Olika intressen

https://www.familjeliv.se/forum/thread/83547506-vad-vill-jag

Visst är det här din tråd?
Spring TS, spring!

Jag vet inte, det är svårt. Jag älskar ju hen så mycket och vi har det så bra för det mesta. Det är bara lite saker som skaver som jag känner skalar bort mig själv.

Hjälp vilken drama Queen, är han 14 år?  

Lyssna på Skilsmässopodden, de hade ämnet uppe för ett tag sen.
Om man måste dela intressen, om man är skyldig att delta osv.

Hen vrider och vänder på orden för att manipulera dig.

Det är inte du som gör slut i den situationen. Du väljer inte att avsluta förhållandet. Om det tar slut för att du utövar dina intressen, på samma sätt som din sambo utövar sina intressen, så är det för att hen väljer att avsluta.

Men varför sitter du och väntar? Och varför har du ångest för att berätta att du ska på fest? Du är inte tolv och han är inte din pappa.

På vilket sätt kan du ha det bra om du är med en person som manipulerar och skuldbelägger dig? Hur är det fint och upplyftande?

Det här måste du fundera mer över och helst prata med en psykolog om. 

Jag hade en liknande uppväxt och har fått lära mig självklarheter som att det är ok att säga nej och värna mina egna behov i vuxen ålder. 

Det är så tydligt att du inte mår bra i den här relationen men att erkänna det för dig själv innebär att du måste ta plats och säga ifrån och det skrämmer dig antagligen. 

I en sund relation respekterar man varandras behov. Att bli ledsen för att du vill göra något som du mår bra av har inget med kärlek att göra utan handlar om egoism och manipulation. 

Du gör allt för att ta hänsyn till din sambos känslor medan din sambo inte bryr sig om dina känslor alls. Din sambo struntar i att du känner dig tvungen att avstå sådant som gör dig lycklig. Så gör man inte mot någon man älskar. 

I en sund relation är man inte rädd för att berätta att man ska gå på fest och man trippar inte på tå och har ont i magen. 

Du beskriver det så bra själv - det blir lugnt i relationen när du viker dig men inte inom dig. Så ska det inte vara i en relation utan så är det när man utsätts för psykisk misshandel. 

Ring till kvinnojouren. De är bra på att hjälpa en att reda ut tankarna. De flesta kvinnor som ringer dit blir psykiskt misshandlade. Jag var en av de kvinnorna, även om mitt ex blev våldsam mot mig i slutet av relationen. 

Jag ser flera varningssignaler i det du beskriver.

 

Intressant att du läste det som att partnern är en honom, jag läste tvärtom 

jag lägger ingen värdering i det, det är bara intressant att man läser samma text med olika glasögon 😎

TS, det låter oerhört konstigt att leva som er. Vi gör allt vi kan för att den andra ska kunna göra vad den vill, vad är det för liv annars?

Wow, ja är det samma är det riktigt stört. Som sagt, spring, det där kommer bara att bli värre

Hur kan du läsa tvärtom när TS använder både ordet han och honom i sin trådstart.

TS, ni låter inte kompatibla, klart du ska utöva dina intressen, precis som han gör.

Hen har ett intresse som kastar bort honom 2h,

haha, ja jävlar

Vad ska man säga? Det verkar inte alls ovanligt att det funkar så här.

Mannen ska vara fotbollstränare/springa på match 5-6 dar i veckan eller ligga i ett garage och meka hela helgen, men vill hon gå en sykurs en vecka om året blir det ett jävla liv.

Vi inte bara har olika intressen utan vi uppmuntrar varandra till att ha olika intressen. Om vi sitter ihop hela tiden så kommer vi inte att utvecklas.

Min man började tävlingscykla och är borta ca 8 timmar när det är träning. Under tiden gör jag något som jag uppskattar och ofta ser vi till att mötas för lunch.

Under ett år har vi rest till där han ville tävla, under kommande år kommer jag att få bestämma resmålen så letar han upp ett lopp i närheten.

Instämmer i att det som beskrivs inte är hälsosamt.