Friend zone

Friend zone

På sociala medier pratas det mycket om män som aldrig lyckas få till det med en kvinna. De hittar aldrig någon kvinna som är intresserad av den sexuellt eller romantiskt. De kvinnor de träffar vill istället "bara" vara vänner med dem. Dessa kvinnor sägs då hamna inom mannens "friend zone" och det beskrivs det som det värsta en man kan råka ut för att kvinnor bara vill vara inom mannens friend zone.

Men jag säger, är det verkligen så hemskt? Det kunde ju vara mycket värre. För det är väl bättre att ha kvinnliga vänner inom sin friend zone än att inte ha några vänner alls?

Vänskap är enligt min mening en symmetrisk relation: Om A är vän med B så är också B vän med A. Om därför den ena parten bara utnyttjar den andra utan att ge något tillbaka så handlar det inte om riktig vänskap och ingen riktig friend zone. 

Självklart förstår jag att om en man är djupt och innerligt förälskad i en kvinna och hon inte alls har sådana känslor för honom så är det mycket svårt för honom att ha en vänskaplig relation med henne. I så fall är det nog bäst för honom att inte ha någon närmare kontakt med denna kvinna, åtminstone tills han kommit över sina starka känslor för henne. Detsamma gäller förstås om vi vänder på könen (och i samkönade fall). 

Men det jag tänker på är män som misslyckas med att få till det med kvinnor allmänt, för att alla tackar nej, utan att de hunnit bli kära i kvinnorna på allvar. Säg att en man bjuder ut en en kvinnlig kollega, en kvinna i vänskapskretsen, eller en kvinna han fått kontakt med på en dejtingapp. Han är attraherad av kvinnan men är i alla fall inte än djupt förälskad i henne. Om då kvinnan förklarar att hon inte har några romantiska eller erotiska känslor för honom men gärna vill vara hans vän, då borde väl detta inte vara omöjligt? Han blir väl lite besviken för att hon inte är intresserad av honom på det viset, men hans känslor för henne är inte så starka att de inte skulle kunna vara vänner.
Det jobbigaste för en sådan man är snarare att han gång på gång misslyckas med att få till en kärleksrelation med en kvinna. Då tror jag att han kan tjäna på att ha kvinnliga vänner, verkliga vänner, som han kan ventilera sina känslor med och som kanske kan ge honom tips vad gäller kärlek.
Och eftersom många sådana män är mycket ensamma rent allmänt och har inga eller nästan inga vänner, då måste det väl vara bättre att få sådana kvinnliga vänner än att inte få det och fortsätta vara väldigt ensam? 

Det är bara det jag menar.

Problemet är att man inte kan styra känslor och att dessa ensamma män inte har erfarenheter av varken känslor, relationer och kvinnor och förstår helt enkelt inte hur en vänskap ska se ut. Några träffar till med sin kvinnliga vön och han är hopplöst kär och har inte fattat ekvationen.... För honom kan vänskapen vara ensidig utan att fatta det..  Han är kär men inte hon.. Han vill träffas för att han hoppas på att hon ska vilja mer med tiden.  Hon vill vara snäll och ställer upp på vänskap utsn att förstå att allt blir värre. 
Vänskap måste vara på lika villkor. 

Det kan säkert vara så i en del fall. Men om båda är någorlunda intelligenta borde de väl upptäcka efter ett tag att allt blir värre och avsluta den misslyckade vänskapsrelationen, eller åtminstone pausa den till hans heta känslor för henne svalnat någorlunda. 
Jag tycker i alla fall det är fel att generellt avråda från vänskap i varje situation där den ena parten är romantiskt/erotiskt intresserad av den andra och det inte är besvarat. I fall där detta intresse inte är väldigt starkt och kan kommas över så kan det mycket väl vara givande med vänskap, särskilt om den ena parten är väldigt ensam.

Vänskap är enligt min mening en symmetrisk relation: Om A är vän med B så är också B vän med A. Om därför den ena parten bara utnyttjar den andra utan att ge något tillbaka så handlar det inte om riktig vänskap och ingen riktig friend zone. 

Självklart förstår jag att om en man är djupt och innerligt förälskad i en kvinna och hon inte alls har sådana känslor för honom så är det mycket svårt för honom att ha en vänskaplig relation med henne. I så fall är det nog bäst för honom att inte ha någon närmare kontakt med denna kvinna, åtminstone tills han kommit över sina starka känslor för henne. Detsamma gäller förstås om vi vänder på könen (och i samkönade fall). 

Men det jag tänker på är män som misslyckas med att få till det med kvinnor allmänt, för att alla tackar nej, utan att de hunnit bli kära i kvinnorna på allvar. Säg att en man bjuder ut en en kvinnlig kollega, en kvinna i vänskapskretsen, eller en kvinna han fått kontakt med på en dejtingapp. Han är attraherad av kvinnan men är i alla fall inte än djupt förälskad i henne. Om då kvinnan förklarar att hon inte har några romantiska eller erotiska känslor för honom men gärna vill vara hans vän, då borde väl detta inte vara omöjligt? Han blir väl lite besviken för att hon inte är intresserad av honom på det viset, men hans känslor för henne är inte så starka att de inte skulle kunna vara vänner.
Det jobbigaste för en sådan man är snarare att han gång på gång misslyckas med att få till en kärleksrelation med en kvinna. Då tror jag att han kan tjäna på att ha kvinnliga vänner, verkliga vänner, som han kan ventilera sina känslor med och som kanske kan ge honom tips vad gäller kärlek.
Och eftersom många sådana män är mycket ensamma rent allmänt och har inga eller nästan inga vänner, då måste det väl vara bättre att få sådana kvinnliga vänner än att inte få det och fortsätta vara väldigt ensam? 

Det är bara det jag menar.

Det är inte så enkelt för många. Man tänker att man på sikt har en chans.

Det är lite olika, men jag har haft en relation med en tex. Senare har vi funnit varandra igen och umgåtts som nära vänner. Så att man har fått mer känslor igen, och hoppas på detsamma från hennes sida.

Det är naiva förhoppningar från din sida.. jag förstår din tanke men det är ytterst sällan det fungerar i praktiken.. När till och med oerhört socialt kompetenta människor misslyckas kapitalt gång på gång i både vänskap och kärlek känns det som en naiv utopi att kräva förståelse av någon socialt utstött människa..

Tvärtom så anser jag väl att ansvaret ligger på den kompetenta kvinnan att inte inge hopp till den kärlekskranka mannen som inte begriper bättre..  

Problemet är att man inte kan styra känslor och att dessa ensamma män inte har erfarenheter av varken känslor, relationer och kvinnor och förstår helt enkelt inte hur en vänskap ska se ut. Några träffar till med sin kvinnliga vön och han är hopplöst kär och har inte fattat ekvationen.... För honom kan vänskapen vara ensidig utan att fatta det..  Han är kär men inte hon.. Han vill träffas för att han hoppas på att hon ska vilja mer med tiden.  Hon vill vara snäll och ställer upp på vänskap utsn att förstå att allt blir värre. 
Vänskap måste vara på lika villkor. 

Jag tror vi är rätt många kvinnor som kan vittna om hur svårt det kan vara att vara kompis med många män då det verkligen är vanligt att många egentligen skulle vilja ha sex med dig om de fick chansen. Den sexuella attraktionen finns där. De flesta man kan dock hantera den men inte alla. Och extra jobbigt skulle jag tro det är för män som aldrig haft sex. Sedan tror jag också att många kvinnor erbjuder vänskap av ren artighet, utan att egentligen mena det, kanske pga just att männen blir kåta på dem förr eller senare. Och hur många kvinnor är egentligen intresserade av att vara män med sådana sociala svårigheter att de inte klarar av att attrahera en kvinna? Jag skulle inte vara det i alla fall. Sedan kan jag känna hur mycket som helst för dessa män.

Fast vänd på det. Antar att du är tjej? Tänk om det skulle hända dig gång på gång på gång, att du skulle bli intresserad av någon kille. Och så blir han alldeles chockad när du visar det. Typ ryggar baklänges.

...eller säger något som "du är en juste kompis, du är rolig, jag gillar dig på DET sättet! Men du måste ju förstå att du inte är söt som Mia eller snygg som Paula eller sexig som Melinda - eller en lämplig representativ hustru när jag ska göra karriär sedan, som Louise-Charlotte. Det trodde jag att du visste själv?"

Vem är det du tror är tjej? Inte jag (TS). Jag är man, numera 60+.

Och jag har erfarenhet av att ha chattat med kvinnor, som jag i alla fall varit lite intresserad av men det blivit vänskap istället, och det har fungerat bra. Bättre att ha dem som vänner än att inte ha vänner. Fast jag ska säga jag haft och har vänner allmänt, om än inte jättemånga.

Därför vet jag att det inte alltid måste vara så illa som många framställer det här.

Tror? Det är precis så vissa har gjort, utnyttjat tjänster, få mat, pengar mm.

Du tror inte att det sker i verkligheten?