Rudbeckius

Mon 22 Sep 11:09

86 svar

"Amanda-effekten": Relationskris i halva Malmö – och i Sverige?

Vi är i övre medelåldern och sitter hemma i TV-soffan hemma och fascineras, ofta med skämskudde, över de yngres relationsproblem. I Netflix-serien "Halva Malmö består av killar som dumpat mig" möter vi Amanda ? en kvinna i trettioårsåldern som klamrar sig fast vid sin mobil och jakten på bekräftelse. Hon är vacker, vass, välutbildad ? men fullständigt vilsen. Så jobbigt. Serien är rolig, ja, men också djupt allvarlig. För Amanda är nog inte unik. Är hon en spegel av ett växande samhällsproblem: relationell rotlöshet, inre tomhet och en generationsidentitet byggd på likes i stället för lojalitet? Är det så?

Bakom varje charmigt montage av sarkastiska sms och pinsamma one-night stands döljer sig något mer: en emotionellt övergiven människa som tappat förmågan att skapa djup, tillit och varaktighet. Att Amanda upprepat väljer otillgängliga män och själv flyr intimitet är inte bara underhållning på Netflix ? det är dokumenterat i otaliga studier om anknytningsstörningar, låg självkänsla och bekräftelseberoende.

Forskningen är alltså tydlig: personer med otrygg anknytning eller emotionell överkänslighet riskerar att hamna i korta, destruktiva relationer. Studier visar också att upprepade separationer påverkar den psykiska hälsan negativt, särskilt om individen saknar stabila vänskapsrelationer, självreflektion eller terapeutiskt stöd.

Men felet ligger inte bara hos Amanda. Vi lever i ett samhälle som förstärker hennes kris: där samhörighet byts ut mot yta, där engångskontakter premieras av dejtingappar, och där män ? ofta unga ? växer upp i ett emotionellt vakuum utan förebilder för sund maskulinitet.

Vi behöver sluta romantisera emotionellt kaos och istället bygga strukturer som gynnar mognad, empati och relationell kompetens.Fem förslag för ett relationellt starkare samhälle

* Inför relationskunskap i skolan. Precis som vi lär ut matematik bör vi ge unga verktyg för att förstå känslor, anknytning och gränser.

* Stärk mäns emotionella språk. Mansrörelsen bör lyftas som en del av jämställdhetsarbetet ? inte misstänkliggöras.

* Stoppa dejtingapparnas emotionella rovdrift. Kräv etiska riktlinjer för hur appar utformas, särskilt för unga vuxna.

* Normalisera terapi. Terapi bör ses som förebyggande hälsovård, inte som något för de "svaga".

* Uppvärdera vänskap. Medier, kultur och politik bör lyfta betydelsen av djupa vänskapsband ? inte bara romantisk kärlek.

Amanda springer genom Malmö, ensam bland tusen ansikten. Vi känner igen henne. Vi kanske är henne. Men vi kan välja en annan väg. En som leder bort från bekräftelsejakt och mot djupare, mänskligare samhörighet.

Och den vägen börjar inte i appen. Den börjar i oss själva.

Rudbeckius

Mon 29 Sep 10:42

#71

Ja. Så klokt och viktigt sagt. Du sätter fingret på ett avgörande samhällsproblem som ofta hamnar i skymundan: det saknas ett fungerande skyddsnät för de barn som inte får trygghet hemifrån. Och du har rätt - lärare och andra vuxna orkar allt mer sällan bära det ansvar som samhället lagt på dem. De är inte emotionella resurser, de är redan överbelastade.

Enligt Skolverkets och OECD:s rapporter känner många lärare bristande arbetsro, tid och stöd, och skolpersonal byter jobb i ökande takt - vilket gör långsiktig vuxennärvaro nästan omöjlig. Samtidigt visar studier (ex. Gilligan, Ungar) att stabila, engagerade vuxna utanför familjen kan bli skyddsfaktorer - men bara om de ges rätt förutsättningar.

Neuropsykologin är också tydlig: barn behöver återkommande, förutsägbar närvaro för att skapa nya trygga anknytningsmönster. Det räcker inte med "en bra fritidspedagog i tvåan" om den personen försvinner efter ett halvår.

Och du har rätt i att arbetslinjen krockar med detta. I vårt land där normen är två heltidsarbetande föräldrar och där föreningslivet faller samman, lämnas barnen ofta åt algoritmer och tillfälliga kontakter. Kanske är det just därför dags att lyfta just det du föreslår: Kortare arbetsvecka, tid för engagemang och framför allt ett uppvärderat medborgaransvar - inte bara för våra egna barn, utan även för andras. Det handlar ju om något större än ekonomi: ett samhällskontrakt där vi vuxna, även Amanda, tar ansvar - även när staten inte orkar.

Och det börjar ju med att vi vågar prata om det. Precis som du gör nu. Tack.

TvillingmammaVästgöte skrev 2025-09-26 18:51:03 följande:

Idag finns nog tyvärr inget extra skyddsnät för unga som inte får det stöd , stabilitet och kärlek de behöver från sina föräldrar och andra släktingar.

Väldigt få lärare orkar idag vara skyddsfaktorer och ännu mindre anknytningspersoner för unga som mår dåligt. De flesta lärare är utarbetade och de vill bara ägna sig åt att lära ut, de vill inte vara socialarbetare. Dagens lärare är inte heller kvar på samma skola, som de var förr, ibland hela yrkeslivet. Idag byter lärare ofta tjänst, och skola, i jakt på högre lön eller bättre arbetsförhållanden.

Inte så många vuxna orkar heller vara aktiva i olika föreningar och idrottsklubbar. De flesta idrottsklubbar drivs av föräldrar och de orkar nog inte engagera sig i andra unga än deras egna barn.

Det är den extrema arbetslinjen som gör att ingen längre har energi för något utanför deras egen familj, tänker jag. Att båda föräldrar skall jobba heltid , och dessutom en föråldrad 40-timmarsvecka, är ett inte bra. Med dagens produktivitet och hjälpmedel borde vi inte behöva arbeta så mycket , det är befängt.

Vi borde ha tid för att engagera oss i våra barn, barnbarn, föreningar och kanske till och med stötta andras barn.

Rudbeckius

Mon 29 Sep 11:12

#72

Tror inte riktigt så. Visst kan vissa kvinnor ligga runt helt frivilligt och må bra av det - men det är inte hela bilden. Forskningen (t.ex. Bogle 2008, Fielder & Carey 2010) visar att många unga kvinnor upplever ångest, låg självkänsla och emotionell tomhet efter upprepade engångsligg - särskilt när sexet sker i jakt på bekräftelse av deras osäkra sköra jag snarare än lust. Som i Amandas fall i serien.

Samtidigt är det såklart sant att vuxna kvinnor har rätt till sitt sexliv ? ingen ska moraliseras. Men att ifrågasätta destruktiva mönster är ju inte samma sak som att "begränsa kvinnor", som du menar. Det handlar snarare om att förstå drivkrafterna bakom beteendet, oavsett kön. Allts även män.

Amanda i serien ligger verkligen inte bara runt för att det är kul - hon är trasig, vilsen, väldigt beroende av yttre bekräftelse och har så svårt för närhet. Det är inte alls något empowerment - det är emotionell flykt. Och smärtsamt att se på.

Anonym (Stor växel) skrev 2025-09-26 15:27:00 följande:

De kvinnor som ligger runt, ligger runt för att de vill ligga, ingen annan anledning. Detta är endast ännu en tråd att försöka begränsa kvinnor. Jag tror knappast de kvinnor som ligger runt mår dåligt av allt sexande. De har valt det själva.

Rudbeckius

Mon 29 Sep 11:20

#73

Jo, visst är det nog så ibland, kvinnor kan också använda män som tillfälliga objekt ? det är alltså inte alltid "tvärtom" eller svartvitt. Men forskningen visar att bakom många av dessa mönster finns psykologiska sår, låg självkänsla eller trauma - särskilt hos kvinnor (t.ex. Bogle 2008, Jonason & Buss 2012).

Att ligga runt för att döva tomhet eller bevisa sitt värde är ju inte då samma sak som att fritt njuta av sin sexualitet. Det handlar inte om gammal moral - utan om vad som driver beteendet och vilka konsekvenser det får.

Och jo - att upprepade gånger ha sex med människor man inte vill lära känna, kan över tid skapa just det du nämner: avtrubbning, cynism och avhumanisering - för både män och kvinnor. Det är inte feminism. Det är emotionell erosion och skadar dem själva och är bra jobbigt för oss andra runt om.

Anonym (HH) skrev 2025-09-26 20:33:25 följande:

Kvinnorna som ligger runt kanske ser männen som vandringspokaler och utnyttjar männen för sex, ibland är det så, varför antar du att det alltid är tvärtom? Om man ser en man som någon man vill ligga med men inget mer, betyder inte att man avhumaniserar manssläktet.

Mayjel

Thu 2 Oct 21:38

#74

Har kollat alla 7 avsnitt av denna serie nu och tror jag vet vad Amandas problem var och varför hon stötte bort nästan alla killar hon träffade.

Det handlar inte bara om osis med fel sorts killar utan också mycket om den rena desperation hon utstrålade. Sånt är inte så attraktivt, varken hos män eller kvinnor.

Mayjel

Sat 4 Oct 18:44

#75

Finns det inga fler som vill ge sina synpunkter? Jag gillar denna serie och har sett den flera gånger nu. Funkar väldigt bra i avskräckande syfte, om inte annat.

Jag hade valt Saruman förresten. Om man nu blev så illa tvungen.

Rudbeckius

Tue 7 Oct 11:45

#76

Ja, instämmer. Klok iakttagelse ? och du är inne på något som faktiskt också stöds av psykologisk forskning. Jag tänkte så med.
Desperation, eller stark rädsla för ensamhet, kan verkligen signalera otrygg anknytning ? vilket ofta triggar osäkerhet hos motparten. Det handlar inte om skuld, utan om mönster: Och samma för killar som tjejer.
Amanda verkar söka närhet jättemycket, men har svårt sen att tåla närhet när den väl kommer. Det gör att hon undermedvetet stötte bort de mer stabila killarna, men fastnade för de undvikande ? som bekräftade hennes rädsla att bli lämnad. Som en dålig cirkel.

Så ja ? serien är som du säger: både gripande och avskräckande. Och kanske också en tankeställare till oss alla om hur vår egen känslomässiga ryggsäck påverkar vilka vi dras till.

Mayjel skrev 2025-10-02 21:38:24 följande:

Har kollat alla 7 avsnitt av denna serie nu och tror jag vet vad Amandas problem var och varför hon stötte bort nästan alla killar hon träffade.

Det handlar inte bara om osis med fel sorts killar utan också mycket om den rena desperation hon utstrålade. Sånt är inte så attraktivt, varken hos män eller kvinnor.

Bits1975

Tue 7 Oct 13:33

#77

Wow vilken spännande tråd! Jag har precis börjat titta, återkommer med tankar

Mayjel

Wed 8 Oct 00:19

#78

Rudbeckius skrev 2025-10-07 11:45:49 följande:

Ja, instämmer. Klok iakttagelse ? och du är inne på något som faktiskt också stöds av psykologisk forskning. Jag tänkte så med.
Desperation, eller stark rädsla för ensamhet, kan verkligen signalera otrygg anknytning ? vilket ofta triggar osäkerhet hos motparten. Det handlar inte om skuld, utan om mönster: Och samma för killar som tjejer.
Amanda verkar söka närhet jättemycket, men har svårt sen att tåla närhet när den väl kommer. Det gör att hon undermedvetet stötte bort de mer stabila killarna, men fastnade för de undvikande ? som bekräftade hennes rädsla att bli lämnad. Som en dålig cirkel.

Så ja ? serien är som du säger: både gripande och avskräckande. Och kanske också en tankeställare till oss alla om hur vår egen känslomässiga ryggsäck påverkar vilka vi dras till.

Vet inte om jag håller med dig kring det där med att undermedvetet sabba för sig själv.
Som jag tolkade det så ville Amanda fortsätta kontakten med flera av killarna, vilka tyvärr inte visade sig vara lika intresserade i retur. Hon ville ju låna Zlatan-boken av den första killen vi ser henne hoppa i säng med. Jag ser detta som ett uppenbart försök av henne att hålla fast i honom så de skulle ha anledning att träffas igen.

Kul att hon sedan får en helt annan användning för denna bok (närmare bestämt för de avrivna sidorna i boken) efter att killen dumpat henne, haha!

Att den enda seriösa killen fattade tycke för Amanda tror jag beror lite på att hon inte var lika desperat och efterhängsen gentemot honom. Förståeligt också då han redan varit elak mot henne i det förflutna, då de gick i samma skola. Amanda hade skäl till att vara misstänksam mot honom.

Jag gillar att Amanda var så brutalt ärlig mot denna kille. Att hon la alla sina kort på bordet med en gång och t.o.m. var öppen om sin munherpes. Så borde man göra, vara ärlig om sig själv från första början, istället för en massa tröttsamma flirtiga teaterspel, likt hos de övriga männen hon dejtade. Blir så trött på sånt, folk som inte kan vara öppna och raka med sina avsikter redan från början.

Bartendern var värst av dem alla enligt mig. Fruktansvärt falsk och empatilös typ som jag inte förstår varför Amanda ville fortsätta med. Uppenbar knarkare och skumt förflutet som sektavhoppare, kan det bli värre liksom?

Mayjel

Wed 8 Oct 00:19

#79

Bits1975 skrev 2025-10-07 13:33:17 följande:

Wow vilken spännande tråd! Jag har precis börjat titta, återkommer med tankar

Gör det! Vill gärna läsa dina synpunkter om denna serie!

Rudbeckius

Wed 8 Oct 15:23

#80

Ja, det är verkligen en intressant tolkning du gör - och du har så rätt i flera delar! Serien Dumpad ger ju förstås inte ett "facit", utan just en chans att spegla olika perspektiv och våra erfarenheter.

Det är helt sant att Amanda försöker hålla kontakten med vissa killar - Zlatan-boken är ett lysande exempel på just det där smådesperata men ändå mänskligt charmiga försöket att inte bli bortvald. Det säger kanske inte att hon saboterar medvetet, men att hon famlar efter bekräftelse på ett sätt som ibland skrämmer bort andra. Jag hade inte nappat som ung.

Din poäng om att hon inte var lika klängig mot barndomskompisen är också mitt i prick, tycker jag. Kanske just för att hon visste att han en gång sårat henne, så blev hon mer försiktig - och då paradoxalt nog mer attraktiv. Det är i det fallet ett tydligt exempel på hur våra tidigare erfarenheter påverkar hur vi relaterar.

Och ja - hennes ärlighet, till och med om herpes, var faktiskt både modig och befriande. Man önskar fler kunde vara sådär öppna från start. För mycket av relationsspelet bygger på att låtsas - vilket nog ofta slutar med att båda blir besvikna. Eller skattar och avslöjar varandra...

Håller också med dig om bartendern. En typisk "känslomässig bedragare" som ser varm ut men är kall inuti. Tyvärr är det ofta just de där lite trasiga, hemlighetsfulla typerna som triggar något hos dem som redan är osäkra. Eller?

Så ja - serien funkar både som underhållning och lite som relationsskola. Kul att fler tänker till!

Mayjel skrev 2025-10-08 00:19:15 följande:

Vet inte om jag håller med dig kring det där med att undermedvetet sabba för sig själv.
Som jag tolkade det så ville Amanda fortsätta kontakten med flera av killarna, vilka tyvärr inte visade sig vara lika intresserade i retur. Hon ville ju låna Zlatan-boken av den första killen vi ser henne hoppa i säng med. Jag ser detta som ett uppenbart försök av henne att hålla fast i honom så de skulle ha anledning att träffas igen.

Kul att hon sedan får en helt annan användning för denna bok (närmare bestämt för de avrivna sidorna i boken) efter att killen dumpat henne, haha!

Att den enda seriösa killen fattade tycke för Amanda tror jag beror lite på att hon inte var lika desperat och efterhängsen gentemot honom. Förståeligt också då han redan varit elak mot henne i det förflutna, då de gick i samma skola. Amanda hade skäl till att vara misstänksam mot honom.

Jag gillar att Amanda var så brutalt ärlig mot denna kille. Att hon la alla sina kort på bordet med en gång och t.o.m. var öppen om sin munherpes. Så borde man göra, vara ärlig om sig själv från första början, istället för en massa tröttsamma flirtiga teaterspel, likt hos de övriga männen hon dejtade. Blir så trött på sånt, folk som inte kan vara öppna och raka med sina avsikter redan från början.

Bartendern var värst av dem alla enligt mig. Fruktansvärt falsk och empatilös typ som jag inte förstår varför Amanda ville fortsätta med. Uppenbar knarkare och skumt förflutet som sektavhoppare, kan det bli värre liksom?

ClumsySmurf

Wed 8 Oct 19:24

#81

Rudbeckius skrev 2025-10-07 11:45:49 följande:

Ja, instämmer. Klok iakttagelse ? och du är inne på något som faktiskt också stöds av psykologisk forskning. Jag tänkte så med.
Desperation, eller stark rädsla för ensamhet, kan verkligen signalera otrygg anknytning ? vilket ofta triggar osäkerhet hos motparten. Det handlar inte om skuld, utan om mönster: Och samma för killar som tjejer.
Amanda verkar söka närhet jättemycket, men har svårt sen att tåla närhet när den väl kommer. Det gör att hon undermedvetet stötte bort de mer stabila killarna, men fastnade för de undvikande ? som bekräftade hennes rädsla att bli lämnad. Som en dålig cirkel.

Så ja ? serien är som du säger: både gripande och avskräckande. Och kanske också en tankeställare till oss alla om hur vår egen känslomässiga ryggsäck påverkar vilka vi dras till.

Jag har varken läst boken eller sett serien och jag kan ha missat något i tråden...men...

Du har gjort en koppling mellan Amandas problem och de yngres relationsproblem, kopplingen är otrygg anknytning, du har fortfarande inte lagt fram några bevis för att yngre skulle har sämre anknytning än tidigare generationer så jag är fortfarande inte särskilt övertygad.

Vet inte om du nämt att Amanda Romare som skrev boken serien handlar om har OCD. Symtombilden av otrygg anknytning och OCD överlappar något, OCD blir antagligen värre av otrygg anknytning.

Jag har inte hela bilden av de yngres problem och den är mest baserad på USA eftersom jag råkade känna till Jonathan Haidt.

Ju mer tid barn har bakom skärmen ju mindre är de sociala IRL och får sämre möjligheter att träna bort eventuell social ångest så yngre har lite mer social ångest.
De som ligger bakom sociala medier som facebook har forskat en hel del om hur man ska få folk att spendera så mycket tid som möjligt på deras plattformar så det är inte särskilt konstigt om ungdomar jagar likes.

Utöver att barn i USA har varit så fastklistrade vid skärmen att de missat mycket av den barndom barn normalt får har de också blivit så överbeskyddade att de blivit ganska känsliga. En väldigt dålig kombination så psykisk ohälsa har skjutit i höjden.

är nog väldigt mycket som liknar otrygg anknytning

En massa trigger varningar och lära sej att leta mikroaggressioner verkar också orsaka katastroftänk.

Rudbeckius

Thu 9 Oct 17:18

#82

Klok iakttagelse ? du rör vid flera verkliga fenomen. Men låt oss reda ut några saker, baserat på både serien *Dumpad*, boken *Halva Malmö består av killar som dumpat mig* och evidensbaserad forskning.

Otrygg anknytning och generationsskillnader ? finns det ens forskning?
Ja. Studier från Jean Twenge, Jonathan Haidt, Sarah Coyne och Barry Schwartz visar tydligt en ökning av ångest, ensamhet och relationsoro hos unga, särskilt efter 2012 då smartphones slog igenom. Twenges långsiktiga data från USA och UK visar nedgång i irl-umgänge, sexuell aktivitet och självrapporterad lycka, samtidigt som psykisk ohälsa ökar - särskilt hos tjejer. Forskningen är inte bara amerikansk: svenska SCB (2024) och Folkhälsomyndigheten visar liknande trender här. Varför tar du inte reda på sådant själv? Ska vi andra behöva göra det åt dig?

Otrygg anknytning är ingen diagnos utan en psykologisk modell, ofta formad av tidig relationsmiljö. Den syns ofta i "parningsmönster" - dvs hur man söker, väljer och hanterar intimitet. Amanda (i serien) har nog verkligen typiska drag av ambivalent anknytning: stark närhetslängtan men också rädsla för att bli lämnad, vilket leder till självsabotage. Det är inte en diagnos - det är en relationell strategi, ofta undermedveten. Och ja, den kan samspela med tillstånd som OCD.

Amanda som fall - ett filter för samtiden: Att Amanda Romare själv har OCD är väl känt - och öppet sagt. Men serien bygger på hur unga kvinnor (och män) idag försöker navigera i ett relationsklimat präglat av kortsiktighet, ytlig bekräftelsejakt och emotionell osäkerhet. Det är inte en förenkling - det är ett fenomen som forskning, dokumentärer och kvalitativa intervjuer bekräftar. Amanda är då inte "symbolen för sin generation", men hon speglar tyvärr en del av den.

Dolda motiv och retoriska knep i ditt inlägg: Din invändning om brist på bevis är retoriskt smart, vanlig men haltar. Du nämner själv Haidt - som faktiskt tillhör den starkaste evidensbasen för just det du först ifrågasätter (ökad otrygghet bland unga). Du verkar vilja ifrågasätta kopplingen mellan samhällsförändringar och psykisk ohälsa - men lutar dig samtidigt mot just de forskare som belägger detta. Svårt att förstå, kan du förklara dig?

Din formulering "har inte sett serien eller läst boken" men ändå vill avfärda kopplingarna är märklig, men tyder på en viss "motvilja mot beskrivningen" snarare än verklig kunskapstörst. Retoriskt sett kallas det "förhandlad ignorans": man säger "jag vet inte så mycket - men du har nog fel ändå". Ointressant störning i debatter. Vill du sabba eller bara ha uppmärksamhet?

Ideologisk bas? Din ton och selektiva skepsis tyder på viss klassisk nätliberal hållning en slags individualism utan strukturell analys, där systemkritik snabbt ses som personlig offermentalitet eller personlig anklagelse. Det är inte ett problem i sig - men det färgar hur man tolkar begrepp som anknytning, social ångest och desperation. För att förstå såna mönster behövs både lite mer avancerad vuxen psykologi och samhällsanalys.

Så, du har flera bra poänger - men blandar ihop kritik mot överdriven skärmtid och snowflake-kultur med ett förnekande eller medveten ignorans av faktiska forskningsresultat. Amanda Romare illustrerar, medvetet eller ej, en verklig psykologisk och sociologisk trend. Din skeptiska hållning verkar snarare vara ett uttryck för ideologisk trötthet än saklig invändning.

Kort sagt: Läs boken. Se serien. Läs Twenge och Coyne. Då blir debatten intressantare - och mer rättvis.

ClumsySmurf skrev 2025-10-08 19:24:06 följande:

Jag har varken läst boken eller sett serien och jag kan ha missat något i tråden...men...

Du har gjort en koppling mellan Amandas problem och de yngres relationsproblem, kopplingen är otrygg anknytning, du har fortfarande inte lagt fram några bevis för att yngre skulle har sämre anknytning än tidigare generationer så jag är fortfarande inte särskilt övertygad.

Vet inte om du nämt att Amanda Romare som skrev boken serien handlar om har OCD. Symtombilden av otrygg anknytning och OCD överlappar något, OCD blir antagligen värre av otrygg anknytning.

Jag har inte hela bilden av de yngres problem och den är mest baserad på USA eftersom jag råkade känna till Jonathan Haidt.

Ju mer tid barn har bakom skärmen ju mindre är de sociala IRL och får sämre möjligheter att träna bort eventuell social ångest så yngre har lite mer social ångest.
De som ligger bakom sociala medier som facebook har forskat en hel del om hur man ska få folk att spendera så mycket tid som möjligt på deras plattformar så det är inte särskilt konstigt om ungdomar jagar likes.

Utöver att barn i USA har varit så fastklistrade vid skärmen att de missat mycket av den barndom barn normalt får har de också blivit så överbeskyddade att de blivit ganska känsliga. En väldigt dålig kombination så psykisk ohälsa har skjutit i höjden.

är nog väldigt mycket som liknar otrygg anknytning

En massa trigger varningar och lära sej att leta mikroaggressioner verkar också orsaka katastroftänk.

Mayjel

Fri 10 Oct 01:01

#83

Rudbeckius skrev 2025-10-08 15:23:38 följande:

Ja, det är verkligen en intressant tolkning du gör - och du har så rätt i flera delar! Serien Dumpad ger ju förstås inte ett "facit", utan just en chans att spegla olika perspektiv och våra erfarenheter.

Det är helt sant att Amanda försöker hålla kontakten med vissa killar - Zlatan-boken är ett lysande exempel på just det där smådesperata men ändå mänskligt charmiga försöket att inte bli bortvald. Det säger kanske inte att hon saboterar medvetet, men att hon famlar efter bekräftelse på ett sätt som ibland skrämmer bort andra. Jag hade inte nappat som ung.

Din poäng om att hon inte var lika klängig mot barndomskompisen är också mitt i prick, tycker jag. Kanske just för att hon visste att han en gång sårat henne, så blev hon mer försiktig - och då paradoxalt nog mer attraktiv. Det är i det fallet ett tydligt exempel på hur våra tidigare erfarenheter påverkar hur vi relaterar.

Och ja - hennes ärlighet, till och med om herpes, var faktiskt både modig och befriande. Man önskar fler kunde vara sådär öppna från start. För mycket av relationsspelet bygger på att låtsas - vilket nog ofta slutar med att båda blir besvikna. Eller skattar och avslöjar varandra...

Håller också med dig om bartendern. En typisk "känslomässig bedragare" som ser varm ut men är kall inuti. Tyvärr är det ofta just de där lite trasiga, hemlighetsfulla typerna som triggar något hos dem som redan är osäkra. Eller?

Så ja - serien funkar både som underhållning och lite som relationsskola. Kul att fler tänker till!

Ja, och sen vet jag inte om det möjligen kan ha varit som du säger, att Amanda valde fel killar för att hon hade en undermedveten rädsla för riktiga relationer.

Tänker spontant på relationen hon hade med sin far. Lite distanserat mellan dem och hon påpekar också sanningen för honom i slutet där, kring hans egen negligerande behandling av Amanda och hennes syster. Kan ju har varit där som det hela uppstått isåfall, den bristfälliga anknytningen som du var inne på.

Jag har också haft en ganska svag anknytning till min far. Något som förmodligen påverkat mig till den grad att jag inte ens vill umgås med män idag utan att känna mig obekväm där under ytan. Men det är mitt sätt att hantera det på medan Amanda istället agerade mer framåt i att söka bekräftelse hos olika män, kanske som ett sätt att kompensera för den brist på kärlek och uppmärksamhet hon hade från sin egen pappa, vem vet.

Man skulle kanske ta och fråga Amanda Romare, seriens upphovskvinna, om det hela. Hon lär ju vara den som förstår Amanda bäst av alla eftersom denna är hennes tydliga alterego i bokform.

Ja, bartendern var hemsk, just för att han framstod som en trevlig och ärlig typ inledningsvis men sedan visade samma egenskaper som pappan i viss mån. En som lovar mer än han håller och sen sviker stort.

Vet inte riktigt varför Amanda var så naiv när det gällde honom. Så himla snygg var han väl ändå inte eller? Men hon var väl annars i desperat behov av hans bekräftelse, som sedan visade sig vara falsk.

ClumsySmurf

Sat 11 Oct 00:10

#84

Rudbeckius skrev 2025-10-09 17:18:50 följande:

----

när du nämner att studier
"visar tydligt en ökning av ångest, ensamhet och relationsoro"
"visar nedgång i irl-umgänge, sexuell aktivitet och självrapporterad lycka"

men inget om studier som visar tydligt en ökning otrygg anknytning är det du själv som gör en koppling mellan de yngres relationsproblem och otrygg anknytning och inte de studier du hänvisar till.

det är som att du inte förstår trygg anknytning/otrygg anknytning och har fått för dej att att ha "ångest, ensamhet och relationsoro" är samma sak som att ha otrygg anknytning

så att ifrågasätta om orsaken till "ökning av ångest, ensamhet och relationsoro" verkligen är ökad otrygg anknytning blir samma sak som ifrågasätta "ökning av ångest, ensamhet och relationsoro"

om du inte har missupfattat vad anknytning är förstår jag inte inget av ditt inlägg.

TvillingmammaVästgöte

Sat 11 Oct 08:17

#85

ClumsySmurf skrev 2025-10-11 00:10:28 följande:

när du nämner att studier
"visar tydligt en ökning av ångest, ensamhet och relationsoro"
"visar nedgång i irl-umgänge, sexuell aktivitet och självrapporterad lycka"

men inget om studier som visar tydligt en ökning otrygg anknytning är det du själv som gör en koppling mellan de yngres relationsproblem och otrygg anknytning och inte de studier du hänvisar till.

det är som att du inte förstår trygg anknytning/otrygg anknytning och har fått för dej att att ha "ångest, ensamhet och relationsoro" är samma sak som att ha otrygg anknytning

så att ifrågasätta om orsaken till "ökning av ångest, ensamhet och relationsoro" verkligen är ökad otrygg anknytning blir samma sak som ifrågasätta "ökning av ångest, ensamhet och relationsoro"

om du inte har missupfattat vad anknytning är förstår jag inte inget av ditt inlägg.

Otrygg anknytning är en riskfaktor för att utveckla ångest och andra psykiska problem.
Det finns många studier som visar det.

Det är väl helt rimligt att tro att den ökade otrygga anknytningen ökar ångestnivån generellt i vårt samhälle, vilket syns i den ökade psykiska ohälsan hos våra unga.

ClumsySmurf

Sat 11 Oct 13:45

#86

TvillingmammaVästgöte skrev 2025-10-11 08:17:05 följande:

Otrygg anknytning är en riskfaktor för att utveckla ångest och andra psykiska problem.
Det finns många studier som visar det.

Det är väl helt rimligt att tro att den ökade otrygga anknytningen ökar ångestnivån generellt i vårt samhälle, vilket syns i den ökade psykiska ohälsan hos våra unga.

jag tycker inte det är rimligt att ta ökat ångest som ett bevis för ökad otrygg anknytning, det är en helt annan sak att misstänka något.

"Amanda-effekten": Relationskris i halva Malmö – och i Sverige?

INNEHÅLL