• Anonym (Hur gör man?)

    Hur dela rättvist?

    Jag och min sambo har väldigt olika ekonomiska förutsättninga. Han tjänar  minst 20000kr mer än mig varje månad. Vi delar alltid 50/50 på alla utgifter, mat och nöjen inklusive restaurangbesök.


    Men nu har jag läst att många delar procentuellt istället för lika för en mer jämställd och rättvis ekonomi. 

    Hur gör ni andra? Delar ni procentuellt eller bara rakt av? Är procentuellt alltid rättvis? Bör man hålla hårt i sin ekonomi mot sin partner eller bör man dela på det man har?


     

  • Svar på tråden Hur dela rättvist?
  • EpicF
    Anonym (Det naturliga) skrev 2025-11-05 12:47:30 följande:
    Fast man tänker ju inte så i ett äktenskap. Jag tycker att det har blivit så tråkigt och konstigt i Sverige, så här är det ingen annanstans. Om jag tänker på min tyska väninna t.ex., hon har mestadels varit hemmafru sedan hon gifte sig, fast hon tar lite översättningsjobb på frilansbasis när hon känner för det - mest för att inte glömma sina främmande språk som hon lärt sig. Hon har en dotter som numera är vuxen och precis har flyttat till en studentstad, så nu har min väninna mer tid att ta uppdrag, men i alla åren hittills har hon skött barn och hem i första hand. 

    I min väninnas villaområde är de flesta kvinnor hemmafruar, men det finns även några karriärkvinnor. Hemmafruarna hittade på roliga saker tillsammans när barnen var barn, t.ex. pysselpartyn och dockteater hemma hos varandra, utflykter till simhallar och pulkabackar...

    Och när dottern var tonåring åkte dom två på massa roligt på skolloven, bland annat var de mycket i Frankrike och gick på kurser i franska, parfymtillverkning, finare matlagning, kroki... Dottern talar fullständigt flytande franska efter all tid i Frankrike!

    Som jag ser det har min väninnas liv varit perfekt... Vad skulle ha blivit bättre av att hon slängt in sin dotter på en Kindergarten tidigt, bara för att jobba mer - när hon ändå inte skulle kunna tjäna ens en tiondel på sin översättning av det mannen tjänar som civilingenjör och teknisk direktör? Bara "för sakens skull" att hon måste bidra ekonomiskt? Ska kanske lägga till att de har städhjälp också, det är inte något som hon har behövt be sin man om, utan det är självklart för att han vill henne väl, och han vill inte att hon ska slita ut sig. 
    Kanske för att få känna sig helt fri och inte vara ekonomiskt beroende av någon annan.... 

    Skulle aldrig kunna tänka mig att vara hemma fru pch bli försörjd av min partner. 
  • EpicF
    Agda90 skrev 2025-11-05 13:45:41 följande:
    Din väninna bor alltså inte i Svergie... om man väljer att vara hemmafru i Svergie står man utan skydd, ingen sgi, ingen pension.... 
    Så är det väl överallt. Om man inte har ett privat pensionssparande, vilket man också kan i Sverige. 
  • EpicF
    Anonym (Hur gör man?) skrev 2025-11-05 22:10:51 följande:
    Sugar dating betyder ju att man utnyttjar den som betalar. Jag själv anser att ett jämställt förhållande är där den som tjänat mer skjuter till mer eller att man har gemensam ekonomi. Tänker man att man vill satsa långsiktigt och ha en framtid tillsammans förstår jag inte varför man ska låta sin partner ha det mycket sämre ställt och verkligen dela 50/50 på precis allt utan att kunna bjuda till lite extra emellanåt. Jag hade delat.
    Då är det väl dags att få din parter att ändra sitt ekonomiska tänk eller byta partner. 
  • EpicF
    Anonym (Det naturliga) skrev 2025-11-06 15:54:13 följande:
    Men exakt. Och eftersom det inte går att höja lönerna så mycket mer för undersköterskor (då det skulle gå på kommunalskatten) eller sjuksköterskor (då det skulle gå på regionskatten eller kommunalskatten), så måste vi nog acceptera att de flesta män tjänar mer än de flesta kvinnor. Och ha alla pengar tillsammans när vi bildar familj. (Fortfarande med undantag för styvfamiljer.)  
    Undersköterskor jobbar dock även inom regionen, och i båda yrkena går det att höja lönerna rejält.
  • Anonym (Det naturliga)
    Anonym (FG) skrev 2025-11-12 10:48:17 följande:

    Om en man (eller en kvinna) är en skitstövel, är han det oavsett hur familjens finanser ser ut. Ska man lagstifta om inställningen kanske eller göra det obligatoriskt med gemensamma konton? 


    Om kvinnan inte har någon inkomst borde hon utbilda sig och söka jobb, som alla andra vuxna personer. 

    Förr in på 1970-talet?? De fanns en hel del ogifta par som bodde tillsammans även då. Redan på 1950-talet hade mina föräldrar separata ekonomier, likaså min mors tre syskon och deras respektive. Det var inte så ovanligt. Ett av syskonen var sambo, inte gift. En syster hade mycket bättre lön än sin man så hon betalade mest (från sitt separata konto). En annan syster tjänade mycket mindre än sin man, som var snål, men hon jobbade på och finansierade själv det hon ville ha, körkort, ny soffa, bil. 


    Så generalisera inte om du inte vet hur det faktiskt var tidigare. 


    Jo, men du (jag vet vem du är) gör ju alltid så här. Du hittar på saker som ska ha hänt i din familj och släkt och bekantskapskrets och som ingen kan kontrollera, och som inte stämmer med andras minnen och erfarenheter, och sedan menar du att detta bevisar din poäng. 
  • Anonym (Det naturliga)
    EpicF skrev 2025-11-12 11:34:44 följande:
    Kanske för att få känna sig helt fri och inte vara ekonomiskt beroende av någon annan.... 

    Skulle aldrig kunna tänka mig att vara hemma fru pch bli försörjd av min partner. 
    Fast min väninna ser det ju inte så, och inte hennes man heller. Det där "bli försörjd av" finns inte, det är självklart att man och hustru har alla tillgångar tillsammans. Mycket trevligare, enligt mig.

    ...och med detta sagt menar jag inte att jag stöder några lycksökerskor - t.ex. från Thailand eller Östeuropa/Ryssland - som låtsas älska en västerländsk man bara för att bli gift med honom, och sedan suger ut allt han har och skickar det till sin släkt i hemlandet. DET är något annat. Samma gäller naturligtvis sol-och-vårare som söker upp rika änkor eller arvtagerskor BARA FÖR ATT komma åt deras pengar.

    Men det har blivit märkligt här i det moderna Sverige, att vanliga normala hemmafruar som älskar sina män och tar hand om sina barn, liksom dras över samma kam som diverse romansbedragare...

    Om man vill "känna sig helt fri" så kanske det är bättre att inte gifta sig eller flytta ihop alls? Utan bara ha någon KK som man träffar när andan faller på, om han känner samma.. då är du ju fri.
  • Anonym (FG)
    Anonym (Det naturliga) skrev 2025-11-12 12:37:42 följande:
    Jo, men du (jag vet vem du är) gör ju alltid så här. Du hittar på saker som ska ha hänt i din familj och släkt och bekantskapskrets och som ingen kan kontrollera, och som inte stämmer med andras minnen och erfarenheter, och sedan menar du att detta bevisar din poäng. 

    Mina sanna exempel visar att man ska akta sig för generaliseringar och tro att ens egna erfarenheter är allmängiltiga när det finns många olika varianter. 


    Du får gärna inbilla dig att jag hittar på och att du vet vem jag är, om det känns bättre. Ingens erfarenheter i inlägg på FL kan kontrolleras, inte ens dina. 


     

  • Anonym (Laura)
    Anonym (Det naturliga) skrev 2025-11-12 12:46:12 följande:
    Fast min väninna ser det ju inte så, och inte hennes man heller. Det där "bli försörjd av" finns inte, det är självklart att man och hustru har alla tillgångar tillsammans. Mycket trevligare, enligt mig.
    Nja, det är väl inget fel i att vara hemmafru, men sanningen är ju att man i många fall blir ekonomiskt beroende av sin partner. Vill man leva så måste man ju kolla upp hur lagen fungerar där man bor och vilka skydd som finns.

    För alltså, visst går det bra när allt är bra, när relationen är stark och alla mår bra. Men man måste ju också fundera på vad som händer om mannen plötsligt vill skiljas eller kanske dör, och så står kvinnan där med ett gäng barn och  har kanske varit borta från arbetsmarknaden i 15-20 år. Då är det kanske inte så tvärlätt längre.
  • Batikhäxa
    Anonym (Det naturliga) skrev 2025-11-12 12:46:12 följande:
    Fast min väninna ser det ju inte så, och inte hennes man heller. Det där "bli försörjd av" finns inte, det är självklart att man och hustru har alla tillgångar tillsammans. Mycket trevligare, enligt mig.

    ...och med detta sagt menar jag inte att jag stöder några lycksökerskor - t.ex. från Thailand eller Östeuropa/Ryssland - som låtsas älska en västerländsk man bara för att bli gift med honom, och sedan suger ut allt han har och skickar det till sin släkt i hemlandet. DET är något annat. Samma gäller naturligtvis sol-och-vårare som söker upp rika änkor eller arvtagerskor BARA FÖR ATT komma åt deras pengar.

    Men det har blivit märkligt här i det moderna Sverige, att vanliga normala hemmafruar som älskar sina män och tar hand om sina barn, liksom dras över samma kam som diverse romansbedragare...

    Om man vill "känna sig helt fri" så kanske det är bättre att inte gifta sig eller flytta ihop alls? Utan bara ha någon KK som man träffar när andan faller på, om han känner samma.. då är du ju fri.
    Bli försörjd av finns inte, allt är gemensamt. Tills man skiljer sig. Vem försörjer en då? Vad gör man utan den andres inkomst? Visst, giftorätten i all ära, men det ordnar inte ens inkomst resten av livet i de flesta fall. 
  • Anonym (Par eller solitär?)
    EpicF skrev 2025-11-12 11:36:22 följande:
    Så är det väl överallt. Om man inte har ett privat pensionssparande, vilket man också kan i Sverige. 
    Vi har ingen änkepension i Sverige längre. Nej man står sig rätt slätt i längden utan egen inkomst.

    På 1950-talet var det vanligare att männen tog ut skillsmässa. Han hade hittat någon intressantare på jobbet. Gissa om det var kul för hemmafrun att ta sig in på arbetsmarknaden då.

    Idag är de kvinnorna som initierar de flesta skilsmässor, för att de vill och kan.
  • Batikhäxa
    Anonym (Par eller solitär?) skrev 2025-11-12 15:39:35 följande:
    Vi har ingen änkepension i Sverige längre. Nej man står sig rätt slätt i längden utan egen inkomst.

    På 1950-talet var det vanligare att männen tog ut skillsmässa. Han hade hittat någon intressantare på jobbet. Gissa om det var kul för hemmafrun att ta sig in på arbetsmarknaden då.

    Idag är de kvinnorna som initierar de flesta skilsmässor, för att de vill och kan.
    Och det är väl i grunden bra att man är fri att lämna om man vill, och inte stannar av ekonomiska skäl? En förutsättning för det är att man ser till att inte vara beroende av någon annans goda vilja.
  • EpicF
    Anonym (Det naturliga) skrev 2025-11-12 12:46:12 följande:
    Fast min väninna ser det ju inte så, och inte hennes man heller. Det där "bli försörjd av" finns inte, det är självklart att man och hustru har alla tillgångar tillsammans. Mycket trevligare, enligt mig.

    ...och med detta sagt menar jag inte att jag stöder några lycksökerskor - t.ex. från Thailand eller Östeuropa/Ryssland - som låtsas älska en västerländsk man bara för att bli gift med honom, och sedan suger ut allt han har och skickar det till sin släkt i hemlandet. DET är något annat. Samma gäller naturligtvis sol-och-vårare som söker upp rika änkor eller arvtagerskor BARA FÖR ATT komma åt deras pengar.

    Men det har blivit märkligt här i det moderna Sverige, att vanliga normala hemmafruar som älskar sina män och tar hand om sina barn, liksom dras över samma kam som diverse romansbedragare...

    Om man vill "känna sig helt fri" så kanske det är bättre att inte gifta sig eller flytta ihop alls? Utan bara ha någon KK som man träffar när andan faller på, om han känner samma.. då är du ju fri.
    Att hon inte sett det så innebär inte att det inte är så. Hon blir försörjd av sin man. Det kommer man inte ifrån. Har hon någon plan om hur hon ska försörja sig själv den dagen de skiljer sig eller han dör? 

    Man kan känna sig helt fri både som gift och som sambo när man styr över sin egna ekonomi. 

    Det är ekonomin det handlar om. Man vill oftast som kvinna ha en egen ekonomi, just för att slippa vara beroende av någon annan. Det har inget att göra med om man är gift, sambo eller singel. 
  • EpicF
    Anonym (Par eller solitär?) skrev 2025-11-12 15:39:35 följande:
    Vi har ingen änkepension i Sverige längre. Nej man står sig rätt slätt i längden utan egen inkomst.

    På 1950-talet var det vanligare att männen tog ut skillsmässa. Han hade hittat någon intressantare på jobbet. Gissa om det var kul för hemmafrun att ta sig in på arbetsmarknaden då.

    Idag är de kvinnorna som initierar de flesta skilsmässor, för att de vill och kan.
    Vi har något som heter omställningspension istället. Dock osäker på hur den fungerar, men antar att det inte ger mycket pengar. 
  • Anonym (Par eller solitär?)
    EpicF skrev 2025-11-12 17:17:52 följande:
    Vi har något som heter omställningspension istället. Dock osäker på hur den fungerar, men antar att det inte ger mycket pengar. 
    Fungerar under en kortare tid. Änkepesion har man hela livet efter vad jag  har förstått.
  • Anonym (d)
    Anonym (Par eller solitär?) skrev 2025-11-12 19:06:56 följande:
    Fungerar under en kortare tid. Änkepesion har man hela livet efter vad jag  har förstått.
    Det stämmer att man hade änkepension livet ut.
    Fast om man gifter sig igen så försvinner den.

    Min mamma hade änkepension 1976-2023, hela 47 år.
  • Anonym (Par eller solitär?)
    Anonym (d) skrev 2025-11-12 19:46:15 följande:
    Det stämmer att man hade änkepension livet ut.
    Fast om man gifter sig igen så försvinner den.

    Min mamma hade änkepension 1976-2023, hela 47 år.
    Men de som gifte sig under de senaste  ca 30 åren får inte änkepension i Sverige.

    Men så var det tidigare
  • Anonym (d)
    Anonym (Par eller solitär?) skrev 2025-11-12 20:08:30 följande:
    Men de som gifte sig under de senaste  ca 30 åren får inte änkepension i Sverige.

    Men så var det tidigare
    Minns jag rätt så var det 1989 som var sista året, kommer ihåg att folk gifte sig så det stod härliga till.
    Bara på mitt jobb med ca 50 anställda var det uppemot tio som gifte sig då.
  • EpicF
    Anonym (d) skrev 2025-11-12 20:11:58 följande:
    Minns jag rätt så var det 1989 som var sista året, kommer ihåg att folk gifte sig så det stod härliga till.
    Bara på mitt jobb med ca 50 anställda var det uppemot tio som gifte sig då.
    Stämmer bra det. 
  • Anonym (BerorPå)

    Tycker inte riktigt era förutsättningar framkommer av trådstarten. Ni är sambo, inte gifta? Har ni gemensamma barn? Hur länge har ni bott ihop? Alla dessa saker tycker jag påverkar om det är rimligt att ni står helt för era egna kostnader eller om den som har högre inkomst ska betala mer.

    Jag personligen tycker att det är helkonstigt med idén om att vips för att man flyttar ihop så ska ena parten täcka upp ekonomiskt för den andra. Däremot, om man har en väldig massa år tillsammans bakom sig eller har barn tillsammans, då är det kanske en mer rimlig förväntan/önskemål. 

  • Anonym (Par eller solitär?)

    Min tanke är att den egendom man har med sig när man flyttar ihop är ens egen (fastigheter, kontanter, möbker och andra tillgångar.) Gifter man sig behöver man ett äktenskapsforord om detta och blir man sambo skriver man ett avtal om detta. 

    Men satsar man sedan seriöst på förhållandet, planerar att skaffa barn osv, så är man ett team, där var och en bidrar efter förmåga. Annars lever man ju olika liv och har bara bostaden gemensamt, som en inneboende.

    Jag skulle inte betrakta min partner som seriös partner utan det. Är förhållandet enbart till för att den ekonomiskt starkare parten ska kunna dra fördelar?

    För så blir det i de flesta fall i Sverige om man separerar ekonomierna i ett heterosexuellt par. För att i de flesta fall arbetar kvinnan i lägre betalda yrken och gör mest hemarbete/socialt arbete för familjen.

Svar på tråden Hur dela rättvist?