Sexåring favoriserar mamman

Den viktigaste förebilden en dotter har är sin mamma.
Den viktigaste förebilden en son har är sin pappa.

Låter som du inte förstår grundläggande skillnader mellan pojkar och flickor.

Sen är det uppenbart att du är för snäll och att din dotter ritar dig för given.

Förstår att du blir ledsen. Tråkigt att mamman inte engagerar sig. Fortsätt vara den bra pappan som det låter som att du är, i slutändan kommer din dotter se vem som verkligen funnits där för henne. Klen tröst nu dock, det förstår jag.
Sen borde du ju prata med din fru, kan hon kanske lida av förlossningsdepression eller nåt? För det låter inte normalt. Hon går ju miste om dotterns uppväxt, dessa år får hon aldrig tillbaka. 

Hon saknar sin mamma och behöver sin mamma. Se det som ett tecken att du gör ett bra jobb som pappa. Den förälder man känner sig 100% trygg med,den idealiserar man inte. 

Du har all rätt att vara besviken och ledsen på din fru för att hon inte är den förälder eran dotter förtjänar.

Vad gäller dottern så är ju barn per definition ofta otacksamma typer utan självinsikt vad som är bra för dem.

Fortsätt göra det du gör, du kommer få igen det tids nog. 

Ja jag tänker också att det kan vara så. Det är synd att min fru inte engagerar sig mer och jag tror hon kommer ångra det senare. Försöker jag ta upp det så blir hon mest sur, går inte prata med henne. Sen kanske hon ?skärper till sig? i två dar sedan tillbaka till gamla spår. Ibland när hon lagat något gott som barnen gillat någon gpng varannan vecka så får jag liksom känslan att hon tycker att ?hon gjort sin del? och att hon då kan ta en vecka off liksom. Jag tror inte det är någon depression då hon spenderar mkt tid med vännee och gör andra saker. Hon verkar helt enkelt inte intresserad, och är lat.

Jag tror inte det handlar om depression. Visst hon har hsf någon period av nedstämdhet, vilket jag med har/haft? jag äter SSRI sen 15 år tillbaka, så är inte frömma för psykiskt illamående. Hon spenderar mkt tid med vänner efter jobb/på helger osv. Hon visar inga tecken på depression, iaf inget sådant allvarligt att man inte orkar ta hand om sina barn. Jag tror helt enkelt att hon inte är intresserad, eller så tar hon saker för givet och ångrar sig djupt när barnen blir äldre. 

Utan dig hade dotterns uppväxt varit sorglig och bedrövlig! Heja dig! Men som någon skrev så idealiöserar man inte "vardagsföräldern".

Men hon har sannolikt starkast känslomässig anknytning till dig.

Det gör mig även väldigt orolig över hur det skulle gå om det hände mig något. Tänker ganska ofta på det, och önskar man kunde känna sig trygg i tanken på att ?barnen har ju iaf sin mamma om något händer?.

Jag förstår det.

Men för varje år som ni har tillsammans så skapar hon en bild av en snäll och bra förälder i sitt inre. 
Den bilden bär hon med sig hela livet och gör att hon kommer att behandla sig själv på ett bra sätt. Hon kommer också att försöka välja vänner och partner som är hyggliga människor. Det är en gåva som hon bär med sig hela livet. 

I vissa utväxlingsfaser identifierar sig barn mer med föräldern av samma kön, tror det händer tex vid 6årsåldern. Kan vara något sådant, hon har upptäckt att hon är tjej, som mamma. 

Annars är det ju bedrövligt att mamman är så oengagerad. 

Barn visar jobbiga känslor med individer som dom känner sig trygga med. Barn vill dessutom vara till lags och vara omtyckta så er dotter känner säkert av distansen din fru tar gentemot dottern. Vilket gör att barnet söker mer bekräftelse och försöker analysera vilka beteende och närmande hon får mest bekräftelse och tillgivenhet av.

Med dig visar hon alla sidor, fula och fina, för hon vet och känner att du älskar henne oavsett hur hon beter sig och vilka saker hon gör. Så hylla dig själv, du är grym. 

Låter som att din fru kanske inte knöt an till dottern vid födseln.

Så är det, dottern väljer i 8 fall av 10 mamman att ty sig till, visade en undersökning gjord för längre sedan.

Pappan duger mest när dottern vill ha saker som hon vet att pappa kan ge henne,

I övrigt är han oftast sonens favorit.

Först vill jag säga att det inte är någon tävling.

Se det så här, du är dotterns trygghet, den som gör allt med henne. Hon är så trygg med dig att hon vågar säga "dumma" saker till dig.
Att hon verkar favorisera mamman, som tydligen inte gör så mycket med henne. Det kanske är dotterns sätt att försöka få lite uppmärksamhet från henne med?

Ta detta inte för sanning, men kan vara värt att fundera på.