Finns det jobb för mig?

Du sätter verkligen så väl ord på mina tankar och känslor just nu!
Att bo hemma fast en är närmare 30 är tyvärr inte alls ovanligt här, särskilt inte på senare år med det ekonomiska läget vi haft i Sverige.
Det är nog just det här med stora förändringar som jag inte var beredd på, och som "slagit ned som en bomb" för mig nu på något vis. Att det var tuffa tider, särskilt för oss unga akademiker, att jag skulle behöva ta ett jobb som en normalt får efter bara en kandidat eller liknande, det var jag helt inställd på, men inte att det skulle vara så här nattsvart. Särskilt inte här i huvudstadsområdet där "allt ska finnas", särskilt på arbetsmarknaden. Stockholm är ju, eller var iaf, Sveriges nav. Och som sagt känns det som att städjobb inte heller är vägen framåt, iaf inte i någon mån "rätt" väg framåt...

Städjobb är betytligt bättre än inget jobb alls. 
Även tömma latriner är bättre än inget jobb. 

Ts beter sig som en bortskämd snorunge.

Hallå?
Du får ta ett jobb, vilket som helst, och söka annat under tiden.
Är du för fin för att städa så hade jag inte velat anställa dig som något annat heller.
Visa lite jävlar anamma och sluta lipa. Det kommer du en bra bit på väg med.

Klockrent inlägg!

Stockholm har mkt jobb, men också mkt hög konkurrens om dem, som jag skrev ovan så behöver man ofta flytta dit kompetens saknas och först skaffa sig arbetslivserfarenhet så att man har något att konkurrera ut andra sökanden med. Inte alls ovanligt att folk flyttar en period och skaffar sig praktisk erfarenhet och sedan flyttar tillbaka igen. 

Jag förstår att det är tufft. Du verkar ha levt väldigt skyddat och det är lite det jag menar med att jag skulle dra mig för att anställa någon som levt som du. Man blir lätt lite världsfrånvänd då och det är inte attraktivt på arbetsmarknaden. Nu ser du plötsligt världen som den är och det är jobbigt. Den borde ha introducerats för dig pö om pö sedan väldigt många år tillbaka. 

Om du flyttar hemifrån och blir din egen tror jag att det kommer bli tydligare för dig vad du behöver göra för att ta dig framåt i livet. Nu har du, om jag förstår det rätt, stått still och stampat på samma ställe sedan, ja, typ alltid. Jag skulle vilja lägga viss skuld på dina föräldrar faktiskt för att de låtit dig göra så här. Det är inte snällt, även om de säkert menat väl. Men föräldrars jobb är att göra sina barn självständiga, inte tvärtom. 

En kompis till mig puttade, med varm hand, iväg sin 21-åring till studier på annan ort. Just för att hen inte skulle hamna där du är nu. Det tycker jag är att vara en mer ansvarstagande förälder. 

Jag upplever det som ett Stockholmsproblem dels att det är svårt att få bostad, dels att man tror att man bor på den bästa platsen i världen och att man inte borde flytta därifrån. Jag såg det redan när jag var ung på 00-talet. Stockholmarna segade sig kvar i hemstaden i tron att det var en drömfabrik, även när det inte gav något (hade kompisar där). Vi andra flyttade dit där vi såg att möjligheterna fanns. (Nu generaliserar jag så klart grovt!) 

Det är många som har utbildat sig inom humaniora som upptäcker att det är omöjligt att få jobb. Nedskärningarna är stora inom det området (under många år), och alltför många utbildar sig.

Universiteten satsar på det som der finns intresse för, utan att fundera om det finns arbete inom det området. De får sina anslag efter hur många som studerar. TS satsade på något mer matnyttigt som ekonomi, när jobbsituationen inte löste sig.

Men nu har det varit dålig konjunktur och AI börjar ta de lättare ingångsjobben, och det gör att det inte går att få något alls inom ekonomi, trots TS omläggning av yrkesinriktningen. 

AI kommer att göra många jobb överflödiga, men också skapa en del nya. De som kommer att tjäna mest på detta är bolagen, för AI är billigare än löntagare.
Många kommer att hamna i TS situation. Många kommer också att ta en ny yrkesinriktning för att få jobb som har med AI att göra.
 
Det finns ingen anledning att hacka på TS. Hon måste däremot förstå att det är ett helt annat och mycket besvärligare läge än hon hade räknat med. 

Vilket ingångsjobb som helst på kontor/bibliotek är nu bättre än att gå arbetslös.

TS har satsat många år på utbildning och har därmed många års förlorad arbetsinkomst. Hon måste därför försöka röra sig mot ett lite bättre betalt jobb för att kompensera för det. Bl.a för att få upp pensionen. 

Tillägg: Naturligtvis har allt som har med ekonomi att göra att föredra! Framför allt annat!

Hej arbetslös, ung akademiker!

Ingen rolig sits du är i, men det går att komma därifrån. Move your ass and your mind will follow är en bra tumregel för den som tycker att livet har stannat och fastnat på paus. Du får helt enkelt flytta dit jobben finns, och även om stockholmare brukar mena Stockholm när den frasen hörs, stämmer det inte. Vilket du har märkt. Det finns många lediga jobb, men det finns också många som konkurrerar om jobben. Som du också har märkt gäller det även de så kallade "enkla jobben". Ditt (förmodligen) välbärgade vita område ligger på pendlingsavstånd från en massa förorter där det bor fullt med folk som har den erfarenhet som efterfrågas när de söker "enkla jobb". Klart arbetsgivaren väljer 28-åriga Zahra som jobbat sedan hon var tonåring, städat, vård och omsorg, jobbat i föräldrarnas butik. 28-åriga Sara som visserligen har akademiska examina, men nästan ingen praktisk erfarenhet alls, kommer att väljas bort.

Sök jobb i hela landet! Fördelen med att få jobb i Kumla, Sölvesborg eller Hudiksvall (typ överallt utom Kiruna för där är bostadsbristen helt sjuk, kirunaborna tycker att stockholmarnas så kallade bostadsbrist är rent amatörmässig), är att du kan få en egen bostad ganska lätt. Då får du både inkomst från ditt jobb, ett eget hem och förhoppningsvis ett lyft för ditt självförtroende.

När jag själv var 29 var jag trebarnsmamma och gift, hade fast anställning på heltid, bodde i ett hus jag själv köpt innan jag träffade mannen. Och hade inte en enda högskolepoäng. Det har jag nu, men antagligen inte lika många som du. Jag började mitt arbetsliv som timvikarie i hemtjänsten, och fick sedan jobb i en annan kommunal sektor. Nu pluggar jag på universitet, yrkesinriktat på en helt annan bransch. 

I väntan på att du ska få napp på någon av dina jobbansökningar du skickar ut i landet, sikta på att skaffa dig efterfrågad icke-akademisk kompetens! Någon har nämnt truckkort, jag fyller på med körkort, om du redan har B, försök fylla på med C eller D också (lastbil och buss, eftersom du är arbetslös kanske AF kan betala utbildningen). Kvinnliga yrkeschaufförer är efterfrågade, arbetsgivarna uppskattar att vi inte kör sönder lika mycket som killarna och att vi är noggranna och inte spelar allan i trafiken. Inga problem att få 30 000 i månadslön som chaufför!

Du fixar det här, som sagt, move your ass and your mind will follow!

Blir så satans trött på "ta ett städjobb", "sök timjobb i vården" och liknande. 

Du får inte ett städjobb heller eftersom du är sjukt överkvalificerad och de vet, precis som du, att du kommer att söka dig vidare så fort du kan. Varför ska de då lägga tid och pengar på att lära upp dig när du snart kommer att dra? Det är ju sjukt dumt av företaget i så fall. 

Samma med vården. De vill oftast att du har någon form av vårdutbildning för det första. För det andra är det samma sak där, varför ska de lägga tid, energi och pengar på någon som kommer att dra så fort den kan? 

Rekryteringar kostar pengar! 

Inom kultursektorn/ humaniora kan de ha stor förståelse för att du inte fick något arbete inom humaniora. De vet hur svårt det är att få det och får inga fatasier om att du är en person bara vill studera för studerandets egen skull.

Så alla arbetsställen som har med humaniora och kultur att göra, alltså ett ekonomi/adminjobb inom den sektorn, kan vara värt att försöka få. 

Tyvärr måste du nog börja söka i hela Sverige, om du redan har sökt på din hemort.

Du får bli hur trött du vill, jag säger bara vad jag tycker.

Och jo, du kan mycket väl få en anställning inom städ oavsett.
Jag har jobbat som arbetsledare med ansvar för rekrytering i den branschen tidigare och nog anställde jag även personer som ts.

Alla jobb är bättre än inget. Även om du inte verkar förstå det.

När jag sökte till en utbildning på 70-talet var det inträdesprov, och koll på vad ma hade gjort innan. Jag var bara 20 år men hunnit med att jobba med utvecklingsstörda, kört ut telegram (så hette det då), plockat disk, delat ut reklam och jobbat Au pair i en hotellreception. Jag tror att allt det där bidrog till att jag kom in på utbildningen.

Och jag tror att många arbetsgivare skattar praktisk erfarenhet högre än höga betyg. Särskilt om det finns intyg på att man "utfört sina uppgifter till full belåtenhet, och vi kan rekommendera" en till vilket jobb som helst.

Ja men självklart är arbetslivserfarenhet värt mycket, absolut.
Men det gör inte att en person som ts skulle vara chanslös.

Jag minns mycket väl telegrammens tid, är tidig sextiotalist själv.
Det var allt lite charmigare än dagens grattisar på exempelvis FB.

Ja, och jag säger vad jag tycker om sådana påståenden! Det är inte slasktrattsjobb, varken inom lokalvård eller sjukvården/hemtjänsten. 

Jag vet mycket väl att alla jobb är bättre än inget. Det var därför min bana började inom marknadsundersökningar och telemarketing trots utbildning i början på 00-talet när situationen var lika illa som nu. Been there, done that. Då sorterades jag bort pga bristande erfarenhet, nu pga ålder mär jag söker nytt jobb även om jag har ett jag trivs med men som tyvärr betalar lite för dåligt när man är ensam med två barn i början av tonåren. 

On du går med i fackföreningen Unionen så har de tydligen Träffa företag" -event ibland.

På företags hemsidor kan det också finnas sådana möjligheter någon gång.