19 år och gravid.. Abort eller behålla?

skickar stor styrkekram till dig! Vad du en väljer så kommer det bli bra. Grattis till att du KAN bli gravid, så väljer du att avbryta kan du bli gravid senare. 
jag blev gravid när jag var 19 och gjorde abort vilket kändes rätt då och har hellre aldrig ångrat. Idag, 15 år senare kan jag såklart tänka ?undrar hur livet hade sett ut om jag hade behållit det och haft en 15 åring nu? 
tror livet kan ta en miljon olika väga för vi står inför vägskäl exakt hela tide, stora som små. 

väljer du att behålla kan du alltid ta upp studierna senare eftersom du är så ung. man ångrar aldrig ett barn. 
men samtidigt är du väldigt ung och du har massa tid på dig att skaffa barn igen. Jag har nu 15 år senare en 3månaders bebis, så jag tog min tid och nu var tiden rätt för mig. Att ha bebis är extremt tufft. det svåraste jag någonsin gjort. 

har inget svar till dig, bara att vad du än gör så blir det rätt. Tänk över, du har tid. prata med en förälder eller en äldre vuxen! Det ångrar jag starkt att jag inte gjorde. ( Berättade för min mamma först efter aborten ) 

Jag håller med kommentaren ovan, att vad ni än gör så blir det rätt! 
Det kan ju vara värt att tänka på hur ni skulle lösa allt det praktiska med en liten bebis. Boende, ekonomi, jobb osv. 
Jag gjorde en abort när jag var 20 år. Det var jobbigt men inget jag ångrat. Det passade helt enkelt inte då! 

Ni kommer inte ångra ett barn om ni väljer att behålla och du ska inte heller ångra aborten om du väljer att göra det. 

Ni är väldigt unga! Ni har allt tid i världen att skaffa barn vid ett senare tillfälle lika väl som du har tid att ta upp dina studier vid ett senare tillfälle!! 

Så inga svar här heller, men vad ni än väljer att göra så kommer det bli bra ❤️

Tack!! Jag pratade med min mamma ikväll och hon tycker det är smartast med abort med tanke på våran livssituation och ålder. Hon menar att vi inte kan ge ett barn det bästa den förtjänar just nu och jag håller med, även om tanken är fin och att jag kommer få om 3/4 år :)

Kloka ord😊 Min mamma övertalade mig till abort och lova mig 10000kr hehe. Och min sambo sa att jag skulle få en katt istället så jag är väldigt glad. Det är för det bästa, vill vara den enda han tar hand om ett tag till.

Mycket klokt ❤️ /En väldigt nöjd, färdigutbildad 30+mamma

Jag vill börja med att säga att du ska lyssna på DITT hjärta och inte utefter någon annans erbjudanden..

Kanske kan du få hjälp att reda ut tankarna via barnmorskan? Jag fick de.. men minns inte va de hette.. 
jag blev också oplanerat gravid och behöll mot min killes vilja. 

Ni kommer bli toppenföräldrar när den tiden kommer 🥰 mysigt att kunna fokusera på bara er två, katten och känna att man är klar med studierna!! 

Lycka till med allt 🌼

Jag har en kollega som råkade ut för samma som du TS. Hon behöll. Det hon säger är att man inte kan vara föräldraledig utan får ta med bebisen när man studerar helt enkelt. För man får ju ingen föräldrapenning alls och det är viktigt att inte komma ifrån studierna. Man vill ju inte plugga i typ 10 år utan bli klar och komma ut i vuxenlivet. 

Jag hade också en kursare som fick barn när vi pluggade. Även hon var tillbaka ett par veckor efter förlossningen och hade med barnet jämt. 

Sä tänk lite på just den delen. Om du tänker dig en lång härlig föräldraledighet där du pysslar med barnet så kommer den inte vara möjlig helt enkelt. Det blir otroligt svårt både ekonomiskt och att inte hamna i avbrutna studier i såna fall. 

Det är ett val som påverkar både din framtid och er framtid som par. 

Jag väger alla argument för abort mot att man faktiskt avslutar ett liv och att fostret hade utvecklats till ett barn med framtid, drömmar och haft ett liv Om man inte gjort abort  

även om barnet inte passar in i ditt schema just precis nu så är livet långt, att ha ditt barn i famnen och uppleva hans eller hennes liv är en gåva. 

du kan plugga hela livet men just det här fostret/barnet kommer aldrig tillbaka till dig  

behåll❤️

Jag vill bara dela min historia :)

Ser att många i tråden rekommenderar abort. Jag tänker gå emot strömmen. Jag blev också gravid i ung ålder när jag nyligen börjat plugga till civilingenjör. För mig var abort aldrig ett alternativ. Jag behöll barnet och fortsatte plugga en tid efter att dottern föddes. Ibland var det såklart tufft, men alla gånger värt det. Jag blev klar med studierna ungefär samtidigt som andra i min klass och idag har jag fast jobb, bra ekonomi och en härlig dotter på snart 5 år. Kan tillägga att jag är under 30 ;)

Det är du som ska bestämma hur du vill göra, men rekommenderar att du verkligen tänker igenom det, och kanske pratar med någon barnmorska eller annan vårdpersonal som är neutral och inte påverkar dig i beslutet. Det är ändå ett stort beslut som påverkar dig hela livet.

Av egen erfarenhet kan jag bara säga att livet tar ibland olika vändningar som man inte räknat med, men samtidigt tror jag att allt sker av en anledning och är menat

Skickar massor med kramar till dig och önskar dig lycka till

Hälsningar från en annan ung mamma

Det är ingen i tråden som rekommenderar abort? Vad jag kan läsa så skriver folk att det kommer bli bra oavsett val eller att ts ska behålla. 

Den enda jag ser rekommendera ts att göra abort är hennes mamma

Tar tillbaka de jag skrev. Såg nu att "kollega" kanske rekommenderade det också 

Jag ska inte rekommendera vare sig det ena eller det andra, för alla är olika och det finns inget rätt eller fel. Jag var iof litet äldre än du (21) när jag blev gravid med första barnet, men jag hade inte hunnit längre i livet. Hade precis träffat killen (som senare visade sig vara ett riktigt dåligt val) och bodde hemma, hade bara rest och läst litet kurser efter gymnasiet. var väldigt naiv och omogen. I alla fall var min enda dröm i livet att bli mamma och för mig var abort då inte ett alternativ. Idag hade jag nog varit mer försiktig, enbart med tanke på vem pappan visade sig vara. Däremot att få ha levt hela mitt vuxna liv med min son (och hans bror som kom två år senare) är det finaste jag någonsin kunde få. Trots att det var extremt tufft i perioder (fick fly med dem från pappan, levde skuldsatt och på existensminimum länge efter att han tagit lån i mitt namn, gömt räkningar, etc). Barnen gjorde mig stark. Jag var föräldraledig som andra. Ok, jag fick leva på existensminimum för hade lägsta nivån på föräldrapenningen, men jag var hemma med dem även som student. Det var tufft men det gick. Skulle jag önska min dotter den kampen? Nej. men eftersom jag är den jag är är jag ändå så tacksam för att ha haft dem i mitt liv hela vägen. De är 18 och 16 år nu och tillsamman med sin lillebror och flickan i magen är de mitt allt. De har också blivit riktigt fina personer. De kramar och pussar mig varje dag och är så beskyddande och fina. Jag älskar dem av hela mitt hjärta. Men jag hade kunnat gett dem en tryggare start om jag väntat, och de hade förtjänat allt det bästa. Å andra sidan kanske utmaningarna också format dem till de fina personerna de blivit. De har aldrig tagit något för givet. För mig var det tur att deras biologiska pappa lämnade oss ifred efter vår flykt. Han hade kunnat fortsätta förstöra våra liv om han velat (det finns inte mycket skydd att få eftersom ju ?barn har rätt till båda sina föräldrar?). Men ung ålder, studier och ekonomi är en småsak i jämförelse med att råka få barn med fel person. Ni har framtiden för er, oavsett hur ni väljer att gå vidare. Jag utbildande mig till jurist som mamma till tre små barn. Tufft ja, men inte för tufft - studierna gav mer flexibilitet och att lämna och hämta utan stress än många jobb (då hade jag träffat min nuvarande sambo och vi hjälptes åt). Därför säger jag lyssna på ditt eget hjärta. Stort lycka till oavsett hur det blir ❤️

Det jag funderar på är om din partner är redo för att bli pappa. Är han emotionellt mogen för att bli pappa? Eller kommer han ha svårt att leva upp till rollen? Kommer han att irritera sig på barnet tror du?

Sedan funderar jag på din utbildning, du kommer att behöva ta studieuppehåll. Kommer din kille att behöva avbryta sina studier för att försörja er då? 

Förstå att det är ett stort beslut. Jag tycker man ska tänka på situationen i ett livsperspektiv. 

Tillägg: Det ska stå "förstår att det är ett stort beslut".

Efter alla stora beslut kommer man efteråt att fundera på hur det skulle ha blivit om man hade tagit ett annat beslut. Det är ofrånkomligt.