Hur dela rättvist?

Du får jobbar för att mer pengar också istället för att ta koll på vad din man tjänar och vilja dela hans pengar. 
Man gör hur man vill med sina pengar. Är du nöjd med det du får kanske hitta en annan man som inte tjänar mer än dig. Du fokuserar bara på pengar? 
Det är rättvist att man inte delar på procent nivå. 

Jag tycker att det är orättvist att dela på procentnivå.
Jag har goda vänner som gör det och hon har alltid ont om pengar men han har massor.
De är sambos.
Om inte hon hade ett jobb som gör att hon tar huvudansvaret för barnen, då skulle han inte kunna ha det jobb han har, med massor av långresor till Asien. 

Det är orättvist att dela på procent, båda i paret bör ha samma standard, i alla fall  om man lever ihop och uppfostrar gemensamma barn. 

Vad innebär det att dela på procentnivå? Dela 50-50% eller 75-25 eller vad på gemensamma kostnader, eller dela procentuellt enligt hur mycket man tjänar?

När man delar efter procent så har jag förstått att man delar utifrån vad man bidrar till den gemensamma ekonomin. Men det är säkert olika. 

Att dela procentuellt enligt hur mycket man tjänar. 

Ok, tack

Jag har ett par vänner som betalar räkningar , bostad och mat från sin hushållskassa och när alla utgifter är betalda delar de 50/50 på det som är kvar. Är det ett okej upplägg? 

Ja, det kan det vara. 

Och vad tänkte du att det skulle tillföra till den diskussionen? Ditt umgänge, eller snarare dina påståenden om ditt umgänge, säger ju ingenting om varför kvinnliga läkare väljer att bli läkare.

Jag svarade på frågan om jag kände många kvinnliga läkare. 
 Som sagt jag kan bara svara för de jag känner och där jag vet grunden till att se blev läkare, och ingen av de har blitt läkare för att kompensera för något. 

Har du problem med det så läs inte. Du behöver inte kommentera inlägg där du inte läst grundfrågan. 

Jaha? Den frågan var alltså inte VARFÖR de som just du känner blev läkare utan det tyckte DU av någon anledning var relevant att dra upp. Men det är det inte, det säger ingenting faktiskt.

Det var precis vad frågan gällde. 

Vad är ditt problem? Att du inte svarar på frågor du får, det får stå för dig. 

Om du vill välja att vara lycklig; släpp det där med orättvist!

Alla människor som gör valet att leva lyckliga väljer att inte låta ordet eller begreppet rättvisa styra ens liv. Det står alla och envar fritt att göra sitt eget val, att leva övervägande lycklig eller att leva övervägande olycklig.
Hur man gör sitt eget val att hantera ordet och begreppet ?rättvisa? är centralt.

Den som låter rättvisa påverka ens liv väljer att leva i ilska eftersom det är en naturlig reaktion på orättvisa. Att bära på sin ilska under lång tid skapar en "inre tryckkokare". Det kan leda till akut stress, ihållande ilska och i förlängningen faktisk verklig fysisk ohälsa.

Den som långvarigt tillåter sig själv uppleva orättvisa utsätter sig för en stark faktor bakom depression och det kan försvåra återhämtning från kriser. Det kan också leda till "negativa kognitiva bedömningar" där ditt agerande gör att du ser förluster som definitiva och oåterkalleliga.

Att ofta eller ständigt göra sitt val att jämföra sitt eget öde med andras (sociala jämförelser) resulterar ofta i känslor av missnöje, i stället för tillfredsställelse.

Ordet och begreppet rättvisa är alltså både värdelöst och skadligt!

Fakta är att många av världens över 7 000 språk saknar en direkt översättning för ordet "rättvisa". Men begreppet rättvisa är ofta djupt rotat i specifika kulturer och rättssystem, t ex i många västerländska (och specifikt i länder som Sverige där många människor generellt är vana fokusera på upplevda orättvisor?).

Abstrakta ord (ofta mest bara känslobaserade ord?) som "rättvisa" (från latinets iustitia, som egentligen betonar laglydnad och jämlikhet) saknar ofta direkta motsvarigheter i språk som inte har influerats av romersk rätt eller av västerländsk filosofi.

I många språk ersätts ordet rättvisa i stället med begrepp som fokuserar på verkliga värden. I stället för ett (abstrakt känslobaserat uttryck) som "rättvisa" kan det vara lämpligare använda ord för harmonisk balans, social ordning eller moralisk rättrådighet.

I internationella sammanhang, som t ex inom FN, är bristen på översättningar av det abstrakta ordet rättvisa ett välkänt problem som kräver specialiserade tolkar för att säkerställa den verkliga innebörden.

Vilka frågor har jag inte svarat på?

Så gör jag och frun och vi är nöjda med det. Våra inkomster skiljer sig ganska ordentligt åt och har varierat en hel del under åren från att periodvis vart ganska jämn, diffat någon tusenlapp i månaden brutto. Till att i extremfallen diffa 100000+ brutto i månaden. 

Funkar för oss och vi är nöjda. 

Om man varit ett par under lång tid, har barn tillsammans och båda är nöjda med detta, är det väl ok. 

Varför räcker det inte bara med att båda är nöjda?