• Emma41

    Gå från sambo till särbo

    Lång historia kort:

    Sambon sedan tre år vill separera pga att hans barn inte vill bo hos oss. Vi har båda barn i övre tonåren och mina har alltid accepterat honom och hade inga problem med flytt till gemensamt hus, men med hans funkar det inte alls och de bor heltid hos sin mamma.

    Han äger ett annat hus han kan flytta till närmare barnen och hoppas såklart att barnen vill bo med honom igen då. Han har redan testat att bo där varannan vecka med barnen men det funkade inte heller och hans tanke är nu att bo där helt (utan min närvaro då det stör hans barn) och skriva över vårt gemensamma hus på mig. 

    Är det någon som haft nåt liknande upplägg och fått det att funka relationsmässigt med att ses på eventuella lediga stunder utan barn?

  • Svar på tråden Gå från sambo till särbo
  • Anonym (Patricia)

    Låter knepigt.  Om barnen inte ens fixar varannan vecka med honom ensam i annat hus är det ju annat som inte funkar känner jag..  

    Risken är stor att särbo blir permanent singel om det finns trilskande barn som inte får ro eller inte kan bestämma sig , då finns det ju liksom inget utrymme för er som par att sikta framåt och man bygger inte en relation på att ses varannan helg eller så..  då skaffar man sig snabbt egna nya  liv på varsitt håll och man ses mindre och mindre. 

  • Anonym (Mari)

    Du menar om det finns par som bor på olika ställen, har barn och lyckas träffas? Finns massor! 


     

  • Fjäril kär

    Om det funkar i längden handlar väl mer om vad grundproblemet är , om man har rätt lösning , vill fortsätta jobba på sin relation eller om flytten är ett svepskäl för att egentligen göra slut? 

    Jag gissar att det finns fler sidor i historien som du inte berättar och som också spelar in i beslutet och resultatet. 

  • Emma41

    Ja, såklart finns det många fler sidor i relationen som lett till valet att separera boendena och att Sambon inte trivs i vårt gemensamma hem.

    Kulturkrock mellan arbetarfamilj och akademiker, sambons psykiska ohälsa och ältande/ångest, upplevda ekonomiska skillnader och hantering av mitt/ditt/vårt och problemet med egna barn och andras ungar och grundsynen på om barnuppfostran är att skapa individer med eller utan klippt navelsträng. 

    Men det jag funderade på var om någon har erfarenhet av att backa ett ickefungerande bonusfamiljsprojekt till ett lyckligt  "ses på lediga stunder och göra kul saker"-förhållande. Utan barn med och släkt.

    För mina barn är det inget bekymmer om han bor här jämt eller kommer och går lite, men för hans barn gäller att de inte vill dela pappa (eller mamma för den delen) med någon annan som släpps in i hemmet och tar plats eller innebär att man måste "uppföra sig". Och det är fine. Barnen går före oavsett och jag skulle alla gånger lämnat en sambo som mina barn inte ville bo med, oavsett deras anledning. Men jag älskar Sambon likväl och hade gärna velat få det att funka som det var innan vi flyttade ihop alls.

  • Fjäril kär
    Emma41 skrev 2025-11-10 12:52:21 följande:

    Ja, såklart finns det många fler sidor i relationen som lett till valet att separera boendena och att Sambon inte trivs i vårt gemensamma hem.

    Kulturkrock mellan arbetarfamilj och akademiker, sambons psykiska ohälsa och ältande/ångest, upplevda ekonomiska skillnader och hantering av mitt/ditt/vårt och problemet med egna barn och andras ungar och grundsynen på om barnuppfostran är att skapa individer med eller utan klippt navelsträng. 

    Men det jag funderade på var om någon har erfarenhet av att backa ett ickefungerande bonusfamiljsprojekt till ett lyckligt  "ses på lediga stunder och göra kul saker"-förhållande. Utan barn med och släkt.

    För mina barn är det inget bekymmer om han bor här jämt eller kommer och går lite, men för hans barn gäller att de inte vill dela pappa (eller mamma för den delen) med någon annan som släpps in i hemmet och tar plats eller innebär att man måste "uppföra sig". Och det är fine. Barnen går före oavsett och jag skulle alla gånger lämnat en sambo som mina barn inte ville bo med, oavsett deras anledning. Men jag älskar Sambon likväl och hade gärna velat få det att funka som det var innan vi flyttade ihop alls.


    Ja du det är ju upp till bevis för den som flyttar känner jag hur pass  mycket han är intresserad av att få det att funka och framförallt orkar... 
    Till en början kan det ju vara lite smekmånad med ny plats att sova på , nya rutiner,  middagar på tu man hand etc  - men i längden med hänsyn till allt du räknar upp? - nja jag är tveksam 

    Har ni bitar som är gräns på dysfunktionella så får ju inte du trillar dit I medberoende och kratta manegen och köra slut på dig  bara för att du älskar honom,  det blir inget bra .. 
  • Anonym (svårare)
    Emma41 skrev 2025-11-10 12:52:21 följande:

    Ja, såklart finns det många fler sidor i relationen som lett till valet att separera boendena och att Sambon inte trivs i vårt gemensamma hem.

    Kulturkrock mellan arbetarfamilj och akademiker, sambons psykiska ohälsa och ältande/ångest, upplevda ekonomiska skillnader och hantering av mitt/ditt/vårt och problemet med egna barn och andras ungar och grundsynen på om barnuppfostran är att skapa individer med eller utan klippt navelsträng. 

    Men det jag funderade på var om någon har erfarenhet av att backa ett ickefungerande bonusfamiljsprojekt till ett lyckligt  "ses på lediga stunder och göra kul saker"-förhållande. Utan barn med och släkt.

    För mina barn är det inget bekymmer om han bor här jämt eller kommer och går lite, men för hans barn gäller att de inte vill dela pappa (eller mamma för den delen) med någon annan som släpps in i hemmet och tar plats eller innebär att man måste "uppföra sig". Och det är fine. Barnen går före oavsett och jag skulle alla gånger lämnat en sambo som mina barn inte ville bo med, oavsett deras anledning. Men jag älskar Sambon likväl och hade gärna velat få det att funka som det var innan vi flyttade ihop alls.


    Utifrån hur du beskriver er relation och din sambo och hans barn så förstår man ju att han vill flytta och att barnen inte vill vara hos er (dig). 

    Svårare att se att du älskar honom och vill få det att funka. Men om du säger att det är så...

    Sen är det ju svårt att se vad någon annans erfarenhet skulle ha för bärighet på er relation. Det enda ni kan göra är ju att prova och se hur det går.
  • Anonym (Patricia)

    Dom olikheter du beskriver är ju ändå inga småsaker utan tvärtom grundläggande dealbreakers man helt enkelt inte kompromissar om.  

    Man kan kompromissa om vart man ska bo eller äta till middag men inte grundläggande värderingar.  Tycker man så fundamentalt olika och kommer från olika världar är det ju inte bara en liten krock det är frågan om utan hel jävla frontalkrock på E4 det gäller.  

    Era olikheter och svårigheter kommer finans kvar även i den nya vardagen  så om det ska hålla i fortsättningen behöver ni båda jobba hårt och försöka hitta nån gemensam lösning. En fördel med att vara särbo är ju att var och en får stå för sin egen ekonomi och det i sig kan vara en lärdom att dra nytta av. 

    Kom överens om praktiska saker angående ansvar för hus och hem både varsitt och gemensamt samt hur en eventuell vardag ihop ska se ut hädanefter.  Fasta tider för familjemiddagar ? hur ska ni fira jul ? Etc . Såna saker blir ju plötsligt nytt. 

  • Tow2Mater

    Tänker du betala tillbaka till honom eventuell handpenning etc han lagt in i ert hus om han skriver over det till dig? Om inte, är det en sak som kan borja gnaga längre fram. Gor det ekonomiskt rätta om det ska fungera långsiktigt.

Svar på tråden Gå från sambo till särbo