Hur gör man för att gråta?

Jag beklagar. :(
Tyvärr, det är samma för mig. Jag är ofta väldigt ledsen och deprimerad, men har svårt för att börja gråta. 

Kan ha ont i hjärtat, och känna att gråten sitter i halsen, men gråten kommer ändå inte. 

Vet att det kan hjälpa att lyssna på väldigt emotionell musik och relatera den till det man är ledsen över... Det har funkat för mig förut i alla fall. 

Jag har också varit med om mycket skit de senaste 10 åren och man blir avtrubbad tillslut och undviker att känna efter. 

det är nog enda sättet att inte bryta ihop helt. gömma problemen och känslorna. 

Våga släppa taget om det som spärrar dig 
Våga släppa kontrollen 
Att våga och känna befrielsen efteråt är så jäkla skön 
Att kunna gråta är lika med att tömma sig på oro, aggressioner, sorg, smärta , ångest , olycklig kärlek , ledsamhet??

Du kanske kan läsa någon sorglig berättelse eller titta på en sorglig film? Som en start, liksom?

Män och kvinnor har i grunden olika nivåer av det tår- och mjölkbildande hormonet prolaktin.

Enligt finska YLE: 
"En vuxen kvinna gråter mellan 16 och 34 gånger per år, medan män gråter betydligt mindre, sex till 19 gånger."

yle.fi/a/7-1131661
-

En tysk studie visade att kvinnor gråter i genomsnitt mellan 30 och 64 gånger per år. Män gråter mellan 6 och 17 gånger per år. Män gråter mellan två och fyra minuter, och kvinnor gråter i genomsnitt i sex minuter. För kvinnor övergår gråten till snyftningar i 65 procent av fallen. Männen snyftar bara i 6 procent av fallen.

--
Man kan också ha sjukdomar som gör det svårare att gråta:

!Patients with Sjogren's syndrome, for example, have great difficulty producing tears. Nienke van Leeuwen, a PhD candidate in health psychology at Utrecht University in the Netherlands, has found that 22 percent of patients with the syndrome had "significantly more difficulty" identifying their own feelings than control participants did ( Clinical and Experimental Rheumatology , 2012)."

www.apa.org/monitor/2014/02/cry

Jag som kvinna är van att kunna gråta men med klimakteriet förändras allt sånt för många, och plötsligt för någon månad sen fick jag uppleva det som många män beskriver- att ha anledning och vilja gråta men inte kunna.

Det som löste knuten för mig nu var faktiskt ett yogapass där jag i stillheten på slutet dels tänkte på det som gjorde mig ledsen, och dels att en främmande person (ledaren) såg att jag inte var i form och tog en filt och svepte om mig, som en mor hade gjort. Då bara började tårarna rinna, fast stillsamt.

Nu säger jag inte att alla ska gå på yoga men jag tror att beröring som minskar stress (= kroppen släpper sitt krisläge) skulle kunna ha en effekt. En lättare massage hade kanske hjälpt dig att gå in i känslan och släppa spärren?

Hacka en lök

Eller gnid en citron i ögonen. På skämt då, för tårar i sig gör väl ingen skillnad om inte de starkt kopplade känslorna till gråten också finns där. 

Försök tänka på nåt sorgligt och ha på nån riktigt finstämd musik samtidigt. Värt ett försök.

Jag gråter inte bara vid sorg utan även när jag är arg, känner avund eller liknande känslor, som är överväldigande starka men sedan lättar efter att tårarna runnit klart. Det är terapeutiskt att gråta, en massa lugnande hormoner som frisätts då, vad jag har läst. Tror faktiskt att det stämmer för jag brukar själv må bättre efteråt.

Kan det vara så att du inte vågar gråta för att du medvetet eller omedvetet tror att du inte kommer att kunna sluta om du väl börjar? 

Om det är så kan du behöva en samtalskontakt för att komma åt dina känslor.

I am a man! Men jag gråter också.. Det tog emot förför jag har alltid vart den starka och trygga punkten. Har haft en del förhållanden där det inte känts rätt just för att jag varit den starka som alltid stått upp och fixat
För ett åt sedan typ bröt jag totalt och släppte allt inför min särbo och också inför min son som alltid sett mig som en fast punkt.
Det kändes både befriande och  konstigt  .Att för första gången vara svag för min särbo och min son!! 
Jag är fan inte perfekt men det var första gången jag släppte allt. 
Vet inte vad de minns men för mig har det stannar kvar

Antagligen  behövde jag träffa en en kvinna som kunde ta emot det,
Tänker mer på min son . inte för att han är just son. Jag har alltid varit en stark fast punkt men bryter ihop på det viset
Inbillar mig ändå att det faktiskt är en styrka att låta sina  känslor ta över.