ta ett allvarligt samtal med honom om vad du saknar och längtar efter, vad du inte kan tänka dig att leva utan resten av ditt liv...
  • miriamsem

    Skulle svara... Öht, så vill man väl känna beundran för partnern (och menar främst mental beundran) till att börja med. Motsats, till "tycka synd om" eller att partnern är jobbig - liknande. Och vidare, känna gemenskap och glädje. Trivas och ha roligt tillsammans. Finns ovanstående, så finns större chans till emotionell närhet / kärlek / som ordet beskriver - en kär lek. Glädjen. Då finns även fysisk närhet, om emotionell finns. Skulle svara så. 

Svar på tråden ?Är emotionell intimitet viktigare än fysisk?